Krönika. Vill man finna en riktigt bra bok, nu när storförlagen abdikerat från tanken att ge ut all slags litteratur och mest ägnar sig åt deckare, kokböcker och en och annan gaggig akademiledamot, kan man söka sig till de små egenförlagen, där författarna själva ger ut sina böcker. Där kan man exempelvis hitta en bok som Depån av redaktören på Livs tidning Mål & medel, Gunnar Brulin.
Bokens omslag är lite märkligt och påminner om en gammal vaxduk. Men innehållet är desto mer aktuellt.
Fast jag måste medge att jag inte hade särskilt höga förväntningar när jag började läsa. Min far var, liksom Gunnar Brulin, journalist och när jag en gång frågade honom om det var många journalister som egentligen ville bli författare så svarade han: ”alla!”
Så är det kanske ändå inte riktigt. Men många försöker och en del lyckas, fast mest i fackboks- eller deckarvärlden. Jag har hört journalister säga att det är som om orden blir förbrukade i yrkets jakt på nyheter och fakta. Författarens risk att misslyckas kan inte journalisten kosta på sig eftersom denne i så fall skulle förlora jobbet.
Därför är det inte utan en viss förvåning som jag läser Gunnar Brulins roman. För här finns en känslighet och en känsla av att gå på slak lina.
Som namnet antyder handlar boken om en depå. Den ligger strax norr om Stockholm och tillhör det medelstora bryggeriet Stockmans. Ulrik är klubbordförande där och brottas med ständiga nedskärningar, mest bland chaufförerna.
Som brukligt är blir han och ombudsmannen Arne överkörda av företaget, som har en dold agenda: att ge allihop sparken och lägga ut hela depån på entreprenad.
Här kunde boken tagit slut, men i stället fortsätter den då Ulrik kommer på att Stockman sysslar med förfalskade tulldokument och skenexporterar för att kunna sälja öl billigt i Sverige. Just så som jag har känslan av att många tidigare hederliga företag glider över i brottslighet i dagens företagsklimat, där det mesta verkar handla om att lura sina medmänniskor.
Grejen i det här fallet är att även klubbordföranden, Ulrik, i sin besvikelse över nederlaget, töjer lite på de fackliga befogenheterna och därmed startar en kriminell spiral som faktiskt är ganska sannolik.
För vad gör vi när vi till slut blir berövade allt? Förorternas gängmentalitet är kanske inte så långt borta, nu när ord som ”socialism” och ”solidaritet” är bannlysta. Kanske finns det en ”privat” lösning för alla?
Boken Depån ställer fler frågor än den ger svar. Det är väl ganska precis vad man kan förvänta sig av en bra bok. Dessutom är den intelligent och varmt skriven. Boken har många olika nivåer. Alltifrån depåns kaffedrickande tidiga mornar med sitt femstegsprogram för bättre arbetsmiljö till Tallinns undre värld.
Det här är den första bok jag läst som handlar om en förtroendevalds kamp i samhället i dag. Med den har Gunnar Brulin helt klart fått en plats också i den litterära världen.
