Krönika. Det kommer allt fler rapporter om desperata försök från ledarna inom EU att tämja facket. Nu senast är det den så kallade Monti II förordningen där förslag om att begränsa möjligheten till fackliga stridsåtgärder återfinns.
Det är fel metod som EU försöker sig på. Genom att införa sådana regler riskerar man en utveckling av EU där vanligt folk tröttnar och legitimiteten för hela projektet försvinner. Det är direkt oansvarigt och alla vet att den ekonomiska och sociala utvecklingen i Europa är avhängigt av ett stabilt politiskt framåtskridande, till gagn för alla medborgare. Det är de politiska ledarnas ansvar att så sker.
Den första åtgärden måste då bli att minska den skenande arbetslösheten. Över 20 miljoner människor är utan arbete och egen försörjning i dagens EU. Det är ett gigantiskt slöseri. En av de stora samhällsingenjörerna, socialdemokraten Ernst Wigforss konstaterade redan för över 70 år sedan att ett lands största tillgång är ”folkets vilja till arbete”. Så är det fortfarande, att ha ett arbete att gå till och att känna sig behövd ger förutom en lön också tillfredsställelse och välbefinnande.
Även här hemma i Sverige ökar arbetslösheten. Dessvärre står de flesta politiker handfallna. Det tycks till och med som om man numera accepterar en arbetslöshet på 8–9 procent. Det är oacceptabelt. Den borgerliga regeringens enda recept så här långt tycks vara att sänka ingångslönerna.
Värst är Centern och Folkpartiet. Deras företrädare föreslår, utan att skämmas det minsta, att ingångslönerna ska sänkas med 25 procent. Det torde inte bli lätt att få in nya arbetstagare till yrken som exempelvis undersköterska. Lika svårt lär det bli att få in folk i branscher, som redan har en låg ingångslön. Det vänligaste man kan säga om Centern och Folkpartiets strateger är att de haft otur när de tänkte ut förslaget. Därför är det förlösande när Socialdemokraternas nye partiordförande Stefan Löfven pratar om nödvändigheten att kombinera jobben med utbildning.
Vi behöver en rejäl satsning på skolan, med början i grundskolan och upp genom skolsystemet. Det är absolut nödvändigt för att förbereda unga att komma in på arbetsmarknaden. Vidare måste även vuxna ges möjligheten att vidareutbilda sig för att kunna byta karriär under sitt verksamma arbetsliv. Eller helt enkelt för att kunna vara anställningsbara vid strukturförändringar. Detta är ett recept som även skulle passa resten av EU. Men som sagt, det politiska ledarskiktet i EU vill hellre införa begränsningar i strejkrätten i stället för att föra en politik som bidrar till att det inte blir några strejker.
Den nu förda politiken skapar starka spänningar bland regioner och folk i EU, så även i Sverige. Vi ser det klart och tydligt i samband med åkerinäringens förfall. Åkare, ofta på direkt uppmaning från de stora globala speditörerna, anlitar folk från företrädesvis de forna östländerna. Ofta sker detta under förevändning att det är folk från utländska bemanningsföretag. Detta är bara bluff. Vi har upprepande gånger konstaterat att dessa så kallade bemanningsföretag är som hallickar som bara agerar som förmedlare. Detta förkommer inte bara i Sverige utan i stora delar av EU. Även här har de europeiska politikerna ett stort ansvar. Ett ansvar som vi ständigt kommer att påminna dem om.
