Så mycket bättre!

Krönika. "Att köra lastbil är inget yrke. Det är en sjukdom!” Många gånger har jag hört chaufförer och deras fruar eller män säga detta. Och det ligger en hel del i det. Även om en del av oss som kör försöker sluta, för att jobba på verkstäder eller med andra yrken nära hemmet, trillar vi ständigt dit igen.

Själv minns jag hur jag avslutade min anställning på ett transportföretag med en lång harang vars slutord var: ”Och förresten kan ni dra åt helvete!”

Drygt ett år senare, efter att ha gått en mekanikerkurs på AMS och därmed kvalificerat mig för att jobba på lastbilsverkstad, stod jag ändå i dörren till samma åkeriföretag och skrapade med foten. Ägaren, den väldige förre fotbollsspelaren i Djurgården, Lasse ”Järnkaminen” Broström, såg på mig över sina läsglasögon.

”Ja, ja, kom in”, sa han.

Sen jobbade jag där i fem år till.

Detta är sådant jag tänker på då jag bläddrar i Ingemar E L  Göranssons fotobok Ett svunnet arbetsliv. Den handlar om hans tid som yrkeschaufför i Linköping på sjuttio- och åttiotalet.

Kärleken till arbetskamraterna är inte att ta miste på i de svartvita bilderna. Göransson har också själv sagt i en intervju att de här åren var viktigare än de senare, då han blev ombudsman i LO-borgen.

Transportnäringen är till viss del ett skråväsende som går i arv i generationer. Detta ställer ibland till det för oss som vill nå fackliga resultat. På fiken kan det ofta, som i mitt fall, låta att åkaren kan ”fara åt helvete”. Men i verkligheten är man beredd att sälja sin morsa för att få dra trailers från någon hamn.

Det är lätt att förstå att det inte ingår i planen för en del av oss ”frihetens fantomer”, att organisera sig.

Sällan eller aldrig ser man transportarbetare gå i demonstrationståg med röda fanor och trampa ”klass mot klass”. Men kanske just på grund av våra informella strukturer, har vi plötsligt börjat vinna fördelar i det nya gränslösa EU.

När laglösheten från våra grannländer sprider sig, utnyttjar vi de nya nätverken med Facebook och bloggar. Privatspanare dyker upp och tipsar skattemyndigheten, media och nu även riksdagen, där man haft ett par debatter om problemen.

Fulåkerierna har börjat åka dit ett efter ett. Dessutom, som en bekräftelse på att den fackliga organisering som ändå finns fungerar, visar det sig att vi som hållit fast vid kollektivavtalet har fått rejält påökt. I förra numret av Transportarbetaren meddelades det att vår reallön stigit med inte mindre än 83 procent på arton år.

Visserligen till en del på grund av att skatterna sänkts till förfång för arbetslösa och sjuka. Men de hade inte haft det bättre om våra löner varit lägre.

Så varsågoda alla ni som gnäller och inte är med i facket, men ändå åker snålskjuts på avtalet. Ni borde egentligen ha lettiska Girteka-löner på några tusenlappar i månaden.

Men det är aldrig försent att stiga ombord på Transports något medfarna skuta. Den som, trots sina skavanker, ändå stolt stävar framåt i stormen!

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Foto: Shutterstock

Elnätet nyckeln till gröna transporter

Åkeri. Den gröna omställningen av vägtransporter i Europa är i full gång. EU:s mål är att minska utsläppen med 90 procent till 2040, och lagstiftningen driver på övergången till nollutsläppsfordon i form av el- och vätgasdrivna lastbilar.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Petrus Iggström

Chefer jag minns

Arbetsliv. Vad är en bra chef? Eller snarare, hur är en bra chef? Personer i chefsposition är naturligtvis bara vanliga människor, som dock av någon anledning fått en lite speciell roll i livet.

Berättelsen om Willi Betz

Fiffel & båg. Det har skrivits mycket om tyska Willi Betz, lönedumpningens fader, och hans åkeri i tidiga 2000-talet. Från början var det ett litet tankbilsåkeri som körde vin (!) från Italien till Tyskland. Men när Berlinmuren föll 1989 öppnades portarna för privat ägande i de forna sovjetstaterna.

Att marschera i takt eller inte

Kanon. Så var den här till slut, vår omtalade kulturkanon. En reporter från TV 4 kom fram till mig där jag satt och fikade på Liljeholmstorget och stack en mikrofon under näsan. ”Vad tycker du om kulturkanon?” undrade hon.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam

Vi står där när det gäller

Om kriget kommer. När Sverige nu rustar för ett förstärkt totalförsvar talas det mycket om mat, energi och infrastruktur. Mindre uppmärksamhet får vi väktare, ordningsvakter och skyddsvakter som varje dag bidrar till att samhällets nyckelfunktioner fungerar.

Måste varje glåpord bli ett rättsfall?

Rätt & orätt. Jag har blivit kallad mycket under de många år jag har jobbat som väktare, ordningsvakt och skyddsvakt. ”Fitta”, ”hora”, ”stasivakt”… ja, listan kan göras lång men det har också gjort att jag har … härdats? Blivit avtrubbad? Tål mer än gemene man?

På ny adress

Flytt-tankar. Jag försöker säga hejdå till den gamla lägenheten. Det låter kanske enkelt, men hur lämnar man egentligen platsen där ens liv vecklat ut sig, dag för dag, år efter år?

När folkbildningen dör får lögnen liv

Ledare. Regeringens nedskärningar i folkbildning och civilsamhälle riskerar att lämna demokratin oskyddad. När fria fackförbund pressas tillbaka och kunskap trängs undan får osanningar större spelrum – och då blir den fackliga rörelsen viktigare än någonsin.

Du förtjänar respekt och uppskattning

Ordförandeord. Vi är inne i mörkare tider med kortare dagsljus och minst sagt varierande väglag. Alla ni medlemmar som arbetar och rör er ute på vägarna oavsett årstid och väglag – var rädda om er.

GDPR skyddar inte de anställda

Insändare. Det finns otaliga tekniska system med förmåga att hålla koll på de anställda som övervakar vad de gör eller inte gör under sin arbetstid. I våra branscher använder man sig ofta av kameror, gps och skannrar som registrerar vad de anställda gör.

Är allt frid och fröjd i åkeribranschen?

Debatt. Under årtionden har vi i Transport kämpat mot lönedumpning, mot oseriösa aktörer som slår undan fötterna på åkerier med kollektivavtal. Med facklig-politisk samverkan, och med stor hjälp av våra dåvarande socialdemokratiska EU-parlamentariker, drevs det så kallade mobilitetspaketet igenom.

Säkerheten ökar, men arbetsmiljön glöms bort

Debatt. Säkerhetsläget i Sverige och världen är oroligt. Cyberattacker sker dagligen, skyddsobjekt fotograferas trots förbud och spionage från utländska makter pågår. Detta skapar fler uppdrag och arbetstillfällen för bevakningsbranschen. Företagen ser ökade intäkter – men risken är att arbetsmiljön glöms bort när nya uppdrag snabbt ska bemannas.

Vevradio och stormkök

Krisberedskap. Det är viktigt att vara förberedd i händelse av kris. Råd som dubbla sim-kort och två olika betalkort är lättare att ta till sig än att stapla frystorkad mat och vatten med hundraårig hållbarhet.

Arbetsgivare, bered er på en match

Ordförandeord. Avtalsrörelsen är i princip klar för denna gång. Avtal har tecknats för alla Transports yrkesgrupper. Vissa har löst sig lättare än andra och på en del avtalsområden har vi tvingats varsla om konflikt för att nå fram.

Hur tänker ni politiker göra arbetslivet säkrare?

Insändare. Om knappt ett år är det allmänna val i Sverige. Bland annat till riksdagen där den lagstiftande makten utövas. Riksdagen utser regering som utövar den verkställande makten. I dessa delar av makten i vår stat ingår att se till så skyddslagstiftning som den samlade arbetsmiljölagstiftningen omsätts i verklighet.