Debatt. Att Sverigedemokraterna blev ett riksdagsparti, som finns i nästan alla kommuner, har ingenting att göra med att svenskarna blivit nazister eller fascister. Jovisst fanns det en del personer med sådana åsikter när partiet bildades i slutet av 1980-talet. Men att SD så småningom växte berodde på att partiet fick en förankring i södra Sverige där det länge funnits lokala missnöjespartier som var kritiska till invandringen, och som sneglade mycket på dansk politik.
Fascister är ett laddat ord som jag tycker att man kan spara för hårt toppstyrda regimer och partier, ofta en enväldig ledare, som inte tillåter någon opposition. Och där våldet finns i statsapparaten och utövas via militär eller polis. Så såg det ut i Nazityskland och i Mussolinis Italien. I dag växer en grupp partier i Europa som brukar kallas radikala högerpopulister, och de är inte ute efter att skrota partisystemet och demokratin.
En del av dessa partier började med att klaga på skatterna, andra samlade missnöjda bönder och ett och annat parti grundades av våldsamma skinnskallar. Men i dag låter de och agerar ganska lika. De hävdar att de är folkets sanna representanter, de försvarar välfärdsstaten (men säger att pengarna inte ska slösas på invandrare) och de har en gammaldags syn på bland annat familj, jämställdhet och hbt-frågor. Framför allt säger de att de är det enda alternativet eftersom alla andra partier är så lika varandra.
I en del länder blir sådana här partier utfrusna, i andra länder bjuds de in. I början kan det fungera att stänga ut dem, men med tiden växer de ofta mer om de blir utmobbade. I Norge sitter Fremskrittspartiet i regeringen, och stödet har rasat till rekordlåga nivåer eftersom väljarna tycker partiet har blivit för otydligt och uträttar för lite.
Det mest irriterande med SD är inte att partiet har en del sympatisörer som hotar andra (och ingen ska tro annat än att jag vet vad det innebär efter att ha skrivit om partiet ända sedan starten). Det värsta är trots allt att SD har helt fel lösningar för landet. Visst pekar partiet på problem som många känner igen i en allt osäkrare värld präglad av ekonomisk kris, arbetslöshet, extremism och terror. Men invandrare kan inte dras över en kam. Invandrare är olika, och de kommer av många olika skäl.
Vi behöver arbetskraftsinvandring inom vissa sektorer, det är viktigt för svensk ekonomi och välfärd. Vi har ett ansvar för att hjälpa till när människor flyr krig och terror, och det ansvaret ska vi förstås dela så rättvist som möjligt med andra länder. (Där finns en del i övrigt att önska från en del andra EU-länder.) Man kan förstås alltid diskutera vilka flyktingar som är i störst behov av vår hjälp. Men antalet invandrare är inte avgörande för landets ekonomi, invandring genererar också inkomster.
Det är inte partier som SD som kommer att fixa jobb och en ljusare framtid. Partierna är designade för protest, inte för att ändra något i grunden. Hellre än att stoppa eller minska invandringen borde vi arbeta för att integrera invandrare och få ut människor i jobb. Ju fler som jobbar, oavsett var de kommer ifrån, ju mer klirr i statskassan och ju mer välfärd för oss alla.
