Krönika. Jag har varit i USA en gång, i New York en tidig höstvecka. Trots att det är en rätt lång resa vet jag inte riktigt varför jag åkte dit, för jag hade knappt några pengar.
Men det var en häftig känsla att gå på gatorna bland skyskraporna och luften var varmt fuktig, så som den kan vara i kuststäder.
När jag åkte upp i något av höghusen i skymningen och tittade ner på lägenheterna mittemot såg de lite dystert skitiga ut. Men de var ändå ombonade på det där amerikanska sättet.
Jag tror att Amerika betyder något för alla.
De gick in i Vietnam och samtidigt föddes FNL-rörelsen. Cruisingrundornas bilar i Västerås och Rättvik kommer därifrån. Gayrörelsen startade i San Francisco och hippierörelsen runt Woodstockfestivalen.
Ku Kux Klan kommer ifrån den amerikanska södern liksom medborgarättsrörelsen med Martin Luther King. Det bästa och det sämsta finns för alla, beroende på hur man ser det. Och jag tror inte att Watergateaffären hade kunnat avslöjas i ett land som Ryssland utan att dussintals journalister blivit mördade.
Men nu är det land vi alla älskar eller hatar på deken på allvar. Statsskulden har passerat fjorton tusen miljarder – dollar. Och miljontals amerikaner blir vräkta från sina hem, när räntorna och arbetslösheten stiger.
Vad är det då som händer i detta, vårt andra moderland? Den som vill veta mer exakt kan läsa Kent Vernes nya bok Amerikansk höst. Den är både en tidsresa och en geografisk resa. Från trettiotalets New Deal och de färgades kamp för lika rättigheter, till dagens ultrakonservativa teapartyrörelse. Från Floridas havererade fastighetsboom, till de arbetslösa bilarbetarnas Detroit.
Efter ett tag förstår man att det mesta i Amerika handlar om en sak: ”The American dream.” Tanken att alla kan lyckas och bli vad man vill med hårt arbete, oavsett varifrån man kommer och vilken klass man tillhör.
En längre tid har de konservativa haft monopol på drömmen med Wall Street-rikingarna som det ultimata exemplet på framgång och lycka. Men när banker fallit och finansmännen står med brallorna nere, har många börjat inse att det är just denna enda procent rika och deras överföring av pengar till sig själva, som står i vägen för flertalets ”amerikanska dröm”.
Och så har den så kallade “99%-rörelsen” bildats. Varpå Barack Obama blev president en andra gång. Han lär nog få jobba om han ska få ordning på landet. Men fotot på honom, hustrun och barnen framför folkmassan på segernatten var nog den vackraste bild jag sett av en politiker. Den sanna amerikanska drömmen.
En natt i New York när jag var på väg hem till mitt kombinerade lopp- och råtthotell, ställde sig en storväxt färgad man i vägen för mig på trottoaren.
Han bad om pengar. Jag svarade att jag tyvärr inte hade några.
”Va?” sa han. ”Är det sant? I så fall är det ju jag som måste ge dig pengar!” Han tog upp en skrynklig sedel ur fickan och gav mig. Sedan skakade vi hand och skildes åt.
Då insåg jag att USA är ett land där allt kan hända.
