Davids krönika. Folk som är alltför dominanta och överlägsna brukar man, en aning vårdslöst, kalla för psykopater.
Jag tror de flesta har en eller några personer med psykopatiska drag i sin närhet. Jag har ett par stycken.
På mina resor upp och ner genom landet har jag lyssnat på flera böcker av kvinnor som råkat ut för psykopater. Eller råkat ut? I de här skildringarna ringde varningsklockorna ganska högt redan i början av förhållandena.
Som i boken ”Det ska bli mig ett sant nöje att döda dig” av Magdalena Graaf om hennes relation med den yrkeskriminelle Jorma. Redan vid första dejten såg hon blodstänk på väggarna då hon kom in i hans sovrum…
Psykopater jag läst/lyssnat om, och de jag sett i verkliga livet, verkar alla bete sig på samma sätt.
Först uppvaktningsfasen med blommor, restaurangbesök och utflykter till romantiska platser.
Jag kan säga att när jag hör en kvinna glädjestrålande berätta att hon fått tio röda rosor hemsända till sin dörr, brukar jag bara tänka: ”Är världen verkligen så enkel?”
I nästa fas berättar psykopaten för partnern att denna är den enda och att det är: ”vi två mot hela världen!”
Vanligt är också att psykopaten intresserar sig för partnerns eventuella sjukdomshistoria, som exempelvis utbrändhet. Sedan säger han sig vilja skydda partnern genom en rad begränsningar.
Därpå kommer avundsjukan och ibland det första slaget. Men det är ju bara ”a little bump in the road”, tror den utvalda. Sånt får man räkna med, psykopaten är ju så fin för övrigt.
Kraven växer, som att ställa upp på sex alla tider på dygnet och med diverse attiraljer. Kontrollen hårdnar också utåt och bara att jobba över kan tas som ett tecken på att partnern är ute och ”horar på stan”.
Till slut har psykopaten sugit ur allt liv och all kraft ur den andra, allt det som en gång lockade till att sända blomsterfången. Nu kan inte psykopaten profitera på partnerns liv för denna är ett vrak och bara hatet finns kvar. Då först kommer partnern, offret, i bästa fall på att det är dags att lämna psykopaten.
Så vad är då en psykopat? Förmodligen en person som är helt tom inuti. Om vi andra inte bejakade, trodde oss ha nytta av eller bländades av deras, högst tillfälliga, charm, skulle de bli sittande stumma och ensamma i ett hörn.
Kanske är det samma sak med vår nuvarande regering. Först säger de att alla andra är sjuka i huvet och lovar att de ska ordna allt. Sedan blir det bara ett stort ingenting.
