Ledare. Mansplaining. Smaka på ordet. ”Man” ihopbakad med engelskans ”explain” (förklara) – nytt ord, gammal företeelse. Är övertygad om att vi alla någon gång känt oss drabbade, oavsett kön: Någon förklarar något på ett nedlåtande och drygt vis, i en kombination av övertro på sin egen kunskap och ointresse för den andras.
Nyligen råkade jag ut för en misstänkt mansplainer. Han slog fast vad facklig-politisk samverkan inom arbetarrörelsen innebär: LO-förbunden och Partiet arbetar gemensamt, både för de egna medlemmarnas väl och för hela landets bästa. Lite irriterande i sin mästrande ton, men ändå intressant. Så skulle jag själv nog beskrivit saken bara för några år sedan. Men stämmer det i dag? Är det ens rätt att tala om Socialdemokraterna som Partiet utanför sin egen krets?
När LO:s dåvarande ordförande Karl-Petter Thorwaldsson för två år sedan talade på Vänsterpartiets partidagar var det en historisk händelse. Och det var inte okontroversiellt, till skillnad från att LO-basen självklart satt i Socialdemokraternas verkställande utskott. Thorwaldsson nämnde själv hur striden med kommunisterna, om kontrollen över fackklubbarna lokalt, påverkat långt in i modern tid. Men också att det i dag gäller att ”hålla uppe debatten vänsterut”. Inte som ett ifrågasättande av samverkan med Socialdemokraterna, utan ett försök att vidga diskussionen. Och att lyfta sakfrågor som i hög grad berör LO:s medlemmar.
Det är inte längre kontroversiellt. Att både Transports ordförande Tommy Wreeth och Stockholmsavdelningens ordförande Sofia Södergren Poikulainen medverkade på Vänsterpartiets fackliga rikskonferens, i slutet av september nu i år, fick nog ingen att trilla av stolen direkt. Men själv blir jag lite förvånad att andra som tidigare varit naturligt ”S-märkta”, som LO-ekonomer, företräder Vänsterpartiet.
Nej, jag tror inte att V är det nya SAP.
Men för den som är intresserad av socialdemokratins väg framöver är det mer konstruktivt att se åt vänster än åt höger. När vikande medlemstal analyseras har det i hög grad handlat om arbetarmän som lämnat S för SD. Betydligt mer sällan om varför kvinnor i grupper som LO-organiserar, och som traditionellt sett röstat på Socialdemokraterna, nu väljer Vänstern i allt högre utsträckning. Inte för att, som det ibland beskrivs, kortsiktigt bli vinnare när statens bidragspengar ska fördelas. Utan av ideologiska skäl, där grunden är tanken om alla människors lika värde.
