Krönika. Håkan Juholt har avgått som partiordförande. Avgången var kanske oundviklig. Han gjorde ett antal misstag, och några av dem var allvarliga. Men samtidigt fick han aldrig någon riktig chans.
Mediedrevet mot honom blev relativt snabbt så omfattande och mobbingartat att det närmast stod bortom mänsklig förmåga att agera med den trygghet och pondus som uppdraget kräver. Ingen kan prestera på toppen av sin förmåga under det tryck som Håkan Juholt utsattes för. Han må ha varit yvig och impulsiv, men i grund och botten stod han för de värderingar som även vi i Transport utgår ifrån i vårt arbete. Han ville verkligen städa upp i den sargade transportbranschen.
Han ville få stopp på den ovärdiga kommersen inom vård- och skolväsende. Han ville korrigera den marknadsnaiva politik som tidigare S-regeringar har fört, och han ville återskapa samhällelig kontroll över de krafter som är på god väg att förvandla Sverige till ett enda stort marknadsjippo. Med andra ord, han ville föra tillbaka S till sina grundvärderingar.
Nu visade det sig att S inte var beredd att ta Håkan till sitt hjärta. Det tycks man däremot gjort med den nya ordföranden, Stefan Löfven, tidigare bas för IF Metall. Tack och lov förefaller det som om hela partiet står bakom honom. Dessutom, vilket inte är speciellt vanligt, strös det lovord om honom från motståndarna inom borgerligheten och bland industriföreträdarna inom Svenskt Näringsliv.
Löfvens stora utmaning är nu att hitta en väg tillbaka till mittenväljarna samtidigt som de traditionella S-väljarna respekterar detta. En minst sagt grannlaga uppgift. Men om någon ska klara den så är det nog han. Sverige måste ha en aktiv näringspolitik så människor kan växa och starta nya företag.
Självklart ska också så befintliga företag kunna växa sig ännu starkare. Det kräver satsningar på innovationer och det kräver satsningar på forskning och utveckling av nya produkter och tjänster. Det krävs också en aktiv utbildningspolitik så man kan ge människor förutsättningar att möta företagens behov av välutbildad arbetskraft.
Människor måste helt enkelt tillåtas att växa och förse sig med kunskaper. Det kräver i sin tur möjlighet till kompetensutveckling och ett livslångt lärande i arbetslivet. Dessa frågor har Löfven tidigare varit engagerad i och jag hoppas innerligt att han fortsätter sitt arbete inom dessa för landet avgörande politiska områden. Men en förutsättning för Löfven att lyckas i uppdraget är att hela partiet står enat bakom honom. Måtte det vara slut på pajkastningen och de interna stridigheterna.
Att det ska vara högt i tak och en debattvilja ser jag närmast som en självklarhet, men när besluten är fattade måste alla verka för att de blir genomförda med kraft och beslutsamhet. För att så ska ske måste Löfven forma sitt lag, sina närmsta medarbetare, snabbt.
Jag är helt övertygad om att valet av Löfven kommer visa sig vara ett smart drag, med det lugn och pondus som Löfven besitter sprider han harmoni och självförtroende inom hela arbetarrörelsen.
