Debatt. Det finns tekniska system med förmåga för arbetsgivaren att hålla koll på de anställda, var de är, hur de framför sitt fordon och kameror som övervakar vad de gör eller inte gör, vad de skriver i mejl och sociala medier med mera.
Utöver detta så finns det även arbetsgivare som vill veta om de anställda har anlag för sjukdomar, om de har en riskkonsumtion av alkohol eller om de befinner dig i en riskgrupp för missbruk genom att få tillgång till de resultat av blodprovsanalyser som företagshälsovården har tillgång till.
Ett företag som heter Verifiera tillhandahåller en rättsdatabas med offentliga handlingar från svenska domstolar och myndigheter, till de som betalar för det, som bland annat kan användas vid en anställningsprocess. Eftersom företaget har ett utgivningsbevis enligt yttrandefrihetsförordningen så är det till stora delar undantaget från reglerna i Dataskyddsförordningen.
Det kan gälla avgöranden om överklaganden av Försäkringskassans beslut om rätt till sjukpenning, sjukersättning och assistansersättning samt mål som gäller lagen om psykiatrisk tvångsvård och lagen om rättspsykiatrisk vård.
Några av de tekniska systemen gynnar de anställda, underlättar deras arbete och gör det säkrare. Men en del av systemen används bara av arbetsgivarna i syfte att övervaka och kontrollera de anställda.
När företagen vill införa system som övervakar de anställda så är det samma argumentation som återkommer.
- Det är för de anställdas säkerhet.
- Det är för att inte de anställda inte ska misstänkas för någon oegentlighet.
- Det är för att förbättra arbetsmiljön.
- Det är för att de vill kunna hjälpa de anställda.
- Vi kommer aldrig realtidsövervaka de anställda.
Varför övervakas och kontrolleras tjänstemän och chefer inte i samma utsträckning som de kollektivanställda?
Även om företagen inte realtidsövervakar de anställda så finns den möjligheten, vilket skapar en känsla av att man som anställd hela tiden är övervakad.
Om företagen vill de anställdas bästa, varför nekar man då ofta till att skriva under våra överenskommelser? Dessa är framtagna för att ta vara på de anställdas intresse av att veta att man hanterar systemen korrekt, och enligt Dataskyddsförordningen.
Om företagen är måna om sina anställda, varför fungerar då deras rehabiliteringsarbete ofta så dåligt?
Ska en person som avtjänat ett straff även bli dubbelbestraffad och utestängd från delar av arbetsmarknaden i framtiden?
Ska man inte kunna få ett arbete för att man har haft, eller har, anlag som gör att man eventuellt kommer att utveckla en sjukdom i framtiden, även om man i dag är fullt frisk?
Ska man inte få det jobb man söker för att man bär på gener som gör att man lättare kan drabbas av ett missbruk?
Hur mycket övervakning och kontroll på våra arbetsplatser ska vi acceptera och när blir det så obehagligt att vi reagerar?
Hur högt värderar vi vår personliga integritet och hur mycket makt över våra liv ska arbetsgivarna få?
Skulle vi acceptera övervakning av vårt privatliv med samma argument som arbetsgivarna använder för övervakning på arbetsplatsen?
De tekniska systemen utvecklas och spelar en allt större roll på våra arbetsplatser. Men ska de användas till att människor sorteras i A-, B- och C-lag? Och hur mycket kontroll över våra (arbets)liv ska vi tillåta att arbetsgivarna får?
