Ledare. Är allt tillåtet i krig och kärlek? Det undrar Securitas personalchef Ronny Fredriksson i företagets personaltidning Securianen. Fredriksson, som tidigare var ombudsman i Transport – med ansvar just för bevakningsavtalet, beskriver hur han fått en ”smygande olustkänsla”. Den har uppkommit efter de nyligen avslutade förhandlingarna om ett nytt löneavtal för väktarna.
Enligt personalchef Fredriksson fälldes ”många hårda ord” runt förhandlingsbordet. Indignerat beskriver han hur ”det gick så långt att Transport lade ett varsel som till slut krävde att Medlingsinstitutet måste involveras”.
Lite längre ner i ledaren hävdar Fredriksson att avtalsförhandlingarna känns fjärran från den vardagliga relationen mellan Securitas och Transport.
Det är inte utan att man häpnar. Har Ronny Fredriksson helt missat den scenförändring som inträffat på arbetsmarknaden och i parternas sätt att förhandla?
För några år sedan möttes fack och arbetsgivare vid förhandlingsbordet. Båda hade med sig krav och förslag till ändringar i kollektivavtalet. Parterna inledde diskussioner – där man fick ge och ta. Det var reala förhandlingar mellan två läger som hade mandat att träffa uppgörelser.
Så är det inte längre. När industrin inledde den förrförra avtalsrörelsen mötte de en motpart som inte längre hade förhandlingsmandat. Nu var det Svenskt Näringsliv som dikterade villkoren för sina medlemsförbund. Ingen enskild organisation skulle tillåtas sticka i väg längre än de lågt satta lönenivåer som man bestämt centralt.
I två avtalsrörelser har Transport, liksom övriga LO-förbund, mött arbetsgivare som vägrar förhandla. Envist upprepar man ordet ”märket”. Första gången betydde det ynka 0,9 procent, nu senaste 2,6 procent.
LO-förbunden hade i sin samordning enats om att driva krav på 3,5 procent i lönelyft. I väktarförhandlingarna var det Transports utgångspunkt.
Det var arbetsgivarnas hållning som drev fram varslet om stridsåtgärder. Det vet Ronny Fredriksson. Som gammal facklig ombudsman vet han också att Medlingsinstitutet numera kallas in fort som blixten var gång något fackförbund varslar.
Så vad är då svaret på frågan: Är allt tillåtet i krig och kärlek?
När det gäller nivån på debatten tycks i vart fall det mesta vara tillåtet.
