Insändare. Jag har varit på kongress … många frågor avhandlades och många beslut togs! Avtalsförsäkringar behandlades i ett antal motioner. Många olika infallsvinklar och olika yrkanden, jag lyssnade på argument och höll med om mycket som sades. Dock är det en sak jag inte förstår.
Varför har ingen uppfattat att, i princip, alla försäkringar upphör att gälla vid 65-års ålder? Det är bara något enstaka villkor som kanske gäller till 67-årsdagen.
Men … sen är det stopp! Hur kan det komma sig att vi, förbehållslöst, godkänner sådana villkor? Hur kan det komma sig att det inte är hur man är anställd och hur mycket man jobbar som sätter gränserna för hur man är försäkrad i våra avtalsförsäkringar – utan åldern?
Jag jobbar själv i en bransch med många ”överåriga”. Jag är 69 år, kör fjärrtrafik och har kamrater som är fem, tio år äldre än jag. Varför ska vi som har kämpat och slitit och byggt upp det som ni får ta över (jag gick med i mars 1969 ) inte vara värda samma försäkringsskydd som andra? Själv jobbar jag cirka 65 procent och bara natt!
Och … när jag retade upp mig på detta så började jag fundera, får man göra så här? Om det är, blott och bart, åldern som är det avgörande kriteriet – blir det inte då en diskriminerande särbehandling?
Kan man anmäla detta till Diskrimineringsombudsmannen? Det är förbjudet med åldersdiskriminering.
