Ledare. Lönematchen som LO just nu utkämpar är den hetaste och ideologiskt viktigaste på många år. Det har fått arbetsgivarna att trappa upp ordbombardemanget och som vanligt är sanningen krigets första offer.
Inför den här avtalsrundan splittrades LO-familjen. Tre industriförbund – IF Metall, Livs och GS – vägrade acceptera LO:s så kallade samordning. Den innebär krav på 860 kronor mer i månaden och en extra jämställdshetspott på 100 kronor för alla grupper som tjänar under 22 400 i månaden.
När förhandlingarna väl inleddes gick industrin ut först och tecknade uppgörelser som gav beskedliga 2,6 procent i lönelyft.
För dåligt tyckte Byggnads, som slog sig till ett bättre avtal. Fast inte heller det nådde ända fram till LO:s utgångskrav.
I nuläget har Handels stafettpinnen. Förbundet håller fast vid LO-samordningen och har varslat om konflikt. Redan innan den löst ut har förbundet begärt sympatiåtgärder. Byggnads, Fastighet och Pappers har redan varslat.
Det har fått Svenskt Näringsliv att gå i taket. I en debattartikel i Dagens Industri hävdar vd Urban Bäckström att Handels krav på 860 kronor ”spräcker 15 års framgångsrik lönebildning”. Arbetsgivarna kritiserar också – som vanligt – fackets rätt att vidta sympatiåtgärder.
Precis som i förra avtalsrörelsen är arbetsgivarna stenhårt centraliserade. I realiteten förhandlar facken inte med enskilda arbetsgivarförbund, utan med Svenskt Näringslivs beredningsutskott. Där är det 2,6 procent som gäller. Det är vad Sverige har råd med. Inte ett öre mer.
Samtidigt mörkar arbetsgivarna det faktum att löneavtalen som träffas inte avspeglar den verkliga löneutvecklingen. En viktig faktor är den så kallade löneglidningen. Alltså lönejusteringar som sker utöver de centrala uppgörelserna.
Nya siffror visar att Handels medlemmar de senaste tio åren haft en negativ löneglidning. Medlemmarna har tappat 0,1 procent, jämfört med de avtal som förhandlats fram. Orsaken är att arbetstagarna av olika skäl inte förmått ta ut allt man kämpat sig till.
Under samma period har IF Metalls medlemmar haft en genomsnittlig, positiv löneglidning på 0,6 procent per år. Direkt efter förra avtalsrörelsen gick dåvarande Metallbasen, Stefan Löfven, ut och förklarade att medlemmarna kunde påräkna 0,5–1,0 procents löneglidning.
Vi har alltså fått en arbetsmarknad där staten, via Medlingsinstitutet, och Svenskt Näringsliv agerar för att hålla lönerna nere. Till sin hjälp har man ett antal fackförbund inom industrin som också vill hålla igen. Framför allt för andra medlemmar i LO.
