Krönika. Lika säkert som att det finns en orm i varje paradis, är det att varje sommar innehåller en rötmånadshistoria…
På en ö i Stockholms skärgård skulle grannen A bygga en servitutsväg fram till sitt hus inne på grannen B:s tomt. Allt var frid och fröjd, inte minst för B då vägen skulle gå i tomtgränsen. Därmed slapp han ha A med familj åkandes rakt över sin tomt.
Men när vägen började byggas blev grannen C på tomten bredvid helt galen. Han ansåg att vägen skulle hamna för nära hans hus.
C, som har vissa alkoholproblem, gapade och skrek så att grävmaskinisten satte sig i sin maskin och larvade hemåt. Samt skickade en faktura till A.
Papper ordnades fram från lantmäteriet som visade C att vägbygget var i laga ordning. Men det imponerade inte på C som sa:
– Då går jag till min advokat!
Efter en tid kom det brev till grannarna A och B från en advokat där det hotades med stämning. Fast ingen förstod för vad eller mot vem.
Lagen säger att alla fastigheter har rätt till en tillfartsväg. Därmed hade varken A, B eller C med lantmäteriets vägbeslut att göra. Mer än att B verkställde det. Den ende som fanns att stämma borde alltså vara lantmäteriet.
Advokaten framhärdade dock i att ”förhandla” med A och B i stället. Generöst nog föreslog han att udda kunde vara jämnt om A och B satte upp ett långt plank mot C:s tomt.
Svaret blev nej med en ny hänvisning till lantmäteriet och därmed borde saken vara klar.
Men här klickade något och nu kom ett nytt brev från advokaten där han hävdade att C ”kände sig hotad” av A och B. Trots att det bevisligen var C som jagat bort grävmaskinisten.
Advokaten menade också att det fanns ett kryphål i lagen: dammet som kunde tänkas yra in på C:s trappa gjorde att vägen gick att stoppa.
Ny kontakt med lantmäteriet. Nej något sådant kryphål hade aldrig använts och det var högst otroligt att en domstol skulle ta upp saken. Uppmätt är uppmätt, som man sa.
A och B meddelade advokaten och därmed C detta och nu kommer vägen att byggas. Den blir betydligt bredare än det var tänkt från början eftersom också kommunen blivit inblandad och de kräver att räddningsfordon ska kunna ta sig fram.
När man ringde den lokala polisen var deras tips att peta undan C med skopan ifall han försöker hindra grävmaskinisten igen.
Numer talar inte A och B med C. Vilket är synd för C som fått hjälp med både det ena och det andra åtskilliga gånger genom åren.
”Vinnaren” i detta mediokra drama är advokaten som skrivit brev och i praktiken hetsat A och B mot C, och tvärt om. Säkerligen mot ett väl tilltaget arvode. Särskilt svårt kan det inte ha varit. Det svåra är att finna en person som inte förstår bättre än C och dessutom verkar ha gott om pengar.
Att avråda C från hela processen, och därmed bevara grannsämjan på ön, var det nog aldrig fråga om när rötmånadsormen i paradiset talade.
