Davids krönika. Jag tror att alla som var födda då minns exakt vad de gjorde natten när Olof Palme mördades.
Själv hade jag varit med lastbilen till Iggesunds pappersbruk och lossat ett par stålvalsar. På kvällen på väg hem till Stockholm stannade jag vid ett fik. Där inne gick en hel busslast med personer i olika åldrar runt bland borden och frågade om lift. Deras buss hade fått en lagerskärning och nu ville de till Stockholm.
Jag tog upp fem stycken i hytten. De var trevliga och jag pratade mest med en söt tjej som gick på Sigtuna internatet. Så jag lyssnade inte alls på radion den natten. Men då jag var tillbaka i stan och hade släppt av liftarna, såg jag polisbilar fara runt som yra höns och stoppa bilar på måfå på Essingeleden.
Morgonen efter väcktes jag av en kollega och jag föll faktiskt ur sängen då han berättade att Olof Palme var mördad.
Jag var ingen Palmediggare utan tyckte ibland att han var lite übersmart och spelade dubbelt i en del frågor. Som med kärnkraften eller IB-affären, där Socialdemokraterna i hemlighet hade ett eget SÄPO. Eller då han blåljög om att justitieministern Lennart Geijer aldrig gått till prostituerade.
Numer inser även jag Palmes storhet. Särskilt i jämförelse med dagens politiker. Han var gammaldags politiskt framodlad och utvald. Men han ville något och trodde att saker kunde förändras i världen. Kanske var det just därför han fick plikta med sitt liv.
Nu har utredningen av mordet avslutats. Den har kostat över en halv miljard, innehåller 10 000 förhör, 800 provskjutningar av vapen, 250 hyllmeter utredningsmaterial. Bara att få ut hela förundersökningen kostar en miljon kronor i kopieringskostnader.
Slutsatsen att den, i mina ögon lätt komiske, förre moderatpolitikern Stig Engström skulle vara den skyldige är mer än underligt och naturligtvis är den båg. Alla tillfälligheterna; att ha ett vapen på kontoret just när makarna Palme gick förbi och så vidare. Att all denna utredningsmöda i så fall inte skulle leda till någon som helst teknisk eller annan bevisning är knappast sannolikt.
De flesta fattar att det var helt andra krafter i rörelse. Men att peka ut svenska myndighetspersoner eller en främmande makt eller både och efter 34 år, skulle skapa oändliga förvecklingar och låter sig helt enkelt inte göras.
Någon verklig mördare att ge livstid kommer heller aldrig hittas, då denne helt säkert är död. Beställarna av sådana här brott tar regelmässigt livet av sina ”hitmen” så att de aldrig någonsin ska kunna prata bredvid munnen…
