Analys. Just nu har Transports konkurrentfack, Hamnarbetarförbundet (HF), konferens i Göteborg. Det kan mycket väl bli startskottet till nya fackliga stridsåtgärder. Transportarbetaren var med på ett fackligt medlemsmöte där djupa sprickor kom i dagen. I fokus står en arbetsgivare som häller bensin på en pyrande brasa.
I två dagar samlas landets HF:are till förbundskonferens. Överst på dagordningen står kampen som förbundet utkämpar med i första hand Sveriges Hamnar och containeroperatören APM Terminals i Göteborg.
HF är pressat. Främst genom den nya hårda linje som arbetsgivarlägret började tillämpa i våras.
Ingen hamn skulle längre få ge HF:s medlemmar fackliga rättigheter som normalt följer av ett tecknat kollektivavtal. HF har inte haft något centralt avtal under dess 46-åriga historia. Och heller inte den så kallade fredsplikt som automatiskt följer med ett tecknat avtal.
Sveriges Hamnars nya policy innebär bland annat att HF blev av med möjligheten att arbeta fackligt på betald tid. En kännbar inskränkning för de flesta fackförbund.
Det är många myter och uppfattningar som cirkulerar kring den hamnstrid som utkämpas. Transportarbetaren hamnade lite av en slump på ett fackligt möte på APM Terminals (APMT).
Det var Transport som kallat sina medlemmar. Men mötet var också öppet för HF och för den nya gruppen inhyrda hamnarbetare från Adecco.
Inga inhyrda kom, men väl en grupp HF:are. Bland dem Peter Annerback som i många år företrätt just HF:s medlemmar i containerhamnen.
Annerback var besviken på Transportarbetaren. Över att tidningen (läs jag) spridit bilden av att HF egentligen inte vill ha någon centralt kollektivavtal. Trots att man utåt hävdar motsatsen.
”Vi har slagits för kollektivavtal under hela vår existens”, sa Annerback på mötet.
Både jag och fackliga företrädare i Transport har tidigare fått motsatt information – mellan skål och vägg – från ledande HF:are. Budskapet som lämnats har låtit ungefär så här: ”Vi måste ju säga utåt att vi vill ha ett avtal, men i verkligheten vill vi förstås inte det. Eftersom vi i så fall skulle få fredsplikt på köpet.”
Vad är sanningen?
Omöjligt att säga. Men en rimlig tolkning är att HF i vart fall menar allvar när man i dag uppger att förbundet vill teckna ett eget centralt kollektivavtal.
På medlemsmötet haglade anklagelser åt båda håll. Fackligt aktiva i Transport beskrev hur medlemmar i förbundet trakasserats för sitt val av fack. Några har till och med fått bilen repad på parkeringen eller däcken sönderskurna, sa en Transportmedlem.
”Våra medlemmar har också mobbats. Och ingen vet vem som skar sönder däcken”, kontrade en upprörd HF:are.
Flera HF-medlemmar undrade hur Transport agerar nu när APMT plötsligt sagt upp en rad av de lokala avtal som reglerat bland annat beredskap, ob-ersättning, övertidsarbete, raster, arbete röda dagar och sparad semester.
Det är lokalt framförhandlade uppgörelser som sammantaget gjort att hamnarbetarna i Göteborg haft löner och villkor som är bra, jämfört med många andra hamnar.
Transport förhandlar och försöker bromsa för att behålla de villkor som gällt, svarade klubbordförande Daniel Börjesson.
Som åskådare kunde jag inte låta bli att fundera på vad HF skulle ha gjort i samma situation. Skramlat med konfliktvapnet? Hotat med övertidsblockad och punktstrejker?
Det är precis så Sveriges Hamnar, APMT, rederier, åkerier, hamnkunder, lokalpolitiker uppfattat att HF agerat genom åren. Strejkdagarna är inte särskilt många, men hot om konflikt kan vara nog så verkningsfulla.
För bara två veckor sedan var HF på besök hos Sveriges Hamnar. Fackförbundet hade begärt förhandling om att få teckna ett eget centralt avtal.
Det blev nobben från arbetsgivarna.
I dag har HF ingen fredsplikt. De är fortfarande fria att varsla om stridsåtgärder. Men om Sveriges Hamnar sagt ja till avtal? Då hade HF – precis som Transport – varit bundet av ett avtal och inte kunnat lägga konfliktvarsel. Hur skulle det påverka situationen i Göteborgs hamn nu, när APMT drar åt tumskruvarna?
Tongångarna på det fackliga medlemsmötet var bitvis oförsonliga. Transports fackliga företrädare ansåg att HF:s historiska agerande i hamnen var ett tungt vägande skäl när Göteborgs kommunpolitiker valde att privatisera driften. Flera hamndelar såldes ut till privata aktörer, bland annat till APM Terminals.
HF:s konfliktstrategi ligger också bakom APMT:s beslut att säga upp egen personal och anlita bemanningsföretag, anförde Transportarna på fackmötet.
Anklagelserna föll inte i god jord. Peter Annerback skakade uppgivet på huvudet. Han hävdade att helt andra orsaker låg bakom utförsäljningen av hamnen.
Annerback berättade att HF ska diskutera den uppkomna situationen på förbundskonferensen. Han beskrev det som att förbundet nu tvingats ut på plankan.
Vilket motdrag kan väntas från HF under hösten?
Upp mot hälften av alla HF:s medlemmar jobbar i Göteborgs hamn. Får de välja är det inte osannolikt att det kommer nya konfliktvarsel och strejker som på nytt kan skrämma kunder på flykten.
Hur resonerar medlemmarna i andra HF-hamnar? De har också tappat inflytande i och med Sveriges Hamnars nya hårda strategi.
På det fackliga mötet framstod det tydligt att HF är pressat. APMT får samtidigt svidande kritik. Från båda fackförbunden. I våras sparkade bolaget ut alla extringar – blixten – och ersatte dem med inhyrd personal. I samma veva fick en stor grupp fast anställda sluta.
Nu häller APMT salt i såren, genom att säga upp lokala avtal. Eller snarare bensin på en pyrande skogsbrand.
Vad blir APMT:s motdrag, om HF utlöser en ny konflikt? Bolaget har redan som första hamn i Sverige öppnat dörren för storskalig personalinhyrning.
Är nästa steg att lägga ut hela hamndriften på entreprenad? På ett bemanningsföretag.
Det skulle i värsta fall innebära att hundratals hamnarbetare sägs upp. Om uppsägningarna sedan hamnar i Arbetsdomstolen är risken stor att facket förlorar.
