Däckjobb i Valbo – snart börjar ruschen!
På Euromaster i Valbo råder ett bedrägligt lugn. Inom ett par veckor kommer stormen. Då ska alla firmabilar, åkerier och privatpersoner skifta däck. Samtidigt. – Höstruschen är intensivast. Utan tvekan, säger Anders Lind, som tycker att hjultekniker är ett mer rättvisande namn på det jobb han och kollegorna har.
Däck är en vetenskap. Kanske inte att skifta dem, men väl att utveckla rätt form, gummiblandning, mönster och sedan avgöra vilket däck som passar för ett visst fordon och typ av körning.
Det påpekar Anders Lind som entusiastiskt guidar runt bland travar av däck i olika färgnyanser. Allt från fabriksnya blanksvarta till slitna gråa som avslöjar att hjulen hunnit avverka bortåt fyra, fem varv runt jorden.
Euromaster är en kedja kopplad till däcktillverkaren Michelin. Verkstäder finns över hela Europa.
En av dem ligger alltså i Valbo, kloss intill riksvägen mellan Gävle och Sandviken. Läget är strategiskt. Inom några mils radie finns gott om vanliga privatbilister, småfirmor och åkerier, men också tunga industrier som Sandvik och Korsnäs.
– Vi är faktiskt störst på entreprenadsidan, alltså på däck till tunga fordon. Vi har till och med egen verkstad och fast personal stationerad inne på Ovako och Sandvik, förklarar Anders Lind.
Han är både däckarbetare och rycker in i kundmottagningen när chefen, Per Fredberg, är ute på affärsbesök. Som i dag.
Lind ursäktar sig för en viss röra som råder inne i verkstaden. Orsaken är en omfattande ombyggnation. Ett nytt stort höglager är färdigställt och en del av lokalen har fått nytt golv. Där ska man kunna köra in hela lastbilsekipage, så att jobben inte behöver utföras på garageplanen.
En ”spontankund” rullar in på gården. Ett containerekipage har fått problem med ett hjul. Bromsen har legat på och antagligen orsakat en ”platta” – en slitskada som uppstår snabbt när däcket hasar mot vägen.
Fredrik Lövgren har jobbat på verkstaden i ett år. Han kryper in under trailern och justerar in domkraften. Någon minut senare granskar han däcken och hittar mycket riktigt ”plattan”.
Skadan är så djup att däcket måste kasseras. Chauffören och Fredrik knallar i väg till skogslagret. Här står äldre utbytta hjul som fortfarande kan göra tjänst någon månad – i väntan på det stora höstbytet.
För det är så det fungerar, berättar Anders Lind. Lastbilsdäck håller normalt i ett år och nästan alla åkerier försöker byta på senhösten, precis innan halkan slår till. Då har man bästa möjliga mönster över vintern och sedan får gummit rulla på över vår och sommar.
Det finns till och med däck som utvecklats speciellt för denna ettårs-cykel. I takt med att däcket slits kommer det fram sommaranpassad mönstring.
– Ett sånt däck bör förstås inte köras en säsong till, då blir det fel, förtydligar Anders Lind.
Han och kollegan Klasse Eriksson tar en snabb fika. Klasse är 69 år och rycker in och jobbar extra på Euromaster.
– Jag är ju pensionär, men det blev för segt att gå hemma. Jag har varit mackföreståndare och hållit på med bilar i hela mitt liv. Dagens är ungefär 100 gånger bättre än de på 1950-talet, betonar han.
Däcken då?
Anders och Klasse är rörande överens. Även däcken är bättre. Mycket bättre.
– Det gick väl lite mjukare med de gamla diagonaldäcken, men väghållningen var usel, säger Klasse.
Anders håller med:
– Dagens däck går tystare och mer ekonomiskt. Är bränslesnålare. De stora däcktillverkarna jobbar en hel del med miljöpåverkan också. De skadliga
HA-oljorna är borta. Även arbetsmiljön kan påverkas. Moderna däck är mer lättjobbade för oss.
På Euromaster i Valbo ger man inte mycket för lågprisdäcken från länder som Kina. Den allmänna uppfattningen i fikarummet är att man åker bättre och säkrare på måttligt nötta kvalitetsdäck än på nya ”Kina-däck”.
Kunderna avlöser varandra. De flesta är inbokade i förväg. Flera väktarbilar kommer för att skifta till vinterdäck.
En av dem har pyspunka. Lennart Randström plockar av hjulet och hittar en skruv som trängt igenom gummit.
– Väktare kör ofta inne på industriområden där del ligger en massa skräp på marken. De får ofta punktering, säger han och letar fram en särskild svampformad gummiplugg som ska täta hålet.
Lennart upptäcker dessutom en buckla på fälgen. Säger:
– Aluminiumfälgar är bara skit. Hade det varit plåt, hade man kunnat knacka till den lite. Nu måste fälgen förmodligen bytas.
När väktaren backat ut blir det plötsligt lugnt några minuter.
– Kom tillbaka om någon vecka, ler Anders Lind. Då är det säkert full fart. När första snön kommer sover jag bara hemma, i bästa fall. Något annat hinner man inte.
