Makten är blå, iskallt blå

Krönika. Makten har valt att sy igen öronen för vintern. Och makten är blå, iskallt blå. Jag tillhör en förening som i 20 års tid vårdat en skog i Farsta i samarbete med Stockholms stad. Arbetet är av fysisk art; såga och klippa sly, slå med lie, släpa grenar, bokstavligen ”lyfta skrot”. Ja, det samlas en hel del i en skog under ett år; kundvagnar som rymt från Lidl, bildäck som rullat i väg, rester av renoveringar som dumpats i naturen, kojor som övergetts fulla med barns lekande övningar i hur man inreder ett hem…

Föreningen jobbar gratis, ideellt som det heter, och består av människor som älskar denna skog, som förstår dess betydelse för hundratals förskole- och skolbarn, hundägare, fågelsångslyssnare och för oss som helt enkelt vill låta våra ögonpar svepa över en vitsippsmatta i maj. Och att en sådan sak, att bo i en betongförort men ändå ha nära till grönska, handlar såväl om livskvalitet i vardagen som om vår gemensamma överlevnad på en allt mer klimathetsad planet.

Ibland undrar man varifrån Moderaternas hat kommer. Den där explosiva magsurheten som slår ut i tillmälen och förakt för den som är av en annan åsikt. Lokalt här i Farsta har vi två färska exempel på när den blå ser rött och löper amok. Birgitta Holm, då ordförande i Farsta stadsdelsnämnd, gick hem efter ett möte och skrev ett numera famöst blogginlägg som tvingade henne att avgå från sina uppdrag inom kommunens beslutande organ. Hon kallade sina kollegor i oppositionen för ”jävla kryp” och Håkan Juholt för ”smutsig”. Ett språkbruk som går ut på att avhumanisera motståndaren och som väcker djupt obehagliga erinringar från tyskt 1930-tal. Den vämjelse hon kände inför den oliktänkande gick tydligen inte att stoppa.

Konsekvenserna av hennes magplask hindrar dock inte partikamraten Roland Bjurström att efter ett öppet möte i stadsdelsnämnden bunta ihop oroade och förtvivlade dagisföräldrar och kalla dem för ”pöbel”. Något han nu har tvingats att be om ursäkt för. Men än sitter han kvar, trots att inlägget lägger i öppen dag vad han tycker om de medborgare som engagerar sig för sina barn och som tagit av sin dyrköpta kvällsledighet för att diskutera med sina företrädare.

Föreningen som sköter om Farsta Strand-skogen har på alla sätt försökt få fram till de styrande i stadshuset att den ena handen inte vet vad den andra gör. 23 lyxlägenheter ska tillåtas förstöra den sista sammanhållna gröna lungan mellan betongen och sjön Magelungen. Vi anhöll om en uppvaktning hos Regina Kevius (M) ordförande i stadsbyggnadsnämnden. Svaret förskräcker; hon hittar ingen möjlighet att ta emot oss men ”där-emot håller vi oss informerade genom bland -annat stadsbyggnadskontoret och vi har också god kontakt med våra lokala partiaktiva”. Stadsbyggnadskontoret är numera ett antal överbelastade tjänstemän som är livrädda för att mista sina jobb. De politiska direktiven är järnhårda. Den kunskapsbank för samhällets bästa som organisationen ska garantera är under upplösning. Nu uppdagas att underlaget som tagits fram till politikerna är håligare än en schweizerost. Viktiga sakägare och intressen har tagits bort, som till exempel vår skogsförening. Socialdemokraternas skrivelse har också uteslutits(!). De sju för-skolor och skolor som skrivit in och protesterat är inte med i utlåtandet.

Och i denna situation, som hon själv är ytterst ansvarig för, svarar Regina Kevius att hon endast lyssnar på tjänstemän samt sina egna lokala moderater. Desamma som kallar opposition och föräldrar för ”jävla kryp” och ”pöbel”. Shakespeare skrev 1603 i sin pjäs Hamlet de bevingade orden ”Det är något ruttet i den danska staten”. Det är likaledes något snabbt förruttnande över de demokratiska processerna i vår huvudstad. Och vi ska leva i ett modernt samhälle, vi skriver år 2012. Medborgare, vad gör vi?

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Julfrid – och tack för att du läser oss

Ledare. Julen ska vara varm och glädjefylld, inte ett maraton av måsten. Låt oss släppa taget om perfektionen och hjälpas åt, så tindrar både barn och vuxna lite mer.

Skit i nyårslöften – välj intentioner

Alexandras krönika. Om bara några dagar är det nyårsafton och då hopar sig förväntningarna. Mitt i nyårskvällen står vi och tittar upp mot himlen där raketerna avlöser varandra. Och just där och då ska nyårslöften avges och löften staplas på varandra: sluta röka, träna mer, prioritera sömn, äta enbart vegetariskt mat.

Kortare arbetstid högt på agendan

Ordförandeord. År 2025 närmar sig sitt slut och jul- och nyårshelgerna är nära. Året som gått har varit minst sagt hektiskt. Det har varit en långdragen avtalsrörelse, som för oss i Transport pågått från mars till oktober.

Foto: Shutterstock

Elnätet nyckeln till gröna transporter

Åkeri. Den gröna omställningen av vägtransporter i Europa är i full gång. EU:s mål är att minska utsläppen med 90 procent till 2040, och lagstiftningen driver på övergången till nollutsläppsfordon i form av el- och vätgasdrivna lastbilar.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Petrus Iggström

Chefer jag minns

Arbetsliv. Vad är en bra chef? Eller snarare, hur är en bra chef? Personer i chefsposition är naturligtvis bara vanliga människor, som dock av någon anledning fått en lite speciell roll i livet.

Berättelsen om Willi Betz

Fiffel & båg. Det har skrivits mycket om tyska Willi Betz, lönedumpningens fader, och hans åkeri i tidiga 2000-talet. Från början var det ett litet tankbilsåkeri som körde vin (!) från Italien till Tyskland. Men när Berlinmuren föll 1989 öppnades portarna för privat ägande i de forna sovjetstaterna.

Att marschera i takt eller inte

Kanon. Så var den här till slut, vår omtalade kulturkanon. En reporter från TV 4 kom fram till mig där jag satt och fikade på Liljeholmstorget och stack en mikrofon under näsan. ”Vad tycker du om kulturkanon?” undrade hon.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam

Vi står där när det gäller

Om kriget kommer. När Sverige nu rustar för ett förstärkt totalförsvar talas det mycket om mat, energi och infrastruktur. Mindre uppmärksamhet får vi väktare, ordningsvakter och skyddsvakter som varje dag bidrar till att samhällets nyckelfunktioner fungerar.

Måste varje glåpord bli ett rättsfall?

Rätt & orätt. Jag har blivit kallad mycket under de många år jag har jobbat som väktare, ordningsvakt och skyddsvakt. ”Fitta”, ”hora”, ”stasivakt”… ja, listan kan göras lång men det har också gjort att jag har … härdats? Blivit avtrubbad? Tål mer än gemene man?

På ny adress

Flytt-tankar. Jag försöker säga hejdå till den gamla lägenheten. Det låter kanske enkelt, men hur lämnar man egentligen platsen där ens liv vecklat ut sig, dag för dag, år efter år?

När folkbildningen dör får lögnen liv

Ledare. Regeringens nedskärningar i folkbildning och civilsamhälle riskerar att lämna demokratin oskyddad. När fria fackförbund pressas tillbaka och kunskap trängs undan får osanningar större spelrum – och då blir den fackliga rörelsen viktigare än någonsin.

Du förtjänar respekt och uppskattning

Ordförandeord. Vi är inne i mörkare tider med kortare dagsljus och minst sagt varierande väglag. Alla ni medlemmar som arbetar och rör er ute på vägarna oavsett årstid och väglag – var rädda om er.

GDPR skyddar inte de anställda

Insändare. Det finns otaliga tekniska system med förmåga att hålla koll på de anställda som övervakar vad de gör eller inte gör under sin arbetstid. I våra branscher använder man sig ofta av kameror, gps och skannrar som registrerar vad de anställda gör.

Är allt frid och fröjd i åkeribranschen?

Debatt. Under årtionden har vi i Transport kämpat mot lönedumpning, mot oseriösa aktörer som slår undan fötterna på åkerier med kollektivavtal. Med facklig-politisk samverkan, och med stor hjälp av våra dåvarande socialdemokratiska EU-parlamentariker, drevs det så kallade mobilitetspaketet igenom.

Säkerheten ökar, men arbetsmiljön glöms bort

Debatt. Säkerhetsläget i Sverige och världen är oroligt. Cyberattacker sker dagligen, skyddsobjekt fotograferas trots förbud och spionage från utländska makter pågår. Detta skapar fler uppdrag och arbetstillfällen för bevakningsbranschen. Företagen ser ökade intäkter – men risken är att arbetsmiljön glöms bort när nya uppdrag snabbt ska bemannas.