Överlast och rattfylla på scenen
I uppsättningen ”Gubbjävel” skildras mötet mellan lastbilschauffören Bengt och polisens förhörsledare Sofia. Ett psykologiskt drama, kryddat med svart humor, som ställer frågor om ansvar och livsval. Transportarbetaren har träffat skådespelarna Frida Liljevall och Bo G Lyckman för att prata om föreställningen och repetitionsarbetet.
När ljuset går på sitter Bengt redan i förhörsrummet, som på scenen utgörs av en dörr, ett bord och två stolar. Förhöret gäller rattfylla, fortkörning och överlast. Det är inte första gången han åkt fast. Men det som skiljer det här tillfället från tidigare, är förhörsledaren Sofia. Hon är ny, ung och kvinna, vilket inte är något som imponerar på den gamla chauffören.
Han tror förhöret ska bli en enkel mach. Först tänker han inte säga ett ord om hur han tvingas köra för kriminella ryssar, och deras hållhakar på honom. Han skiter i vad färdskrivaren säger, några månader på kåken är ett billigt pris att betala. Men trots flera givna tillfällen att resa sig och gå, är det något som håller dem båda kvar.
Stämningen blir mer och mer tryckt. Bengt berättar mer än han tänkt och Sofia börjar avslöja saker om sig själv, som hon kanske inte borde. Gubbjäveln och den unga kvinnan börjar ana att de har något mer gemensamt, något som sträcker sig utanför förhörsrummet och tillbaka i det förflutna.
När Transportarbetaren träffar ensemblen spelas föreställningen på Allan Edwalls gamla teater, Brunnsgatan Fyra, i Stockholm. Snart kommer den att åka ut på turné, för att nå publik i andra delar av landet. Det är frigruppen Teater Iris som gör uruppsättningen av Gubbjävel, skriven av Lars-Christer Karlsson. Frida Liljevall är konstnärlig ledare för Iris och samtidigt en av de två skådespelarna i föreställningen.
– Det är en uppsättning om arbetarklass i modern tid, vilket inte är så vanligt. Frågeställningarna är väldigt allmänmänskliga. Det handlar om att ta ansvar för sina handlingar och inte skjuta det ifrån sig, säger hon.
Bo G Lyckman, som spelar chauffören Bengt, tar vid. Han har ett helt liv som skådespelare bakom sig och har svårt att sluta arbeta, trots att han passerat pensionsåldern.
– Gubbjävel handlar också om val. Bengt bär på en stor sorg som han aldrig släpper fram, på grund av hur han valt tidigare i livet.
Frida Liljevall håller med, men framhåller att uppsättningen också roar.
– Första gången pjäsen spelades i sin helhet inför publik, var på genrepet. Det var väldigt spännande, och vi fick fler skratt än vi trodde, trots att pjäsen är ganska mörk. Jag tror att det beror på att igenkänningen är stor.
Iris är en grupp som har ambitionen att spela för alla, det vill säga även för folk utanför den teatervana publiken. De har satt upp de flesta av sina föreställningar på scener som inte är regelrätta teatrar. Gruppen försöker välja platser som har anknytning till pjäsen de arbetar med. Valet att göra Gubbjävel på Brunnsgatan Fyra skiljer sig i den aspekten, men håller ändå Iris linje i fråga om tema.
– Förutom vårt sätt att välja scen, är Iris röda tråd att uppsättningarna handlar om hur det är att vara människa. En annan drivkraft är att komma ut från teatrarna eftersom vi upplever att teaterbesök tyvärr har blivit en klassfråga. Det är något vi vill förändra, säger Frida Liljevall.
Lars-Christer Karlsson som skrivit Gubbjävel har själv kört lastbil, vilket märks i detaljerna. Utan att egentligen förklara något för den oinvigda publiken, kommer repliker om hur lastbilar vägs för övervikt och hur färdskrivare används som bevisbörda vid polisutredningar. Även den problematiska arbetsmarknaden, där förarjobben försvinner till billigare arbetskraft, utgör en av utgångspunkterna för den prekära situation Bengt hamnat i.
De båda skådespelarna och regissören Karl Seldahl har mindre erfarenhet av branschen och har bland annat därför ägnat en betydande del av förberedelserna åt research. Något som krävts för att förstå karaktärernas situation och testa rimligheten i manusets mörka bild av verkligheten.
– Under arbetet har jag blivit uppmärksam på hur utsatt yrkesgruppen lastbilschaufförer är. Just den här chauffören är dessutom insyltat i mycket. Han får köra svart och med illegal last eftersom han har svårt att få jobb. Det är intressant att vi får berätta en historia om ett sådant yrke och en sådan situation, säger Bo G Lyckman.
Gruppen har även arbetat med en polis, för att ta reda på hur ett förhör går till. Något som sedan ställts i kontrast till historier från två före detta kriminella, Börge Hellström och Patrik Pelosio. De båda ägnar sig nu åt att hjälpa personer ur kriminalitet på olika sätt och deras erfarenheter har varit till stor hjälp i jobbet med föreställningen.
Att spela med så sparsmakad dekor och få personer på scenen ställer krav på stor närvaro av skådespelarna. Dynamiken mellan de båda skapar spänning i rummet och pauserna blir ibland starkare än orden. En kvalitet som antagligen inte hade kunna uppnås utan det intensiva arbetet på och utanför scenen.
– Jobbar man så här skapar man ett band mellan sig. Det hade kanske gått att åstadkomma med någon annan, men det hade inte blivit samma föreställning. Nu för tiden träffar jag dig mer än vad jag träffar några av mina vänner, säger Frida Liljevall och vänder sig mot Bo G Lyckman.
– Ja, jag har ju inga vänner, så jag träffar bara dig, svarar han.
De skrattar.
När förhöret på scenen kommit halvvägs börjar korta återblickar från de båda karaktärernas förflutna dyka upp. Scenografiskt är lösningen att tända en stor röd box utan väggar, som i sin släckta form tjänar som inramning till förhörsrummet. I det röda ljuset avslöjas detaljer om hur Sofia inte kan förmå sig att söka upp sin frånvarande far och varför Bengt har tvingats byta namn och lämna sitt gamla, sundare liv bakom sig. Den nya informationen skruvar till förhörssituationen ytterligare. Slutligen kraschar de båda historierna ihop till en oväntad vändning som får publiken att kippa efter andan.
– Jag är själv en stor filmälskare, men jag tror att teater har ett annat genomslag. Den går inte att värja sig mot eftersom det är något som händer i realtid. Man når ut på ett annat sätt. Om det är bra teater, sammanfattar Frida Liljevall och ler.
Fotnot. Under det kommande halvåret kommer pjäsen att spelas i följande regioner: Ystad, Hemse, Nora, Sala, Hudiksvall, Katrineholm, Linköping, Värmland med flera. Närmare information och datum finns på www.teateriris.se.
Jonas Löwenberg
