Insändare. Hej alla Transportarbetare! Är det inte dags att sluta knyta näven i byxfickan, och börja engagera sig?
Hur många gånger har man inte hört att det där ”facket” gör ju ingenting när det gäller problem ute på arbetsplatserna.
Men snälla ni, vem är det som är facket? Jo det är vi medlemmar, tillsammans med de förtroendevalda som är facket. Men de förtroendevalda har ingen kristallkula, som de kan titta i och försöka gissa sig till hur det går till ute på våra arbetsplatser.
Har precis kommit hem från ett medlemsmöte, och jag skäms över hur svagt bemötandet från medlemmarna blev. Endast en från sektionsstyrelsen var där, inga andra, trots att man försöker få folk att komma på våra möten. Det tycker jag är svagt, för folk frågar ofta: När kommer ni transportare hit på uppsökeri då?
På kongressen sades det att vi skulle vara ett kämpande förbund. Är det inte dags att lyfta knytnäven ur byxfickan och börja agera, visa att vi verkligen är ett kämpande förbund?
Ensamma kan vi inte göra allt, men tillsammans kan vi göra skillnad.
