Fälld för sexköp – får behålla jobbet

Securitas tidigare Sverige-vd, Jan-Ove Nilsson, jobbar kvar i bolaget, trots att han fällts för sexköp av Svea hovrätt. Nilsson överklagade till Högsta domstolen, men fick inte prövningstillstånd. Domen har därmed vunnit laga kraft. I Transports fackklubb är väktarna besvikna över att Securitas ”lagt locket på”.

– Högsta domstolens utslag kom redan den 20 februari. Ändå har vi inte fått någon information. Våra väktare på stan möts av gliringar. ”Hur känns det att jobba på ett horbocksföretag!?” Vi begär nu förhandlingar med bolaget, säger huvudskyddsombudet Anders Rengart.

Vintern 2010 spanade Stockholmspolisens särskilda prostitutionsgrupp på en adress i city. Man hade då fått indikationer på att lägenheten fungerade som bordell.

En fredagkväll vid 20-tiden ser två spanare hur en medelålders man går in i lägenheten. Efter en stund hör polisen kraftiga stönanden genom ytterdörren.

På väg ut grips mannen och identifieras som Jan-Ove Nilsson, då chef för Securitas Sverige.

Nilsson förhörs och nekar till brott. Han hävdar att han – på väg hem från en tjänsteresa – snappat upp ett telefonnummer på en lyktstolpe och ringt och bokat vanlig kroppsmassage. Han har sedan åkt till lägenheten, fått massage i 30–35 minuter och lagt två femhundralappar i en glasskål. Som betalning.

I förhör med polisen ger kvinnan i lägenheten en annan bild. Hon kommer från Estland, har två barn och väntar sitt tredje. Kvinnan berättar att hon en vecka i månaden åker till Stockholm för att sälja sex, som bidrag till familjens försörjning.

Jan-Ove Nilsson vägrar godta strafföreläggandet. I februari 2011 blir det rättegång. Nilsson frias. Tingsrätten anser inte att det är ställt ”utom rimligt tvivel” att han köpt sex.

Åklagaren går vidare med en överklagan. När målet tas upp på nytt sommaren 2011 gör Svea hovrätt en annan bedömning. Rätten menar att uppgifterna om vanlig massage är så osannolika att de ska lämnas utan avseende. Jan-Ove Nilsson döms till 40 000 kronor i dagsböter. I en passus skriver domstolen att man vid utmätningen av straffet tagit hänsyn till att Nilsson ”till följd av brottet förlorat sitt arbete”.

Har han det?

När misstankarna mot Jan-Ove Nilsson så småningom blev kända i Securitas tvingades han lämna över vd-stolen till Joachim Källsholm. Men han fick samtidigt behålla anställningen i företaget. Till Transportarbetaren sa informationsdirektör Gisela Lindstrand:

”Vi ser mycket allvarligt på anklagelserna om sexköp och blotta misstanken är en personlig tragedi för mannen, och en jobbig situation för företaget. Men precis som för andra i samhället gäller att man faktiskt betraktas som oskyldig tills motsatsen bevisats. Nu avvaktar vi det rättsliga efterspelet. Vilka åtgärder som sedan kan bli aktuella vill jag inte spekulera i.”

För drygt två veckor sedan, den 20 februari, stod det alltså klart att den fällande domen mot Jan-Ove Nilsson vunnit ”laga kraft”.

Bland väktarna finns en besvikelse över att den förre vd:n alltjämt jobbar kvar – samtidigt som företaget ställer stora krav på laglydnad och seriositet på all övrig bevakningspersonal.

Under torsdagen diskuterade Transports väktarklubb den uppkomna situationen. Huvudskyddsombudet Anders Rengart säger:

– Vi är väldigt upprörda. Securitas agerande skadar vårt förtroende. Vi får massor av frågor från medlemmarna, frågor som vi inte kan svara på.

– Vårt intryck är att Jan-Ove Nilsson snarast stärkt sitt inflytande i företaget den senaste tiden, inte att han får ta konsekvenserna av sina handlingar. Det är locket på som gäller.

Transportarbetaren har sökt Securitas för en kommentar. Informationschef Peter Köhler ber att få återkomma, efter att bolaget fått möjlighet att internt diskutera Transportarbetarens frågor.

Efter tre, fyra timmars betänketid mejlar Peter Köhler följande svar:

”Sedan 2010 när den här händelsen inträffade så har vår tidigare vd placerats om i organisationen och är sedan dess inte vd och har över huvud taget inte någon ledande position i företaget längre. Han är därmed ingen offentlig person längre och har enligt vår uppfattning inget allmänintresse.
Med anledning av detta har vi inte funnit anledning att informera om den fortsatta rättsprocessen.”