Davids krönika. Den här krönikan ska inte handla om coronan, covid-19. Den ska inte handla om att regering och riksdag inte tillsett att regionerna hållit beredskapslager. Inte heller om att samtliga myndigheter: Folkhälsomyndigheten, MSB, Socialstyrelsen, regionerna, kommunerna, riksdag och regering, inte en enda av alla instanserna har lyft ett finger för att i förväg skydda sin befolkning mot pandemier.
Jag ska heller inte i denna krönika försöka bena ut vad de hållit på med i stället medan de ansvariga fått sina, säkert ganska väl tilltagna, löner och fallskärmar. Allt detta lämnar vi bakom oss och de gamla och en del unga som avlidit på grund av vanstyret kommer ju inte tillbaka.
Nej det handlar om nu, för trots nedstängningen så är det ändå mycket som fungerar. Mat finns i överflöd. Tusentals artiklar med alltifrån indisk saffran till svensk mjölig potatis finns i butikerna.
Sophämtningen fungerar, sjukvården gör det mot alla odds. vägunderhåll, fastighetsservice, allmänna kommunikationer med bussar och tåg och godstransporter. Allt detta finns och fungerar och det har en sak gemensamt.
Mitt i det coronasmittade samhället där folk förskräckt smyger efter husväggarna går de varje dag till sina jobb: arbetarna.
Men hallå! Stopp där, arbetare finns ju inte! Har vi fått lära. Vi är ju en utdöende art i det nya tjänstesamhället. Vi är till och med så oviktiga att vi får 40 procent lägre lön i genomsnitt än tjänstemännen.
Men nu är det ändå såhär att de flesta andra yrken verkar mer eller mindre överflödiga, åtminstone i ett kortare perspektiv. Arbetarna gör sitt och samhället fungerar. Egentligen borde alla kunna luta sig tillbaka och så småningom dela på arbetarnas arbeten.
Det behövs inte mer än såhär. Allt det andra; Thailandsresorna, den nya halvmiljonsuven, det nya köket för lika mycket, trean på Södermalm för åtta miljoner, all denna konsumtion är kanske ändå inte livets mål.
Och se nu, luften är klar, det är tyst och lugnt när flyget är borta och biltrafiken minskat med 40 procent. Förmodligen räddas fler av de 8 000 som dör av luftföroreningar varje år i Sverige än vad som dör i coronan.
Många blir arbetslösa – ja. Men på något sätt klarade vi att försörja 160 000 flyktingar 2015 så massarbetslösheten borde gå att klara med en vettig fördelning.
Jag har läst att tecknet för ”kris” i kinesiskan, av alla språk, är detsamma som tecknet för ”möjlighet!” Det kan ligga något i det.
