Ledare. Konflikten rycker allt närmare för Transports chaufförer, terminalarbetare, sopgubbar och väktare. Samtidigt blir angreppen allt hätskare på förbundet. I Expressen är det Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström som ikläder sig rollen av uppfostrande styvfar.
En ålderman som minsann ser till familjens bästa. Inte som Transport – en obildad, ouppfostrad snorunge som fått alldeles för få örfilar av den biologiske pappan, Karl-Petter Thorwaldsson.
Enligt Bäckström är avtalsrörelser ingen kamp eller tävling, utan en gemytlig tillställning där kloka parter enas om hur mycket var och en ska få. Så att alla blir vinnare.
Industrifacken har kommit till insikt, förmanar pappa Urban. De har förstått hur en slipsten ska dras. Hur man tar ansvar och gör styvpappa glad. Men inte Transport – som gång på gång hotar den fina gemenskapen.
Det är avancerad ideologiproduktion som döljer sig i Urban Bäckströms debattinlägg. Arbetsgivarna och högern har genom historien konsekvent motsatt sig varje reform, varje krav som inneburit att arbetarna fått ett drägligare liv. Argumenten har ständigt varit desamma. Det är nödvändigt att hålla kostnaderna nere, om den svenska konkurrenskraften och välståndet ska kunna bibehållas.
Vi lever i en tid med ökande löneklyftor och ökad segregation. Fler och fler börjar ifrågasätta de svenska avregleringarna, privatiseringarna och den extrema låginflationspolitik som härskar i Sverige. För de flesta är det uppenbart att dagens hyperkapitalism är en återvändsgränd.
Om världen vore som Urban Bäckström beskrev skulle vi ha en industri som tog ansvar också för sina transporter. I stället ser vi storbolagsdirektörer – polare till Bäckström – som tar på sig skygglappar stora som skåpdörrar och upphandlar godsfrakter till priser som är så låga att kalkylen omöjligen går ihop för åkerierna längst ner i näringskedjan. Om man inte kör med lågbetalda polacker, rumäner eller filippinare vill säga.
Det är organiserad ansvarsflykt storföretagen ägnar sig åt. Då som nu handlar det i grunden om en kamp mellan arbete och kapital.
Det gör Urban Bäckström allt för att dölja.
