Ove Allansson – sjöfolkets främsta skildrare
Böcker. Ove Allansson skrev om sjöfolket. 2022 skulle han ha fyllt 90 år och i en ny samling väljer svenska arbetarförfattare ut sina favoriter av hans berättelser.
De gick till sjöss vid västkustens hamnar och gick i land i New York, Buenos Aires eller Brasiliens Ilhéus. På den tiden var de ganska många. Som vid permisen kunde vingla mellan barer bland busar och prostituerade. Berättade skrönor och sanningar i en miljö som doftade brännvin av sockerrör och tobaksrök.
Krigstidens mineringar och efterkrigstidens politiska revolutioner var händelser i bakgrunden för sjöfolkets liv. Mest och nog bäst i Sverige skildrat av Ove Allansson. Han som kom från Varaslätten och började jobba i metallindustrin innan han till slut själv började segla.
Han som smet in på toaletterna under resorna över Atlanten. För att skriva ner vad han hört innan minnet suddade bort detaljerna.
Första mötet
Den första gången journalisten Lennart Johnsson träffade Ove Allansson var han 21 år gammal. Det var i Allanssons lilla hus i Sätila. Lennart var nervös men det blev lättare då Allanson var vänlig och hustrun Sonja bjöd på bullar och kaffe. Intervjun handlade om en nyskriven roman, som också var en stridsskrift för att rädda den nedläggningshotade järnvägen.
Året var 1973 och bara två år tidigare hade Ove Allansson fått sitt stora genombrott med boken Ombordare. En skildring av ett skitigt och tufft liv för sjöfolket. I ett liv på nedre botten seglade de jorden runt vid maskinernas buller och sot.
– Boken resulterade i tre riksdagsmotioner och förbättrade villkor på fartygen. På ett sätt kan man säga att Ove Allansson gjorde för sjöfolket vad Ivar Lo-Johansson gjorde för statarna.
Nyutgiven novellsamling
Lennart Johnsson var under 25 års tid redaktör för tidningen Sjömannen och Ove Allansson skrev för tidningen under hela perioden. Kort efter att Ove Allansson gick bort 2016 var Lennart Johnsson med och bildade föreningen Ove Allanssonsällskapet. Johnsson är föreningens ordförande och redaktör för den nyutgivna samlingen Afton i Ilhéus och andra noveller skrivna av Ove Allansson, där svenska arbetarförfattare presenterar varsin novell.
Som läsare fastnade Lennart Johnsson för humorn i Allanssons böcker.
– De svenska arbetarförfattarna är många gånger väldigt realistiska, ibland kan det bli tråkigt. Ove använde sig av skrönor och la alltid in något lättsamt, humorn var en slags ledstjärna. Ove påminde på så sätt mer om latinamerikanska författare som Gabriel García Márquez än de svenska.
Återkom alltid till havet
I en av de senare romanerna, Blues för Maria, skriver Ove Allansson om en taxichaufför i Göteborg. Andra böcker har handlat om andra kommunikationsmedel, som tåg och zeppelinare. Men författaren återkom alltid till havet. Ove Allansson gick då och då själv till sjöss igen för att uppdatera sig om hur det var på fartygen och fylla på i plånboken. Under 1990-talet beslutade Sjöfolksförbundet att ge Ove Allansson ett kulturstipendium på 60 000 kronor.
– Han gick upp i talarstolen och sa att det var ett jättefint pris men jag skänker det till Sjöfolkets internationella solidaritetsfond. Han var hedersmedlem i Sjöfolksförbundet men ville stå fri och höll sig alltid utanför partier och var kritisk till att Sjöfolksförbundet liksom LO-ledningen svek arbetarna när de ville gå med i EU, säger Lennart Johnsson.
Novellsamling
I den nyutgivna novellsamlingen presenterar författaren tillika Transportarbetarens krönikör David Ericsson en novell om en man som gift sig med en kvinna utan att veta att hon är prostituerad. Historien slutar inte lyckligt. Författaren Aino Trosell presenterar novellen Frysarn, sättpotatis och Chile, en berättelse som handlar om lantarbetarnas fattigdom i Chile, USA:s stöd till Pinochet och arbetarens förhållande till ny teknik. Frysarn har nämligen det viktiga jobbet att se till att kylaggregaten håller frukten färsk och att potatisen inte börjar grodda förrän det är dags. Arbetaren var redan då hotad av det som kallas automatisering. Ungefär som i dag.
– Ove återkommer ofta till vem är herre, vem är dräng? Hur ska arbetarna ha kontroll över ny teknik? Till risken att de tekniska landvinningarna tar över människan. Det kan man fortfarande fundera över ibland, vilket inflytande tekniken har över arbetarna, säger Lennart Johnsson.
