Magnus ifrågasätter allt
Månadens medlem. När arbetargrabben och taxichauffören Magnus Hedman i Örebro ilsknar till över händelser i samhället fattar han pennan. Ibland hamnar första utkastet på något taxikvitto, sedan jobbar han vidare med dikterna hemma vid datorn.
Magnus har kört taxi och jobbat i växeln på beställningscentraler för en rad olika företag i sju år. Nu har han just fått en heltidstjänst, på Nora taxi.
– Jag ska få riktig lön för första gången, ingen provision på inkört belopp utan 22 500 kronor i månaden före skatt, berättar han glatt.
Vi slår oss ner hemma vid köksbordet i lägenheten, som han delar med sin sambo. Helst hade Magnus velat bo kvar i miljonprogramsområdet Vivalla, där han växte upp.
– Det var fint och jag trivdes väldigt bra, men som alla bostadsområden av den här typen beskrevs det som ett problemområde i massmedia.
Husen skulle rustas och platsen där Magnus hus stått lämna plats för en ankdamm, berättar han. Magnus minns hur hans pappa, lastbilschauffören, drämde igen dörren när några från Hyresgästföreningen försökte värva honom. Ändå engagerade sig sonen i rörelsen, ett antal år senare.
– Pappa hade rätt i att föreningen fungerade bäst i början, innan det blev för mycket byråkrati. Men även om organisationer inte är perfekta är det bättre att gå med och påverka i dem som finns än att ställa sig passiv, utanför.
– Jag tänker likadant om facket. LO och Transport har hamnat för långt bort från vår verklighet. De anställda har fått det för bra och bekvämt och tar inte kampen för arbetarna längre, men om de gjorde det skulle de få arbetarna med sig. Annars får vi väl strejka själva, med eller utan facket, tillägger Magnus.
Han har varit med om en vild strejk, en kampåtgärd facket centralt aldrig kan godkänna när kollektivavtal väl undertecknats och fredsplikt råder. Så fungerar spelreglerna mellan fack och arbetsgivare i den svenska modellen.
Magnus och kollegorna strejkade i två timmar efter att taxibolagets lokala filial övertagits av en ny ägare. Åkaren valde att stänga beställningscentralen i Örebro nattetid och körningarna dirigerades i stället från Uppsala. Chaufförerna i Örebro blev utan beställningar och inkomsten dök med flera tusenlappar.
– Arbetsgivaren svarade med att lockouta oss, stänga av oss från jobbet, men så småningom fick vi som vi ville och beställningscentralen i Örebro öppnades igen på natten, förklarar Magnus.
En annan aktion gjorde han ihop med ett gäng från Hyresgästföreningen, som protesterade mot utförsäljningen av allmännyttans bostäder. De tågade in till politikerna i kommunfullmäktige, som skulle fatta beslutet, men blev stoppade och avhysta av en Securitasvakt:
– Vi är med i samma fackförbund, invände Magnus.
– Jag gör bara mitt jobb, fick han till svar.
I väntan på körningar, i en överetablerad bransch, brukar Magnus läsa böcker. Allt från lyrik, till romaner, fackböcker och politisk litteratur. När andan faller på skriver han dikter.
– Men inte om natur och kärlek. Jag tar upp sociala frågor. Det är viktigt att ta ställning i livet, i sin vardag. Det är ju det man gör när man skriver. Man kan
inte bete sig som en kossa och bara tänka på sig själv. Man måste tänka på samhället, på världen, anser Magnus.
Han tror inte på bilden av omvärlden som de tongivande medierna förmedlar, utan kallar den förljugen. Vänsterpartiets förre ledare Lars Ohly fick backa, men Magnus säger frankt att han är kommunist. Karl Marx ord: ”Ifrågasätt allt” är hans ledstjärna, när han följer med i nyhetsbevakningen, men tidningen Proletären är hans husorgan. I den har Magnus också skrivit krönikor.
I kritik mot den äldre generationen kan Magnus dikta: ”Hur kunde ni? /Vi unga undrar: /Hur kunde ni resignera? /Lämpa över detta helvete / på oss…?”
Efter valet i Grekland uttryckte Magnus sin besvikelse:
”Folket i demokratins
vagga har just valt in
nassar i parlamentet.
Nej: dom har pissat
I valurnan.
På politikerna; på EU.
I radion hör jag
Yrkesljugarna.”
