Krönika

Vad skulle vi göra om vi inte var rädda?

Davids krönika. Solidaritet, detta otympliga ord. Att ställa upp för någon, kanske någon man inte ens känner. En folkgrupp, ett lands demokrati eller bara sina arbetskamrater. Att tänka i två led, att om jag ger något så kan jag också få något tillbaka. Kan de va nåt? Ofta verkar det i stället som om vi alla är autonoma farkoster som singlar omkring i universum och att JAGET är det enda av betydelse.

Om någon till exempel lurar till sig skattepengar på det ena eller andra viset (fuskande friskolor, felaktiga assistansersättningar etcetera) så blir vi förstås förbannade. Men mest för att det är orättvist att just de kan sno pengar. Inte för att de förstör någonting vi byggt upp gemensamt.

Vi ställer krav på att samhället ska finnas för oss i alla tänkbara situationer. Men glömmer idealismen, att vi själva måste ställa upp ibland: för skolan, för en mobbad arbetskamrat eller för vettiga arbetsvillkor och löner. För det är lite besvärligt och ger eventuellt några sömnlösa nätter. Detta gillar vi inte, när de primära målen med tillvaron är nästa Thailandsresa eller ett snyggt inlägg på Instagram.

Till skillnad från Svenskt Näringslivs Leif ”va fan får jag för det?” Östling, tycker jag att vi betalar alldeles lagom mycket skatt i Sverige. Vi har ett välstånd – för de allra flesta – som tidigare generationer inte kunnat drömma om.

Möjligen är detta bara tillfälligt och vad händer när det verklig­en kärvar till sig på arbetsmarknaden med minskande resurser till välfärden? Ska vi fortsätta vandra omkring med huvudet under armen och tänka på JAGET?

Faktum är att det går att förbereda sig. Rikspolitikerna vill olika saker. Det mest aktuella just nu är att de som kan få makten efter nästa val vill ”reformera” lagen om anställningsskydd, las. Alltså göra oss alla till daglönare.

”De skiter la ja i”, kanske någon säger och jobbar lite extra för att ha råd med nästa utlandssemester. Då utan att tänka på att den kanske blir den sista.

Men det finns en medicin: att engagera sig. Det låter inte så sexigt men två partier i riksdagen kan förhindra detta framtida kaos: Vänsterpartiet och sossarna, och så facket förstås. Men dessa är inga statliga försäkringsbolag som lovar välfärd i all oändlighet utan levande folkrörelser som behöver hjälp och stöd från oss ”på golvet”. Om vi skiter i detta och inte tycker att de angår oss så har vi själva slagit i första spiken i vår välfärds kista.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Örjan Torpe:
    27 februari, 2018

    Sossarna och vänsterpartiet skulle de vara garanten för vår välfärd. De som tycker utvecklingen går åt rätt håll kan räcka upp en hand. Enroth får tom frågor från sina partikollegor om tågeländet, händer det något? Löfven lovar 22.000 nya sköterskor på fyra år. Lustigt nog så tror han på kapitalismen, att pengar kommer att rädda situationen. Jaha ja man skäller som bandhundar på Östlund och Kamprad som bevisligen har levererat in både jobb och skattepengar. Vad tror ni att detta skapar för solidaritet? Man skall ha företagare och höginkomstagare som skattebetalare men köper nån någon lyxbil eller båt så blir det ett jäkla liv, för det har inte jaag råd med. Nu skall alla vara med och skattekontrollera varandra. Det mest praktiska förslaget kom Grönköpings Veckoblads skattmas med. Man skulle fråga personerna i korvkön om de hade kvarskatt eller skatteåterbäring och på så vis så skulle man kunna kvitta varandras skatter utan att belasta staten. Smart va....

Lästips:

David Ericsson

Politik är det obegripligas konst

Davids krönika. Vad är det som händer? Den socialdemokratiska regeringen för en delvis ultrakonservativ politik med genomförande av marknadshyror och förändringar i anställningsskyddet. Något som inte ens Moderaterna vågade föreslå.

Påkörningen

Davids krönika. Jag borde egentligen inte skriva om det här för ingenting hände ju. Eller nästan inget, där jag låg mörbultad men i stort sett oskadd på lastbilsparkeringen i Sillekrog.

En strömlös ledning

Davids krönika. Jag somnade inte förrän vid fyratiden på morgonen när orkanen Alfrida drog in. Stugan i skärgården skakade och de lösa nockplåtarna som jag borde satt fast i höstas hamrade och slog.

Granska företagen!

Insändare. Granska alla företag som inte erbjuder sina anställda friskvårdsbidrag eller semesterersättning och som lönedumpar.

Se till att arbetsgivaren anmäler arbetsolyckor

Insändare. Jag var med om en arbetsplatsolycka i november 2016 och är långtidssjukskriven på grund av den. Min arbetsgivare gjorde ingen anmälan till Arbetsmiljöverket och det ställer till stora problem.

Klimatet – en facklig fråga

Debatt. Vägen mot framtidens gröna jobb och hållbara ekonomi måste ha fokus på mänskliga rättigheter. Det gäller också inom det internationella biståndet.

Nu laddar vi för avtalsrörelsen

Ordförandeord. Avtalsrörelse 2020. Smaka på de orden! Det är dags att börja förberedelsen inför att förhandla fram nya avtal för våra medlemmar, något som är grunden i allt vi gör. Det, och sedan att se till att avtalen efterlevs och att ta striden för våra medlemmar när de inte gör det.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Politik är det obegripligas konst

Politik. Vad är det som händer? Den socialdemokratiska regeringen för en delvis ultrakonservativ politik med genomförande av marknadshyror och förändringar i anställningsskyddet. Något som inte ens Moderaterna vågade föreslå.

Påkörningen

Påkörd. Jag borde egentligen inte skriva om det här för ingenting hände ju. Eller nästan inget, där jag låg mörbultad men i stort sett oskadd på lastbilsparkeringen i Sillekrog.

En strömlös ledning

Efter stormen. Jag somnade inte förrän vid fyratiden på morgonen när orkanen Alfrida drog in. Stugan i skärgården skakade och de lösa nockplåtarna som jag borde satt fast i höstas hamrade och slog.

Lönekostnaden är avgörande för klimatet

Ledare. En hårt prispressad och lönedumpad åkerinäring kan aldrig bära ett klimatansvar. Branschen kommer inte att ha de ekonomiska muskler som krävs för att genomföra en bred omställning till ett fossilfritt samhälle.

Vart är arbetarrörelsen på väg?

Debatt. Arbetarrörelsens två grenar, den fackliga och politiska, har problem med att få människor engagerade. Utan engagemang stannar rörelsen upp och dör så småningom.

Perspektiv på hamnkonflikten

Perspektiv. Om tolv timmar kan konflikten bryta ut i hamnarna. Det är en komplicerad strid som väcker starka känslor, skriver Transportarbetarens chefredaktör Jan Lindkvist.

Jobb på samma företag ger helt olika löner

Insändare. Så här orättvist ser det ut på samma företag! ”Peter” och ”Marie” fick båda anställning 2009 på samma företag som enbart kör samhällsbetalda resor (färdtjänst och sjukresor). Båda två har busskort med YKB och taxileg, men det är bara Peter som kör den större bussen som kräver busskort med YKB.

En lans för väktare och vakter

Ordförandeord. Det har varit mycket diskussioner om bevakningspersonal den senaste tiden. Det är bra. Vi borde prata mer om den yrkesgruppen och deras förutsättningar att göra sitt jobb.

Får vi ”gula” fack i Sverige?

Ledare. Hur länge kommer hamnkonflikten att pågå? Och vad blir lösningen? Svaret är nog att ingen i nuläget vet. Inte de inblandade parterna heller.

Bygg infrastruktur så att hela Sverige kan leva

Debatt. Den infrastruktur vi bygger i dag kommer att ha en inverkan på samhällsutvecklingen hundratals år framåt i tiden. Än i dag påverkas regioner av hur järnvägar byggdes under 1800-talet. Dagens infrastruktursatsningar bör därför bygga för det samhälle vi vill ha i framtiden lika mycket som de möter de behov som existerar just nu.