20 år med mörka krafter

Krönika. I år är det tjugo år sedan en färgad man klev av bussen i skånska Klippan för att i nästa stund kallblodigt huggas med en kniv i hjärtat. Mannens namn var Gerard Gbeyo, en asylsökande flykting från Elfenbenskusten. Enda orsaken till dådet, som framkom i polisutredningen, var att han var färgad.

Död för sin hudfärgs skull!
Tjugo år kan tyckas vara en lång tid. Det är det inte sett ur ett historiskt perspektiv. Går man ytterligare några år tillbaka till 1991 fick Sverige ett nytt riksdagsparti, Ny demokrati. Partiledare var den blåblodige Ian Wachtmeister och skivbolagsdirektören Bert Karlsson, som framställdes som en man ur folket och följaktligen kallades för folkledaren Bert.

Då, i mitten på 1990-talet, hade John Ausonius, mera känd som Lasermannen, skjutit mot invandare. De flesta överlevde men fick men för livet. Det var ren och skär tur att endast en miste livet. John Ausonius berättade i tingsrätten att han hört ”någon eller några” politiker tala om att invandringen var källan till alla Sveriges problem och att alla som invandrat till Sverige efter 1970 skulle utvisas. Med dessa uttalanden från företrädare för Ny demokrati ansåg John Ausonius att han gjorde samhället en tjänst när han kallblodigt siktade och sköt på oskyldiga människor med mörk hudfärg.

Folkledaren Bert, som också han hetsat mot invandrare, lämnar Ny demokrati 1995 efter partiets fiasko i valet året före. Han åker hem till Skara. Kanske ska han producera lite nya skivor med Ultima Thule, vem vet. Det enda som är säkert är att han producerat låtar för dem tidigare, bland annat Blonda svenska vikingar med textraden: ”försök ej hindra oss, då kan det illa gå”.

1995 är året då några grabbar från Kode utanför Göteborg bestämmer sig för att slå upp ett tält vid Ingetorpssjön. Några timmar senare kommer fyra nynazister dit. 14-åriga John Hron misshandlas och sparkas till döds. Nazisterna kräver att han ska säga att han älskar nazister. Efter dödsmisshandeln sätter sig de fyra nazisterna ner och tar en stilla rök, som om ingenting särskilt hade hänt. Än i dag vandaliseras Johns Hrons grav av nazistsympatisörer.

Samma år går Jimmie Åkesson med i Sverigedemokraterna, i vars partiprogram står att de strävar efter ett etniskt homogent Sverige. Åkesson startar Sverigedemokratisk ungdom i Sölvesborg. Året därefter klubbar SD igenom ett partiprogram där det står ”att etniska främlingar som invandrat till vårt land efter 1970” ska kastas ut. Undrar var de fick det ifrån?

Nu är vi i mitten av 2010-talet. Både Gerard och John har varit döda i tjugo år. Peter Mangs har dömts för skottlossning mot invandrare. SD hetsar mot flyktingar och lynchmobbar attackerar förläggningar. Folkledaren Bert tjänar miljoner på boende för flyktingar. Jimmie Åkesson släpper en singel där han spelar piano till en Ultima Thulelåt. Treåriga Alan Kurdi spolas upp på en strand i Turkiet. Han ser ut att sova, men kommer aldrig mer att vakna.

Frågan är om vi någonsin kommer att göra det.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

David Ericsson. Foto Petrus Iggström

Kör ut dem!

Davids krönika. Kör ut dem! löd en rubrik i Expressen i början av 1990-talet. Tidningen, eller åtminstone dess chefredaktör Erik Månsson, hade fått för sig att en majoritet av svenskarna ville kasta ut invandrarna. Den som blev utkastad var i stället han själv; han fick sparken.

På Island finns hoppet och inspirationen

Alexandras krönika. Det är valår i år och enligt opinionsmätningarna ser det bra ut för Socialdemokraterna men … tänk om. Tänk om Tidöpartierna, med Sverigedemokraterna (SD) i spetsen, får så många röster att de återigen kan bilda regering och denna gång får SD också ministerposter. Ja, då är det lätt att mista hoppet för såväl demokrati som fackliga rättigheter.

David Ericsson

Hederliga gängkriminella?

Davids krönika. Är svenska gängkriminella bättre än invandrade gängkriminella? Ja det verkar nästan så. De kanske värnar svenska värderingar med små röda stugor med svenska flaggor på tomten? Ja de till och med värnar den svenska demokratin!

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto Petrus Iggström

Kör ut dem!

Migration. Kör ut dem! löd en rubrik i Expressen i början av 1990-talet. Tidningen, eller åtminstone dess chefredaktör Erik Månsson, hade fått för sig att en majoritet av svenskarna ville kasta ut invandrarna. Den som blev utkastad var i stället han själv; han fick sparken.

Ingen liten skitsak

Arbetsvillkor. AI-bubblan är något alla talar om. Den handlar om tusentals miljarder – dollar. Många gånger mer än exempelvis den svenska statsbudgeten. När och om bubblan spricker kan det bero på något helt oväntat.

Lata speditörers paradis

Logistik. I en nattbuss på väg från jobbet kom jag i samspråk med föraren om våra respektive yrken. Han menade. – Att köra buss är bättre än att köra lastbil för här går paketen på själva. – Kan så vara, sa jag. Men mina paket är tysta och bråkar aldrig…

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Alexandra Einerstam

Allt kan vara fejk

AI. Jag skrollar genom mitt flöde och vet inte längre vad som är verkligt. Det är inte bara att folk använder filter när de lägger ut foton, det är att allt kan vara fejk. Allt!

På Island finns hoppet och inspirationen

Politik. Det är valår i år och enligt opinionsmätningarna ser det bra ut för S men … Tänk om Tidöpartierna, med SD i spetsen, får så många röster att de återigen kan bilda regering och denna gång får SD också ministerposter. Ja, då är det lätt att mista hoppet för såväl demokrati som fackliga rättigheter.

Skit i nyårslöften – välj intentioner

Tid för förändring. Om bara några dagar är det nyårsafton och då hopar sig förväntningarna. Mitt i nyårskvällen står vi och tittar upp mot himlen där raketerna avlöser varandra. Och just där och då ska nyårslöften avges och löften staplas på varandra.

Trygg trafik kräver politiskt mod

Ledare. Vinterns isgata har ännu en gång visat att landets förare håller Sverige rullande under villkor som ingen politiker själv skulle acceptera. Samtidigt som valåret drar i gång fortsätter bristerna i arbetsmiljö, rastplatser och grundläggande hygienmöjligheter att ignoreras. Förarna förtjänar mer än vackra ord – de förtjänar trygghet, respekt och konkreta förbättringar.

Kortare arbetstid är viktig för oss alla

Ordförandeord. Hur ska Transport lösa frågan om arbetstidsförkortning? Den frågan ställs mest när jag träffar förbundets medlemmar. Många är frågande till hur arbetstiden ska kunna kortas när jobbet knappt hinns med i dagens system.

Klimatomställningen måste ge trygga jobb och säkra transporter

Insändare. 2026 behöver bli en vändpunkt för klimatkrisen. För transportarbetare är klimatförändringarna inte abstrakta. Extremväder, värmeböljor och översvämningar påverkar arbetsmiljön, ökar olycksriskerna och stör transporter som samhället är beroende av.

Dags att ta ansvar i alla led

Insändare. Nu är det dags att sätta ner fötterna ordentligt. Vi måste ta ett gemensamt ansvar i samhället när det gäller stress i arbetslivet.

När ovädret slår till räcker inte ord

Ledare. Äntligen är januari över. Det är en månad som på något sätt är mycket längre än sina 31 dagar. Vintern håller dock i sig. Och med det halkiga vinterväglag. I storhelgerna drabbades Sverige av både Johannes och Anna, stormar och snöoväder.

Ännu ett trick för att splittra arbetarklassen?

Debatt. Det är en gammal sanning: härska genom att splittra. Genom att blåsa upp skillnader mellan grupper kan fokus flyttas bort från det som förenar oss – lönearbetet och beroendet av trygga jobb för ett värdigt liv.

Solidaritet och rättvisa på allvar

Arbetstidsförkortning. Mycket prat om makteliten och deras löner dessa dagar, och att några få hela tiden äter mer av den så berömda ”kakan”. Givetvis är detta ett stort problem och totalt fel.

När facket är starkt vågar medlemmarna höja rösten

Debatt. Vi som arbetar på vägarna, i hamnarna och på terminalerna vet att trygghet inte bara handlar om försäkringar. Trygghet handlar om att våga säga ifrån när något är fel – och om att veta att man inte står ensam när man gör det.