Inte alltid pratbar

Ledare. I går, söndag, intervjuades Socialdemokraternas partiledare i SVT:s programserie, "Nyfiken på partiledaren". Utfrågare var läkaren och terapeuten Poul Perris

Löfven växte upp i Ådalen, en alldeles speciell plats i svensk arbetarhistoria.

Men vem var Stefan. Vem var han som ung? undrade Perris.
Löfven beskrev inledningsvis en trygg uppväxt med gemenskap, knattefotboll och närhet till andra människor. Det är en sympatisk bild som växte fram av S-ledaren.

Han berättade bland annat om en händelse i högstadiet som etsat sig fast. En liten kille blev bestraffad av en vaktmästare – inte för att han var skyldig till stöket i en matkö, utan för att han var minst. Löfven ingrep och tog killen i försvar.

– Hans människovärde blev kränkt. Efteråt kände jag i magen att jag gjort rätt. Det handlade om människors lika värde, förklarade Stefan Löfven.

Partiledaren redogjorde sedan för vägen in i politiken. Han återgav ett spontant möte vid vägrenen hemma i Ådalen. De som stötte ihop var Stefan, hans pappa och farsan till en klasskompis. Kompisens farsa var aktiv politiker, ordförande i fullmäktige i en grannkommun.

– Våra pappor stod där och diskuterade politik, vägbelysningen eller något sådant. Öga mot öga pratade de om vardagsnära saker. Det mötet tog jag med mig och går ofta tillbaka till. Betydelsen av att ha nära kontakt. Det gäller oavsett om du är facklig förtroendeman eller politisk förtroendevald.

Så långt i intervjun kom jag att tänka på ett telefonsamtal för ett par år sedan. Stefan Löfven vad då ordförande i IF Metall. Som journalist på Transportarbetaren ville jag veta hur Löfven såg på LO:s så kallade samordning och på IF Metalls hårt kritiserade agerande i avtalsrörelsen.

Jag ringde upp IF Metalls växel och bad att få bli koppad till Stefan Löfven. Det var inte Löfven som sedan svarade, utan en pressekreterare. Jag förklarade mitt ärende.

Det korta svaret löd:

”Mejla över dina frågor. Att prata med Stefan Löfven går inte.”

Det svaret etsade sig fast i min skalle. Även om jag bara var en sketen reporter på en tidning som skriver för transportarbetare.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam

På Island finns hoppet och inspirationen

Politik. Det är valår i år och enligt opinionsmätningarna ser det bra ut för Socialdemokraterna men … Tänk om Tidöpartierna, med SD i spetsen, får så många röster att de återigen kan bilda regering och denna gång får SD också ministerposter. Ja, då är det lätt att mista hoppet för såväl demokrati som fackliga rättigheter.

Skit i nyårslöften – välj intentioner

Tid för förändring. Om bara några dagar är det nyårsafton och då hopar sig förväntningarna. Mitt i nyårskvällen står vi och tittar upp mot himlen där raketerna avlöser varandra. Och just där och då ska nyårslöften avges och löften staplas på varandra.

Vi står där när det gäller

Om kriget kommer. När Sverige nu rustar för ett förstärkt totalförsvar talas det mycket om mat, energi och infrastruktur. Mindre uppmärksamhet får vi väktare, ordningsvakter och skyddsvakter som varje dag bidrar till att samhällets nyckelfunktioner fungerar.

Dags att ta ansvar i alla led

Insändare. Nu är det dags att sätta ner fötterna ordentligt. Vi måste ta ett gemensamt ansvar i samhället när det gäller stress i arbetslivet.

När ovädret slår till räcker inte ord

Ledare. Äntligen är januari över. Det är en månad som på något sätt är mycket längre än sina 31 dagar. Vintern håller dock i sig. Och med det halkiga vinterväglag. I storhelgerna drabbades Sverige av både Johannes och Anna, stormar och snöoväder.

Ännu ett trick för att splittra arbetarklassen?

Debatt. Det är en gammal sanning: härska genom att splittra. Genom att blåsa upp skillnader mellan grupper kan fokus flyttas bort från det som förenar oss – lönearbetet och beroendet av trygga jobb för ett värdigt liv.

Solidaritet och rättvisa på allvar

Arbetstidsförkortning. Mycket prat om makteliten och deras löner dessa dagar, och att några få hela tiden äter mer av den så berömda ”kakan”. Givetvis är detta ett stort problem och totalt fel.

När facket är starkt vågar medlemmarna höja rösten

Debatt. Vi som arbetar på vägarna, i hamnarna och på terminalerna vet att trygghet inte bara handlar om försäkringar. Trygghet handlar om att våga säga ifrån när något är fel – och om att veta att man inte står ensam när man gör det.

Julfrid – och tack för att du läser oss

Ledare. Julen ska vara varm och glädjefylld, inte ett maraton av måsten. Låt oss släppa taget om perfektionen och hjälpas åt, så tindrar både barn och vuxna lite mer.

Kortare arbetstid högt på agendan

Ordförandeord. År 2025 närmar sig sitt slut och jul- och nyårshelgerna är nära. Året som gått har varit minst sagt hektiskt. Det har varit en långdragen avtalsrörelse, som för oss i Transport pågått från mars till oktober.

Foto: Shutterstock

Elnätet nyckeln till gröna transporter

Åkeri. Den gröna omställningen av vägtransporter i Europa är i full gång. EU:s mål är att minska utsläppen med 90 procent till 2040, och lagstiftningen driver på övergången till nollutsläppsfordon i form av el- och vätgasdrivna lastbilar.

När folkbildningen dör får lögnen liv

Ledare. Regeringens nedskärningar i folkbildning och civilsamhälle riskerar att lämna demokratin oskyddad. När fria fackförbund pressas tillbaka och kunskap trängs undan får osanningar större spelrum – och då blir den fackliga rörelsen viktigare än någonsin.