Ett dyrt hembesök

Ledare. På trettondagen hade vi besök hemma. Klockan fyra på eftermiddagen bröt någon sönder ytterdörren och klev in i hallen. Tjuven eller tjuvarna flydde hastigt när de insåg att det var folk inne i bostaden, två vuxna söner.

Efter några timmar kom låssmeden. Materialet – en ny låskista och ett plåtbleck – kostade 1 200 kronor. 400 skulle täcka bilresan på någon mil. För att över huvud taget rycka ut på helgen debiterade låsfirman 1 000 kronor i startavgift. Och ovanpå detta 1 200 kronor i timmen. Sist moms på alltihop.

Slutnota: 6 000 kronor. På betalkort eller swish.

Strax efter låssmeden dök pizzabudet upp. Sönerna hade blivit hungriga av uppståndelsen – som även inkluderat besök av två poliser.

Pizzabudet kom i en dammig svart privat Mercedes, årsmodell 2007. Han langade in kartongerna och drog snabbt i väg längs den snötäckta gatan.

Själva hemkörningen av snabbmaten kostade 35 kronor. Killarna åt pizza framför datorskärmarna, jag funderade på hur mycket budet kan ha tjänat på sitt jourarbete denna helgkväll. Hur många leveranser klarade han på en timme? Hem till oss var det fyra kilometer enkel väg. Fick han timlön eller bara provision, de 35 kronorna?

Av nyfikenhet, eller kanske på grund av yrkesskada, ringde jag ett par dagar senare upp ”onlineföretaget” där maten hade beställts. Den som svarade kunde inte svara på vad chaufförerna tjänade. Eller hur anställningsvillkoren såg ut. Eller om någon händelsevis betalar in skatt och arbetsgivaravgift på de utbetalade pengarna.

Det finns de som hyllar den nya ekonomin – en snabbt växande internetbaserad tjänstemarknad där gränserna suddas ut. Vem är arbetsgivare när jobb förmedlas via en mobilapp eller läggs ut på en spotmarknad?

Vad skulle låsjouren ha kostat mig om uppdraget gått till lägstbjudande? Till vem som helst som har tillgång till en bil och en verktygslåda. Hur hade det i så fall påverkat kvaliteten och säkerheten?

För många unga framstår det som självklart att åka taxi med Uber och få snabbmaten hemkörd för ett par tior extra. Själv är jag bekymrad.

Det är svårt att se hur den här utvecklingen skulle vara svaret på hur vi kan återupprätta ett någorlunda jämlikt välfärdssamhälle där ingen måste leva på tiggeri, allmosor eller svart betalning.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam

På Island finns hoppet och inspirationen

Politik. Det är valår i år och enligt opinionsmätningarna ser det bra ut för Socialdemokraterna men … Tänk om Tidöpartierna, med SD i spetsen, får så många röster att de återigen kan bilda regering och denna gång får SD också ministerposter. Ja, då är det lätt att mista hoppet för såväl demokrati som fackliga rättigheter.

Skit i nyårslöften – välj intentioner

Tid för förändring. Om bara några dagar är det nyårsafton och då hopar sig förväntningarna. Mitt i nyårskvällen står vi och tittar upp mot himlen där raketerna avlöser varandra. Och just där och då ska nyårslöften avges och löften staplas på varandra.

Vi står där när det gäller

Om kriget kommer. När Sverige nu rustar för ett förstärkt totalförsvar talas det mycket om mat, energi och infrastruktur. Mindre uppmärksamhet får vi väktare, ordningsvakter och skyddsvakter som varje dag bidrar till att samhällets nyckelfunktioner fungerar.

Dags att ta ansvar i alla led

Insändare. Nu är det dags att sätta ner fötterna ordentligt. Vi måste ta ett gemensamt ansvar i samhället när det gäller stress i arbetslivet.

När ovädret slår till räcker inte ord

Ledare. Äntligen är januari över. Det är en månad som på något sätt är mycket längre än sina 31 dagar. Vintern håller dock i sig. Och med det halkiga vinterväglag. I storhelgerna drabbades Sverige av både Johannes och Anna, stormar och snöoväder.

Ännu ett trick för att splittra arbetarklassen?

Debatt. Det är en gammal sanning: härska genom att splittra. Genom att blåsa upp skillnader mellan grupper kan fokus flyttas bort från det som förenar oss – lönearbetet och beroendet av trygga jobb för ett värdigt liv.

Solidaritet och rättvisa på allvar

Arbetstidsförkortning. Mycket prat om makteliten och deras löner dessa dagar, och att några få hela tiden äter mer av den så berömda ”kakan”. Givetvis är detta ett stort problem och totalt fel.

När facket är starkt vågar medlemmarna höja rösten

Debatt. Vi som arbetar på vägarna, i hamnarna och på terminalerna vet att trygghet inte bara handlar om försäkringar. Trygghet handlar om att våga säga ifrån när något är fel – och om att veta att man inte står ensam när man gör det.

Julfrid – och tack för att du läser oss

Ledare. Julen ska vara varm och glädjefylld, inte ett maraton av måsten. Låt oss släppa taget om perfektionen och hjälpas åt, så tindrar både barn och vuxna lite mer.

Kortare arbetstid högt på agendan

Ordförandeord. År 2025 närmar sig sitt slut och jul- och nyårshelgerna är nära. Året som gått har varit minst sagt hektiskt. Det har varit en långdragen avtalsrörelse, som för oss i Transport pågått från mars till oktober.

Foto: Shutterstock

Elnätet nyckeln till gröna transporter

Åkeri. Den gröna omställningen av vägtransporter i Europa är i full gång. EU:s mål är att minska utsläppen med 90 procent till 2040, och lagstiftningen driver på övergången till nollutsläppsfordon i form av el- och vätgasdrivna lastbilar.

När folkbildningen dör får lögnen liv

Ledare. Regeringens nedskärningar i folkbildning och civilsamhälle riskerar att lämna demokratin oskyddad. När fria fackförbund pressas tillbaka och kunskap trängs undan får osanningar större spelrum – och då blir den fackliga rörelsen viktigare än någonsin.