Reptilhjärnan styr cyklister

Ledare. Nu är våren här och med den en explosionsartad ökning av cyklisterna. Det finns ingen trafikantgrupp som är lika utskälld och bespottad som denna. Cyklister kör mot rött, på trottoarer, för fort, syns inte och vinglar för mycket. Nu har forskarna tagit sig an cykelåkarna. Resultat är nedslående. Eller uppmuntrande – om man som jag är cyklist.

Det visar sig att människor när de trampar tvåhjuling inte tänker särskilt logiskt. Det är i stället mer primitiva delar av hjärnan som kopplas in. Precis som för gående i trafiken. Man söker mer eller mindre omedvetet framkomlighet, smidighet och rörelsefrihet.

Jag vill påstå att även motorcyklister i stor utsträckning uppvisar samma beteende. I Stockholms rusningstrafik är det få trafikregler som gäller för mc-förare som kryssar sig fram mellan filer och bilar.

Forskaren, en beteendevetare, som studerat cyklisterna konstaterar också att gruppen i decennier varit helt bortglömd av landets samhällsplanerare. Det finns helt enkelt inget utrymme för dem. Prioritering ett är bilen, prioritering två är bilen, trean är också bilen. Någonstans på fjärde plats kommer fotgängarna.

Det räcker med att trampa några kilometer genom Stockholm för att se mängder av helt bisarra trafiklösningar som huvudstadens 150 000 dagliga cyklister förväntas underkasta sig. Ja, du läste rätt, 150 000. Sveriges politiker har dessutom uttalat att cykelåkningen ska fördubblas.

Cykelbanan, vår huvudled in från västra förorterna, är på många ställen 150 centimeter bred eller smalare. Och dubbelriktad! Ett vanligt styre på en mountainbike är nästan 70 centimeter brett.

Här – på de 150 centimetrarna – trampar tant Agda på sin gamla Monark i elva kilometer i timmen och Joel, fyra år, som precis lärt sig hålla balansen på sin 16-tummare. Och så jag och några tiotusen till som dagligen pendlar ganska långt till jobbet.

Kan man förändra mitt beteende? Få mig att börja cykla i Joels tempo? Få mig att börja tänka mer och följa varje rödljussignal och trafikregel?

Nej, säger forskaren. Det kommer inte att gå. I stället måste trafikmiljön utformas så att cyklande och gående inte blandas på samma smala asfaltsremsa. Inte bilar heller givetvis. I korsningar måste det vara extremt tydligt vart de olika trafikanterna ska ta vägen och vem som åker först.

Forskarens slutkläm lyder: När dagens cyklister bryter mot trafikreglerna är det lika mycket trafikplanerarnas fel, som cyklisternas.

Om politikernas vision om fördubblat trampande ska bli verklighet krävs ökad medvetenhet och radikalt andra insatser än de som gjorts hittills.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam

På Island finns hoppet och inspirationen

Politik. Det är valår i år och enligt opinionsmätningarna ser det bra ut för Socialdemokraterna men … Tänk om Tidöpartierna, med SD i spetsen, får så många röster att de återigen kan bilda regering och denna gång får SD också ministerposter. Ja, då är det lätt att mista hoppet för såväl demokrati som fackliga rättigheter.

Skit i nyårslöften – välj intentioner

Tid för förändring. Om bara några dagar är det nyårsafton och då hopar sig förväntningarna. Mitt i nyårskvällen står vi och tittar upp mot himlen där raketerna avlöser varandra. Och just där och då ska nyårslöften avges och löften staplas på varandra.

Vi står där när det gäller

Om kriget kommer. När Sverige nu rustar för ett förstärkt totalförsvar talas det mycket om mat, energi och infrastruktur. Mindre uppmärksamhet får vi väktare, ordningsvakter och skyddsvakter som varje dag bidrar till att samhällets nyckelfunktioner fungerar.

Dags att ta ansvar i alla led

Insändare. Nu är det dags att sätta ner fötterna ordentligt. Vi måste ta ett gemensamt ansvar i samhället när det gäller stress i arbetslivet.

När ovädret slår till räcker inte ord

Ledare. Äntligen är januari över. Det är en månad som på något sätt är mycket längre än sina 31 dagar. Vintern håller dock i sig. Och med det halkiga vinterväglag. I storhelgerna drabbades Sverige av både Johannes och Anna, stormar och snöoväder.

Ännu ett trick för att splittra arbetarklassen?

Debatt. Det är en gammal sanning: härska genom att splittra. Genom att blåsa upp skillnader mellan grupper kan fokus flyttas bort från det som förenar oss – lönearbetet och beroendet av trygga jobb för ett värdigt liv.

Solidaritet och rättvisa på allvar

Arbetstidsförkortning. Mycket prat om makteliten och deras löner dessa dagar, och att några få hela tiden äter mer av den så berömda ”kakan”. Givetvis är detta ett stort problem och totalt fel.

När facket är starkt vågar medlemmarna höja rösten

Debatt. Vi som arbetar på vägarna, i hamnarna och på terminalerna vet att trygghet inte bara handlar om försäkringar. Trygghet handlar om att våga säga ifrån när något är fel – och om att veta att man inte står ensam när man gör det.

Julfrid – och tack för att du läser oss

Ledare. Julen ska vara varm och glädjefylld, inte ett maraton av måsten. Låt oss släppa taget om perfektionen och hjälpas åt, så tindrar både barn och vuxna lite mer.

Kortare arbetstid högt på agendan

Ordförandeord. År 2025 närmar sig sitt slut och jul- och nyårshelgerna är nära. Året som gått har varit minst sagt hektiskt. Det har varit en långdragen avtalsrörelse, som för oss i Transport pågått från mars till oktober.

Foto: Shutterstock

Elnätet nyckeln till gröna transporter

Åkeri. Den gröna omställningen av vägtransporter i Europa är i full gång. EU:s mål är att minska utsläppen med 90 procent till 2040, och lagstiftningen driver på övergången till nollutsläppsfordon i form av el- och vätgasdrivna lastbilar.

När folkbildningen dör får lögnen liv

Ledare. Regeringens nedskärningar i folkbildning och civilsamhälle riskerar att lämna demokratin oskyddad. När fria fackförbund pressas tillbaka och kunskap trängs undan får osanningar större spelrum – och då blir den fackliga rörelsen viktigare än någonsin.