Krönika. Transportkongressens besked till bemanningsbolagen: att de måste skärpa sig annars kommer man att vidta ”kraftfulla åtgärder”, är en god tanke. Lite mer komplicerat blir det om man, som i Vänsterpartiets kongress, beslutar att helt förbjuda dem. Partiledaren Jonas Sjöstedt har också börjat sväva på målet.
Transportkongressens besked till bemanningsbolagen: att de måste skärpa sig annars kommer man att vidta ”kraftfulla åtgärder”, är en god tanke.
Lite mer komplicerat blir det om man, som i Vänsterpartiets kongress, beslutar att helt förbjuda dem. Partiledaren Jonas Sjöstedt har också börjat sväva på målet.
Att förbjuda företag som har hundratusentals anställda i Sverige och miljoner utomlands är nämligen inget man gör på en kafferast. Även om normalt gammaldags företagande hade varit att föredra.
Hur är det då att jobba åt bemanningsbolag? Jag har gjort det i några år och det är väl ömsom vin och ömsom vatten. Märkligt nog har jag ändå haft de bästa två åren i mitt arbetsliv hos en sådan firma i Stockholm.
Även om vi jobbade ensamma för det mesta så var vi som ett team där vi åkte runt på bytessvängar eller lotsning. Det fanns alltid någon att fika med eller fråga till råds.
Chefen jobbade själv och han förmanade oss att ringa honom ifall någon kund vrenskades eller begärde det orimliga.
På så sätt blev företaget som en kudde mellan de anställda och åkarna. Det gick också att få ledigt när man ville. Något som förvånansvärt många människor uppskattar. Att jobba mycket under en period för att sedan ta semester ett par månader.
”Visst blir man trött på sig själv ibland!” Var de hårdaste ord chefen sa till mig. Det var sedan jag en sömnig morgon missat med truckgafflarna och vält en pall grönsaker.
Tyvärr slutade lönerna komma och till sist fick jag gå till facket för att få ut mina pengar. Något som avdelning 5 i Stockholm fixade galant.
Nu jobbar jag åt ett annat, gigantiskt, bemanningsbolag och har faktiskt inte så mycket att klaga över.
Man slipper känslan, på ett åkeri, av att kunna bli anklagad för alltifrån att godset är försenat till att bränslepriset stiger.
Nackdelen i bemanningssvängen är naturligtvis att anställningen blir osäkrare. Finns det inga uppdrag så får man sparken så småningom. Å andra sidan kan man få det på vanliga företag också när det ska omorganiseras.
Min son jobbade i sex år som sorterare på Posten, utan att bli fast anställd. Sedan blev han det – och fick sparken. Med en årslön. Varpå han blev återanställd igen efter en tid. Ordning och reda på arbetsmarknaden?
Visst, det blir enorma problem när företag sparkar folk och går runt turordningsreglerna genom att anlita bemanningsföretag. Men låt oss fokusera på att stoppa det och alla andra avarter med F-skattande och skattesmitning, inte själva bolagen. Åtminstone inte de seriösa.
Vill man verkligen ha bort bemanningsbolagen så måste man också ta bort arbetsgivarnas rätt att ”leda och fördela arbetet”.
För att lyckas med det tror jag att det krävs en revolution. Och i så fall gäller nog den gamla verkstadsdevisen: ”Underverk fixar vi medan ni väntar. Mirakel tar något längre tid…”
