Proffs, amatörer och en arbetarpräst
Historiskt tema. – Spela teater är det största nöjet jag har. Förutom att hugga ved, säger Jan Frid. Han skrattar stort i sitt Karl Marx-skägg och ser på alla gamla och nya vänner som repar inför Söderblomspelet i Trönö. En föreställning om arbetarprästen och ärkebiskopen Nathan Söderblom – med både professionella och amatörer.
Jan Frid och amatörteatervännen Mona Eriksson har varit med i flera uppsättningar av Söderblomspelet, som i sommar arrangeras i Trönö kyrka, några mil utanför Söderhamn. Mona brukar få spela Tadda, Söderbloms barnjungfru som tog hand om alla barnen. Totalt tolv. Jan säger:
– Mona har en naturlig fallenhet för det här och kan vara rolig på scen.
Hälsingemålet far mjukt ur hans skägg när regissören Hans Klinga från Dramaten samlar gänget och drar i gång repetitionerna denna söndag i maj. Tre präster bryter sina åsikter i en scen:
Präst 1: Det går alltså för långt. Vi måste sätta stopp för socialismens irrläror, stoppa den fria yttrandefriheten.
Präst 2: Ja, de kräver föreningsrätt och vill bilda fackföreningar. Är inte det att sälja sig åt hin onde?
Nathan Söderblom (som ska spelas av Trönösonen Erik Ehn) bryter in: Industrialismens fruktade käftar har slagit sina tänder i dessa arma människor utan att ge dem några rättigheter. Jag tror till och med att slaveriet var bättre ordnat än nuvarande förhållande för arbetarna. … Kapitalet håller arbetaren fången i ett järngrepp…
Citatet är plockat ur Nathan Söderbloms egna texter. Han som for till USA som ung och förde med sig radikala, socialdemokratiska idéer hem, otippat utnämndes till ärkebiskop 1914, fick ta emot Nobels fredspris och valdes in i Svenska Akademin.
Söderblom startade också en gosskör i Uppsala domkyrka, sjöng med i sångsällskapet Orphei Drängar och komponerade musiken till I denna ljuva sommartid. Mona Eriksson minns hur hon och klasskamraterna blev kommenderade att städa prästgården, där Nathan Söderblom växte upp. Men de yngre teatervännerna vet inte så mycket om honom.
– Han är mer känd utomlands, konstaterar Jan-Ivan Persson.
Själv är han född i grannsocknen, ronderande väktare och ordförande i Transports avdelning 18 i Hälsingland. Jan-Ivan administrerar dessutom Söderblomspelet. Budgeten ligger kring en halv miljon kronor och pengar flyter in från bland annat kommun och kyrka.
– Jag är en föreningsmänniska, säger Jan-Ivan som springer med sopborste och skyffel i församlingshuset vid Trönö kyrka. Man brukar ju fråga den som redan har mycket att göra om ett uppdrag till. Den som har lite säger sig inte hinna med.
Jan-Ivan ger en inblick i vad som händer bakom ridån:
– Det är mycket som publiken inte ser. Byxor spricker och folk far runt och letar grejer innan de ska in på scen…
Varför ska en transportare se spelet?
– Därför att Nathan var den första riktiga arbetarprästen. Han ville att arbetarna skulle organisera sig och bilda fackföreningar. Nathan var en föregångare och skapade former för att medla innan man startar krig. Det vi ser i förhandlingarna mellan arbetsgivare och fack i dag.
Regissören Hans Klinga instämmer. Han blev förvånad över att Söderblom var så modern.
– I pjäsen följer vi Nathan och berättar hur han blev som han blev, om det hårda motstånd han mötte. Jag har påverkats i mitt eget arbete av Nathans prestigelöshet och respekt för människor.
Fikapausen är över. Hans Klinga och ensemblen diskuterar när det ska vara dragspel respektive fiol. Vem som ska vara det tyska tidningsbudet. Schottisen på midsommarfesten. Och att den som är brevduva inte får vara ängel.
– Den scen vi spelar på är väldigt spartansk. Vi har inga effekter från rökapparater. Ni är effekterna och ska färgsätta spelet med era personligheter. Förstår ni, undrar Hans.
Deltagarna nickar och Maj-Britt Frid Gustafsson som är tillbaka i spelet igen teaterviskar:
– Vi har så ont i benen jag och min man och skulle inte vara med, men vi saknar alla kompisar. Det är så roligt med alla barn och ungdomar. Hans är gudomlig som regissör, så positiv, han stärker ens självförtroende. Varje roll är lika viktig och varje människa har lika värde. Det här är bra för själen!
