Ledare. Från arbetsgivarhåll hävdas ofta att facket har för mycket inflytande. Med jämna mellanrum höjs röster för någon form av proportionalitetsprincip – antingen via kollektivavtal eller lagstiftning. Syftet är att stoppa fackförbund från att vidta exempelvis strejk, om skadan anses bli för stor i förhållande till arbetstagarsidans kostnader för stridsåtgärden.
Resonemanget bygger på antagandet att fackföreningen missbrukar sin makt och inte klarar att på ett ansvarsfullt sätt utnyttja sina rättigheter.
Mot den här bakgrunden kan man studera arbetsgivarnas agerande när de rekryterar personal. På senare år har floran av kontrollåtgärder formligen exploderat. I dag är det vanligt att företag kräver urinprov, sjukhistorik, utdrag ur belastningsregister, betalningsanmärkningar och ställer långtgående frågor om familjesituation med mera.
Nyligen avslöjades att Securitas infört ett personlighetstest, enligt amerikansk modell. Arbetssökande som vill ha jobb i företaget måste besvara närmare 600 frågor. Ett tiotal av dem har handlat om sex. Det vill säga hur sexlivet är, om man ofta drömmer om eller gillar att snacka om sex. Andra frågor tar sikte på religion eller synen på homosexualitet.
Många som utsatts för frågorna uppfattar dem som djupt kränkande och flera har vänt sig till Transport och undrat: Får Securitas verkligen göra så här? Hur långt får en arbetsgivare egentligen gå?
Svaret är att det tyvärr saknas reglering. En arbetsgivare kan i princip utsätta en jobbsökare för vilka frågor och vilken granskning som helst. Okej, den som utsätts kan vägra svara eller vägra lämna fram begärda uppgifter, men då går jobbet sannolikt till någon annan som är mera ”samarbetsvillig”.
Bristen på lagstiftning har behandlats i flera statliga utredningar. För ett par år sedan kom en rapport som föreslog åtgärder vars syfte var att stärka skyddet för den personliga integriteten i arbetslivet. Det gällde även för dem som söker anställning.
Arbetsgivarna slog bakut och den borgerliga regeringen gömde hela utredningen i byrålådan.
Rätten till ett privatliv och en privat sfär är viktig för alla människor. Också för de som försöker slå sig in på arbetsmarknaden. Arbetsgivarnas kontroller utgör i många fall ett maktmissbruk. De utnyttjar ett vakuum som finns.
Att integritetsskyddet behöver stärkas är uppenbart.
