”Mer än en tusenlapp är chaufförerna värda!”

"Vi har ett tungt och ansvarsfullt jobb. En lönehöjning på 1 200–1 500 kronor och ett ettårigt avtal är ett bud som Transport gott kan gå ut med till arbetsgivarna", tycker chaufförerna på åkeriet AA Logistik i Västerås.

Transportarbetaren hälsade på förarna på företaget under den kylslagna lastningen tidigt i morse, några timmar innan Transportarbetareförbundet satte sig vid förhandlingsbordet med Biltrafikens Arbetsgivareförbund, BA. Manglingen inleddes på eftermiddagen i dag och handlar om att mejsla fram ett nytt kollektivavtal om löner och villkor för Transports åkerichaufförer och terminalarbetare.

Transport har inledningsvis gått ut med tre krav; ett ettårigt avtal, en lönehöjning på 860 kronor och någon form av begränsning när det gäller inhyrning av personal. Ytterligare en fråga har nyligen seglat upp på dagordningen. Den handlar om alkotester av chaufförer på kundföretagen, som nu blivit tillåtna efter en tvist i Arbetsdomstolen, där Transport led nederlag.

Föraren ”Perka” Henriksson är huvudskyddsombud och ordförande i Transportklubben på AA Logistik. Liksom kollegan Olle Johansson börjar han närma sig pensionsåldern. De är överens om att arbetsgivare och fack borde göra större avsättningar till den kommande pensionen, för att slantarna ska räcka till bättre än i dag.

– Jag var nyligen till banken och fyllde på mitt privata pensionssparande. Man måste spara extra annars klarar man sig inte när man slutat jobba, säger Olle Johansson.

Perka nickar:

– Regeringen vill bara att vi ska arbeta längre och folk har knappt råd att gå vid 65 år, som det ser ut nu.

Jobbarkompisen Juan Carlos sluter upp. Han tycker att 860 kronor är ett för lågt utgångsbud. Juan anser att Transport ska gå ut hårdare och vara berett att ta konflikt, att stoppa lastbilarna – och Sverige:

– Begär 1 500 kronor. Vi ska ha mer än Byggnads, vi ligger på så låg lön i dag! Och så behöver vi mer semester.

Trion liknar förhandlingarna vid en bilförsäljning. Det måste finnas prutmån när ”budgivningen” börjar.

Perka och Olle instämmer i Transports krav på en striktare reglering beträffande inhyrd personal:

– Helst borde bemanning försvinna helt, så att företagen anställde i stället.

Perka vill gärna se arbetstidsförkortningar, främst för nattarbetande chaufförer och han tycker att Transport ska driva samma linje som Byggnads med huvudentreprenörskap. Det innebär att alla entreprenörer ”nedåt i kedjan” ska ha kollektivavtal och schysta arbetsvillkor.

Alkotestning av chaufförer på kundföretagen gör Parka upprörd. Han anser att det enbart ska hanteras av den egna arbetsgivaren.

– Hur går det med sekretessen, annars? Vad har kundbolagen för system och hur kan de garantera att uppgifterna inte sprids? Vill kundföretagen inte ta in chaufförer utan att utföra drogtester, så får vi väl ställa bilarna utanför grindarna. Då kan de ju komma dit ut och hämta varorna i stället.

Perka har tidigare deltagit i avtalskonferenser, där ett stort antal Transportombud från hela landet framfört önskemål och krav inför avtalsförhandlingarna. Han är medveten om att de senaste avtalen varit kortare och att tidsutrymmet krympt, men skickar ändå en uppmaning till Transports ledning:

– Det känns som om avtalen styrts upp mer på ”högre ort” i dag. Jag skulle önska att man gick ut mer och hörde efter vad folk tycker på fältet.

Innan chaufförerna hastar vidare gör de tummen ner för IF Metalls just tecknade avtal. Ska man ingå ett treårigt avtal, så bör det åtminstone ge en total lönehöjning på 10 procent, menar de.

Anders är i full gång med lastningen och vill inte säga sitt efternamn. Han anser att 860 kronor inte räcker till mer än att täcka avgiften till facket och a-kassan.

– Varför ska vi ha lägst lön? 1 200 är väl ett lagom utgångsbud. När vi betalar så hög avgift kan de väl åtminstone förhandla fram bra löner åt oss.

– Vi är många som tycker att det är alldeles för dyrt med facket i dag. Förbundet borde göra sig av med sina uthyrningsstugor, tidningen och allt kringgods, så kunde avgiften sänkas. Det kostar ju med dem som sitter och förhandlar nu också.

Susanne Pettersson stortrivs med jobbet, men understryker att det är tungt och kräver sin problemlösare. Hennes dotter tjänar efter två års utbildning mer än sin mamma.

– Vi blir omsprungna. Nog tycker jag vi kunde begära 1 500 spänn!

Liksom flera av kollegorna vill P-O Pettersson att lönehöjningen ska gälla retroaktivt, från det att det nya avtalet löpte ut den sista februari.

– Vi vill inte bli lurade på flera månader igen! Vi släpar efter när det gäller ob-tilläggen och det är fel att vi får samma ob-ersättning för både lördagar och söndagar. Söndagsjobbet borde självklart ge mer.

P-O:s budskap till avtalsförhandlarna är:

– Jobba hårt med bemanningsbegränsning och falska f-skattare!

Marcus Thyselius håller med jobbarkompisen om att ob-tilläggen är för magra. Han efterlyser också bättre ersättning vid storhelger. Småbarnspappan Johan Van den Berg vill ha in skrivningar i avtalet, som underlättar kombinationen arbete–föräldraskap:

– Man ska ha rätt att vara med sina barn. Arbetsgivaren kan fortfarande beordra övertid, men med små barn där hemma behöver du veta vilka arbetstider du har.