Ordförandeord. Det är bra att Sverige nu har en regering och det är bra att statsministern heter Stefan Löfven. Det som inte är bra är att priset för den överenskommelse som har slutits mellan S, C, L och MP riskerar att bli alldeles för högt.
Den totala högersväng av politiken som har målats upp kan komma att drabba våra medlemmar och andra arbetare hårt, men även svensk arbetarrörelse. Den innefattar bland annat beslut om marknadshyror vid nyproduktion och en uppluckring av arbetsrätten.
Socialdemokraterna har sannolikt gjort vad de har bedömt vara nödvändigt i ett mycket svårt läge, och jag är fullt medveten om att i en förhandling får man aldrig allting. Men att så totalt sälja ut det som är kärnan i vår rörelse, tryggheten för vanligt folk på arbetsmarknaden, är att inte bara gå ett steg för långt. Det är att kliva snett, vricka foten och ramla ner i diket.
Därför litar jag på Vänsterpartiets misstroendelöfte som innebär att de kommer att göra allt för att arbetsrätten ska värnas. Transport kommer alltid att stå upp för våra medlemmar och deras villkor. Vi kommer att fortsätta att ha en dialog med de partier som delar de värderingarna.
Med detta sagt är jag samtidigt lättad över att Sverige slipper en blåbrun regering som hade varit direkt förödande för vanliga arbetare. Men det kommer att bli en orolig tid för fackföreningsrörelsen framöver, och därmed för socialdemokratin. Inte heller vi är någon dörrmatta.
Några andra som verkar ha kört i diket fullständigt är Arbetsmiljöverket. De senaste veckorna har det varit stort fokus på arbetsmiljöfrågor. Med rätta.
Bara i år har tre personer dött på jobbet. I skrivande stund har vi en bärgare från Dalarna som ligger med livshotande skador på Akademiska sjukhuset och en väktare i Ystad som slagits ner och misshandlats i samband med ett värdetransportrån.
Frågan är hur mycket pengar det är rimligt att tjäna genom att utsätta andra människor för livsfara. Går det ens att värdera? Svaret borde vara nej, men vi vet naturligtvis att det görs den typen av avvägningar överallt i samhället.
Men när det gäller att tillåta ensamarbete för väktare vid värdetransporter handlar det bara om kortsiktig girighet och cyniskt utnyttjande av människor. Transport har drivit på för dubbelbemanning ända sedan arbetsgivarna fick Arbetsmiljöverket att ändra sig i frågan 2018.
Lika förfärade var vi när Arbetsmiljöverket plötsligt slopade kraven på TMA-bilar. Vi har hela tiden varnat för att det kan bli ett konkurrensmedel då det finns pengar att spara på att inte kalla in TMA-fordon. Dessutom verkar det vara en vanlig missuppfattning att den anställda ska ta över riskbedömningen från arbetsgivaren (det kan vi ju dessutom lista ut hur bra det blir om man luckrar upp las).
Det gör mig så outsägligt förbannad att det ska behöva vara så här! Samtidigt blir jag stärkt i att vi lagt väldigt mycket resurser på arbetsmiljöarbete och att vi kommer att vara högljudda och kanske inte alltid så enkla att ha och göra med för Arbetsmiljöverket framöver, eller för arbetsgivarna.
Våra medlemmars trygghet och villkor kommer först. Alltid. Allt annat är orimligt.
