Ledare. Äntligen är januari över. Det är en månad som på något sätt är mycket längre än sina 31 dagar. Vintern håller dock i sig. Och med det halkiga vinterväglag. I storhelgerna drabbades Sverige av både Johannes och Anna, stormar och snöoväder.
För dig som jobbar med transporter så blev arbetsmiljön svår och inte så sällan direkt farlig. Kudos till er hjältar som tidningsbud och miljöarbetare och andra som stretar på i motvind, snövallar och is.
Som fotgängare är det inte heller lätt att ta sig fram. Oskottade trottoarer och risk för nedfallande istappar och snöklumpar gör att man mest vill gå mitt i körbanan. Och det går ju inte. Vid sådana här tillfällen är det bäst att ta det lite lugnt och ta hänsyn till varandra. Alla har vi olika arbetsuppgifter och vi får underlätta för varandra så gott det går.
Ibland kan omsorgen om medmänniskorna slå lite fel. Som när livsmedelsaffärsinnehavare uppmanar kunderna att stanna hemma under ovädret och i stället anlita matbud. Då har man inte tänkt tanken hela vägen ut. För den enes bröd ska väl inte innebära den andres död? Redan innan snöovädret bröt ut i Stockholm gick polisen ut med uppmaningen att inte ge sig ut om det inte var nödvändigt. Och slog då också fast att det inte var nödvändigt att ge sig ut för att handla sushi.
Under ovädren har människor fått sätta livet till. Och många fler har fallit offer för olika olyckor Jag vet inte hur många jag ser som nu hoppar fram på kryckor. Regeringen säger i ett pressmeddelande att stormen Johannes och ovädret Anna inte är normalläge utan en krissituation. Carl-Oskar Bohlin, minister för civilt försvar, säger i samma meddelande att regeringen agerar för att regelverken ska fungera även i kris. Inte stå i vägen för nödvändiga åtgärder.
Det låter bra. Men hade det inte varit bättre att prata faktiska åtgärder för att säkerställa vägar och transportnät även vid oväder? Och är verkligen stormar och snöoväder i vårt nordliga land att beakta som kris?
