Sopbilar och historia på unikt museum
Renhållning. Landets enda sopbilsmuseum ligger i Blomstermåla. Modeller och fotografier visar hur fordon, maskiner och verktyg för renhållning förändrats under förra seklet. Lokalerna i Folkets hus rymmer också föremål som vittnar om den industri som präglade samhället under 1900-talet.
Det hästdragna ekipaget för dammfri tömning, första sopbilarna med komprimering, latrinkärl och modernare fordon under palmer – miljöarbetets utveckling lyfts på museet i Mönsterås kommun.
I augusti i år var det invigning i de nya lokalerna. Sedan drygt 20 år har Ålems hembygdsförening drivit museet, som gestaltar den industri som växte fram längs Alsterån. Sopbilstillverkning men också gjuterier, möbel- och träindustri. Entrén ligger på baksidan av Folkets hus, som för många i östra Småland kanske mest förknippas med danstillställningar som tidigare arrangerades här.
Allan Johnsson i hembygdsföreningen är en av dem som ställt i ordning museets utställning.
– Vi har jobbat hela våren och sommaren. En del har vi skänkt bort eller sålt från de gamla lokalerna, som var betydligt större, säger han.
– Viktigast tycker jag är att visa utvecklingen, transporthistorien.
Allan känner väl till bakgrunden när det gäller sophanteringen. Under 30 år var han anställd på Norrbacken – senare Norba AB – och de sista fyra åren som produktionstekniker. Företaget utvecklade flera prisbelönta fordon för avfallshantering, som även exporterades till många andra länder.
Själv arbetade Allan Johnsson också fackligt, var aktiv inom Metalls avdelning 32 och förhandlade löner. Han var även skyddsombud och konstaterar att mycket har utvecklats när det gäller arbetsmiljön det senaste halvseklet.
– Företaget började tillverkning med latrin- och sopkärl, de allra tidigaste bars på ställning av två gubbar. På 1920-talet fortsatte det med vagnar för hämtning, vagnar som drogs av hästar, berättar Allan.
– Hästvagnen har en lite speciell historia. Det fanns ju inga hästar på fabriken så de som arbetade med modellerna fick gå ut på samhället och låna av en bonde. Men den första bakvagnen var alldeles för tung och drog upp hästen i luften…
Mycket de tidigare åren handlade om dammfri soptömning, med fordonsluckor som slöt tätt. Det som hämtades var aska efter bränning.
– Hushållssopor med matavfall var inget problem. Blev det något över gick det till grisen…
Företaget hade 1917 köpts av Ivar Kreuger, ”tändstickskungen”, som också finns avbildad på museet. Tillverkningen av hästfordon upphörde 1934 och samma år tillverkades den första sopbilen. På Norrbacken kom fokus att riktas på att ta fram komprimeringsanordningar. Tre år senare lyckades det och de två första bilarna som kunde komprimera last levererades, en till Oslo och en till Göteborg. Den senare var i drift som reserv ända fram till 1962 hos Göteborgs Renhållningsverk.
– Den sopbilen vann också första pris vid industriutställningen i Paris 1937.
Allan Johnsson guidar runt, visar också annat som gjuteriet levererade. Ett gigantiskt bykkärl, formar för vackert ornamenterade utsmyckningsföremål, papperskorgar i ”rutmönster” som känns igen från såväl Blomstermålas station som Stockholms tunnelbaneperronger. Och soptunnan känd från tv, den som programledaren Sverker Olofsson i konsumentmagasinet Plus dumpade skräpprodukter i!
Det är en vardag i september då museet har öppet på lördagar. Men under Allans guidning kommer två besökare spontant in och tittar runt, vilket är välkommet. Många har äldre anhöriga som jobbat på gjuteriet eller någon av industrierna som präglade samhället. I dag är de flesta nedlagda, andra har flyttat. Industrihistorien finns bevarad i dokument och minnen. Allan Johnsson visar det rika bildmaterialet:
– Varenda sopbil som gick ut från företaget är fotograferad, det finns hur mycket material som helst.
