Krönika

Lyckans pris

Davids krönika. Att bli fattig är nog mångas stora skräck. Men huvudpersonen, kvinnan i romanen Skred av Marit Sahlström, är långt ifrån fattig. Ändå är hon olycklig så till den grad att själva livet blir till en omöjlighet.

Det kan synas märkligt för hon har det mesta: en bra lägenhet i Stockholm, en man med ett till synes oändligt tålamod, två söta halvsmå barn och ett bra jobb. Ändå går livet i baklås och allt, varenda handling, kräver en övermänsklig ansträngning där hon så småningom också får lämna sitt jobb.

Man frågar sig vad är felet? Varför denna självupptagna dystopi?

Det visar sig att kvinnan i boken kommer från en liten by i norra Sverige. Trots allt hon har i storstaden längtar hon tillbaka dit och messar flitigt med en gammal kärlek därifrån.

Att flytta från ett ställe till ett annat går lätt. Men det förefaller vara svårare att få med sig själen.

Boken är bra. Man fattar grejen och jag kommer att tänka på alla uppbrott vi gör. Först från barndomen, sedan från vänner och partners i olika perioder av livet. Men också från platser.

Om det lämnar så djupa spår som i den här boken att flytta från en ort i Sverige. Hur ska det då inte vara att lämna sitt land?

Men kanske är förändringar själva förutsättningen för livet? Att man vågar ta steg i den ena eller andra riktningen även om risken är att allt går i baklås.

Vi försöker och provar oss fram och de som tar störst risker är naturligtvis de som lämnat allt bakom sig.

Men förflyttning kan ju vara mer eller mindre vettig. Man kan undra över de, i och för sig fattiga, afghanska föräldrar som skickar sina barn med människosmugglare till rika länder. Hur många dör, tillfångatas eller blir slavar på vägen? Detta uppmärksammades också för flera år sedan som ett problem av Svenska Afghanistankommittén.

I stort är ändå förändringen bra på sikt. Inget i Sverige skulle fungera utan alla som invandrat hit. Men ett ”värdekonservativt” parti som Sverigedemokraternas har sitt mantra i att stoppa invandringen helt.

Helst vill de nog inte ha några förändringar alls. Nu är det invandrarna man skyller det mesta på. Men vad kommer sedan? Vilka förändringar i våra liv och i samhället vill de stoppa härnäst? Nya böcker? Filmer? Tv- och radioprogram?

I boken Skred når huvudpersonen den absoluta botten men övervinner till sist det allra värsta. Det är sådana personer man kan beundra: De som ändå vågar en förändring, och är både svaga starka.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Thomas Laursen:
    20 mars, 2020

    Jag tror vi behöver förändringar. Såna som gör nytta. Det skulle bli tråkigt om inget händer. Utveckling. Nya vyer. Resor,bekantskaper.
    Ibland kan man bli så less på vardagen att ett tandläkarbesök kan bli ok.

  2. Thomas Laursen:
    2 mars, 2020

    Vi behöver förändringar tror jag. Gå i samma hjulspår alltid är kanske tryggt. Men vi är inte skapade för trygghet. Vi föddes med adrenalin. Vi härstammar från stenåldern. Där det var en kamp. För livet ibland. Fly eller anfalla. Tristess var nog inte känt på den tiden. Idag kan upplevelser kosta pengar. Man kan få dem från en bok också.

Lästips:

David Ericsson. Foto Petrus Iggström

Kör ut dem!

Davids krönika. Kör ut dem! löd en rubrik i Expressen i början av 1990-talet. Tidningen, eller åtminstone dess chefredaktör Erik Månsson, hade fått för sig att en majoritet av svenskarna ville kasta ut invandrarna. Den som blev utkastad var i stället han själv; han fick sparken.

Ingen liten skitsak

Davids krönika. AI-bubblan är något alla talar om. Den handlar om tusentals miljarder – dollar. Många gånger mer än exempelvis den svenska statsbudgeten.

Lata speditörers paradis

Davids krönika. I en nattbuss på väg från jobbet kom jag i samspråk med föraren om våra respektive yrken. Han menade. – Att köra buss är bättre än att köra lastbil för här går paketen på själva. – Kan så vara, sa jag. Men mina paket är tysta och bråkar aldrig…

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto Petrus Iggström

Kör ut dem!

Migration. Kör ut dem! löd en rubrik i Expressen i början av 1990-talet. Tidningen, eller åtminstone dess chefredaktör Erik Månsson, hade fått för sig att en majoritet av svenskarna ville kasta ut invandrarna. Den som blev utkastad var i stället han själv; han fick sparken.

Ingen liten skitsak

Arbetsvillkor. AI-bubblan är något alla talar om. Den handlar om tusentals miljarder – dollar. Många gånger mer än exempelvis den svenska statsbudgeten. När och om bubblan spricker kan det bero på något helt oväntat.

Lata speditörers paradis

Logistik. I en nattbuss på väg från jobbet kom jag i samspråk med föraren om våra respektive yrken. Han menade. – Att köra buss är bättre än att köra lastbil för här går paketen på själva. – Kan så vara, sa jag. Men mina paket är tysta och bråkar aldrig…

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam

Allt kan vara fejk

AI. Jag skrollar genom mitt flöde och vet inte längre vad som är verkligt. Det är inte bara att folk använder filter när de lägger ut foton, det är att allt kan vara fejk. Allt!

På Island finns hoppet och inspirationen

Politik. Det är valår i år och enligt opinionsmätningarna ser det bra ut för S men … Tänk om Tidöpartierna, med SD i spetsen, får så många röster att de återigen kan bilda regering och denna gång får SD också ministerposter. Ja, då är det lätt att mista hoppet för såväl demokrati som fackliga rättigheter.

Skit i nyårslöften – välj intentioner

Tid för förändring. Om bara några dagar är det nyårsafton och då hopar sig förväntningarna. Mitt i nyårskvällen står vi och tittar upp mot himlen där raketerna avlöser varandra. Och just där och då ska nyårslöften avges och löften staplas på varandra.

Trygg trafik kräver politiskt mod

Ledare. Vinterns isgata har ännu en gång visat att landets förare håller Sverige rullande under villkor som ingen politiker själv skulle acceptera. Samtidigt som valåret drar i gång fortsätter bristerna i arbetsmiljö, rastplatser och grundläggande hygienmöjligheter att ignoreras. Förarna förtjänar mer än vackra ord – de förtjänar trygghet, respekt och konkreta förbättringar.

Kortare arbetstid är viktig för oss alla

Ordförandeord. Hur ska Transport lösa frågan om arbetstidsförkortning? Den frågan ställs mest när jag träffar förbundets medlemmar. Många är frågande till hur arbetstiden ska kunna kortas när jobbet knappt hinns med i dagens system.

Klimatomställningen måste ge trygga jobb och säkra transporter

Insändare. 2026 behöver bli en vändpunkt för klimatkrisen. För transportarbetare är klimatförändringarna inte abstrakta. Extremväder, värmeböljor och översvämningar påverkar arbetsmiljön, ökar olycksriskerna och stör transporter som samhället är beroende av.

Dags att ta ansvar i alla led

Insändare. Nu är det dags att sätta ner fötterna ordentligt. Vi måste ta ett gemensamt ansvar i samhället när det gäller stress i arbetslivet.

När ovädret slår till räcker inte ord

Ledare. Äntligen är januari över. Det är en månad som på något sätt är mycket längre än sina 31 dagar. Vintern håller dock i sig. Och med det halkiga vinterväglag. I storhelgerna drabbades Sverige av både Johannes och Anna, stormar och snöoväder.

Ännu ett trick för att splittra arbetarklassen?

Debatt. Det är en gammal sanning: härska genom att splittra. Genom att blåsa upp skillnader mellan grupper kan fokus flyttas bort från det som förenar oss – lönearbetet och beroendet av trygga jobb för ett värdigt liv.

Solidaritet och rättvisa på allvar

Arbetstidsförkortning. Mycket prat om makteliten och deras löner dessa dagar, och att några få hela tiden äter mer av den så berömda ”kakan”. Givetvis är detta ett stort problem och totalt fel.

När facket är starkt vågar medlemmarna höja rösten

Debatt. Vi som arbetar på vägarna, i hamnarna och på terminalerna vet att trygghet inte bara handlar om försäkringar. Trygghet handlar om att våga säga ifrån när något är fel – och om att veta att man inte står ensam när man gör det.