Krönika. Frimärket ska höjas till 15 kronor och jag tänker på Postnords vd, som fick en löneförhöjning på 22 procent i år, och nu tjänar 840 000 kronor i månaden.
Hyresgästföreningen meddelar att förhandlingarna med bostadsbolagen i Stockholm har strandat. Bolagen krävde till en början en ökning av hyran med 9 (!) procent. I veckans reklamblad är det rea på smör som därmed kostar 49:90 kronor. Kaffet är också på realisation. 99 kronor för två paket. Hurra! Eller?
Inflationen ligger på drygt 9 procent och nästa år förväntas den bli 12–13 procent. Allt har blivit dyrare. Nästa år drar även avtalsrörelsen i gång på allvar. Det kommer att bli en historiskt svår avtalsrörelse. I egenskap av löneslav… eh, jag menar förstås arbetstagare, vill jag att lönerna höjs för att kompensera för den höga inflationen. ”Inga löneförhöjningar för då kommer det bli reallönesänkningar” säger förståsigpåarna men varför är det just våra löner som ska hållas nere?
Samtidigt som vi medlemmar i Transport påverkats negativt av inflationen har de 30 mest omsatta företagen på Stockholmsbörsen ökat sina vinstandelar. Dessa börsjättar har vidare öst pengar över sina vd:ar. Bäst betalt fick Astra Zenecas vd. Han blev 171 miljoner kronor rikare. Få människor i Sverige är börs-vd:ar men håll med om att det sticker i ögonen? Om man jobbar på ett företag som gör stora vinster, samtidigt som ens egen lön sänks, skaver det rejält.
”Hela min politiska gärning kommer att ägnas åt att bekämpa klassklyftor där ensamstående mödrar betalar skattesänkningar åt bättre ställda”, sa Göran Persson till Carl Bildt och växlade sedermera in sitt förtroendekapital till pengar. Men jag tänker banne mig fortsätta kämpa!
Jag leker med tanken att vi går ut i en storskalig strejk om vi inte får igenom våra krav. Om alla medlemmar i LO-facken lägger ner sitt arbete stannar Sverige. Jag drömmer om revolution. De 99 procenten mot den enda procenten.
Boktips: Girig-Sverige av Andreas Cervenka.
