Krönika. När omorganisationerna blivit vardag, chefsrotationen snurrar allt snabbare och skaran av timanställda ”slit-och-släng”-arbetare växer – då smyger sig osäkerheten in på arbetsplatserna.
Det ständigt föränderliga och nyckfulla fungerar som ett drivhus för ångest och ilska. Till slut börjar folk leta efter någon att ta ut sina aggressioner på.
Översitteriet finns överallt; bland städare, universitetslektorer, journalister, politiker och bagare. Ofta är de som fryser ut och fördömer helt vanliga kollegor.
Enligt den tyske psykologen Axel Esser, expert på arbetsplatsproblem, kan mobbningen ha sitt ursprung i dåligt fungerande organisationer, en chefs oförmåga att leda, ökad arbetsbelastning, en ojämn fördelning av arbetsbörda, eller lön.
Men det finns också en alldeles särskild människotyp, med en speciell psykologisk profil, som frodas bland konflikterna och gärna samlar de besvikna kring sig med ett enkelt och rakt budskap:
”Det är hennes fel!”
Översittarens klassiska kännetecken är en lätt förföljelsemani. Han eller hon ser hot där det inget finns, lider av brist på inlevelseförmåga och har svårt att ”läsa” olika situationer.
För många översittare betyder det att de helt enkelt inte platsar på arbetsmarknaden, men så finns det också en grupp som kombinerar det förtryckande beteendet med stor kompetens.
”De befordras för att de är kunniga, blir arbetsledare och börjar spy galla över sina underlydande, på verkliga eller inbillade konkurrenter och ibland till och med på sina egna chefer,” säger psykologen Laurel Stybel till den amerikanska tidskriften Psychology Today.
Enligt samma tidskrift finns den här typen av chefer ofta på mellannivå i stora bolag – fast allra vanligast är de i mindre företag.
Arbetskamraterna håller tyst och lider, av rädsla för att förlora jobbet. När förtryckarna tröttnat eller gjort sig omöjliga hoppar de vidare till nya arbetsgivare.
Ofta är översittarna inte ens medvetna om hur illa omtyckta de är, men vare sig de är underlydande eller chefer skapar de stora problem på de företag där de verkar.
Till slut blir översitteriet en dyrbar affär för företagen.
De ”slimmade organisationer” och tillfälliga anställningar som skulle sänka kostnaderna leder i själva verket till större utrymme för skitstövlar och konflikter.
Det leder i sin tur till att arbetsmoralen förstörs, arbetsorganisationer spräcks, vi får fler långtidssjukskrivningar och omplaceringar – och därmed minskad produktivitet.
