”Gör jag fel är jag körd”
Att vara bemanningsanställd är ett lotteri. Drar du en nitlott – eller faller i onåd hos kundföretagen – hamnar du där ingen vill jobba. Blir du uppskattad kan du belönas med ett bra uppdrag. Här berättar lagerarbetaren ”Jocke” om sina upplevelser på ett par uthyrningsföretag.
”Kundföretagen, som hyr in arbetarna, är kungar. De bestämmer allt, exakt vilka inhyrda de vill ha och hur arbetet ska utföras. På terminalerna där vi jobbar finns flera produktionsplanerare. De är anställda av kundföretaget och står över de inhyrda cheferna. Två av dem är riktiga demoner. Svin.
De sitter i ett eget ”bås”, ett kontor, på en av terminalerna. Som en sorts Gestapo-vakter har de överblick över hela produktionen. Omkring sig skapar de en kränkande, nedsättande stämning som är svår att beskriva… Det finns ju olika sätt att se på varandra, men de tittar på folk med avsmak i blicken. Gör klart att man inte kan gå på toa när man vill. Vakar över att man inte tittar på klockan eller svarar i mobiltelefonen.
Det blir som ett fångläger. Vi känner oss hela tiden övervakade. På rasterna får vi gå ut i samlad trupp. Våra närmaste arbetsledare, som hyrts in från bemanningsbolaget, vågar inte säga emot produktionsplanerarna. De har hela tiden en hållhake på bemanningsföretaget. De kan bli av med uppdraget om det inte passar kunden. Om någon käftar emot.
Jag blev sjuk av att jobba i den där miljön, rent fysiskt. Redan när jag var på väg dit började jag gruva och oroa mig för vad som skulle hända.
På plats känner jag in stämningen, stressen letar sig in under huden. Hoppas jag inte gör något fel i dag, måste prestera för fullt. Gör jag fel är jag körd. Det finns inte utrymme för misstag. En felaktig knapptryckning bara, så fuckar jag upp hela produktionen…
Tuuuut! Någon står i vägen. Svordomarna korsar luften. Pallar, pallar, pallar, maskiner och människor överallt. Lagret är för trångt. Gör mitt allra bästa, men det är aldrig tillräckligt. Känner mig obetydlig, utbytbar. Vad jag än gör är det inte tillräckligt. Prestera, prestera, annars har du inte här att göra.
Jag går in i min vakuum-bubbla, försöker stänga av all orolig energi runt omkring. Snart får jag gå hem.
Bland oss inhyrda finns det alla sorter. Såna som går till jobbet, gör vad de ska och går hem igen, utan att bry sig. Sen finns det andra som vill klättra. De kan sälja sin egen mamma för att komma sig upp. De har inget samvete, bara kliver på andra. Helt obefogat kan de få vredesutbrott, ge sig på och skälla ut arbetskamraterna.
Den nedsättande synen uppifrån och ner formar människorna. När cheferna ser på oss med förakt, ser vi på varandra med förakt. Konkurrerar om arbetsuppgifterna och jobben, smutskastar och anger varandra, om någon svarar i mobilen till exempel. Man ska bara jobba, jobba, jobba. Inte prata i mobilen.
Just denna terminal uppfattas allmänt som slutstation. Har man gjort för mycket fel, fått varningar, kallats in till chefen eller gjort sig omöjlig på andra kundföretag så placeras man här. Inom bemanningsbolaget skämtar vi om det sinsemellan. Råkar man packa pallarna fel eller gör något galet, ropar de andra att man kommer att hamna där.
Nu har jag kommit till ett annat kundföretag där jag trivs. Arbetet är välplanerat och strukturerat och arbetsbelastningen rimlig. Vi skrattar och skojar hela tiden. Det är högt i tak och vi får ha kul!
Lagerfolk är en speciell slags människor, med ganska brutalt, ovårdat språk och uppförande. Det osar testosteron. Man är macho, vill mäta sig. Vi är som ett gäng lejonhannar. Det gillar jag!
Tjejerna är inte så klassiskt kvinnliga precis, mer grabbiga, men inte alla.
Lönen på mitt första uthyrningsföretag var 100 kronor i timmen, 16 kronor under avtalet och så fick jag ett tillägg på tio kronor för att jag hade extra ansvar. Men det var fortfarande mindre än vad vi skulle ha. Jag vet, för jag pratade med dem som jobbade för kundföretaget, dit vi var uthyrda, och de tjänade mer än vi.
Pratar man med personer i arbetsledningen så känner de sig också klämda. Cheferna ovanpå dem trycker på. Det är jävligt knepigt att några långt borta vid ett skrivbord ska sitta och hitta på siffror som ska styra verksamheten. De vet ju inte ett dugg om hur jobbet ser ut för oss på golvet. Men nu finns det i alla fall uträkningar på hur många kartonger i timmen och per dag vi ska plocka ihop till olika kunder för att verksamheten ska löna sig.
Den här så kallade fria konkurrensen vi lever under i dag är åt helvete! Det blir osunt, bara en massa nya företag som poppar upp. Bemanningsföretag som tävlar i prissättning vid upphandlingar. Det är inte de bästa som får uppdragen utan de som säger: ”Vi tar jobbet för minsta möjliga ersättning.”
Men de gör det på arbetarnas bekostnad. Det gäller att krama mesta möjliga kraft ur varje inhyrd. Och passar det inte är det bara att gå. Du ska veta att du är utbytbar.”
Fotnot. Jocke är ett fingerat namn.
