Ombudsman på hal is
Fungerar curling som dragplåster för att få fler medlemmar att gå på ett fackligt möte? Transportarbetaren åkte till Glimåkra för att få svaret.
Det är lördag morgon. Tunn nyis täcker vattenpölen utanför ishallen i Glimåkra, ett litet samhälle i norra Skåne.
I ena hörnet av hockeyladan ligger curlingbanan. Det är hit som Transports avdelning i Kristianstad kallat till sektionsmöte. Först sammanträde i klubbrummet. Sedan curlingspel.
Sektion 1, Nordöstra Skåne, har omkring 600 medlemmar och är vad som på fackligt språk brukar kallas en geografisk sektion. Den samlar allt från chaufförer till väktare och tidningsbud.
Ordförande i sektionen är Gustaf Järsberg. Han är väktare i botten, men numera anställd på heltid som regionalt skyddsombud (RSO) i Transport.
– Det är definitivt inte optimalt att jag som RSO också sitter som sektionsordförande. Jag skulle gärna se att någon annan tog över posten, betonar han.
Gustafs dilemma speglar ett problem som hela Folkrörelsesverige brottas med. Sviktande engagemang från de vanliga medlemmarna. Färre och färre kommer på möten och sammanträden. Färre tar på sig uppdrag.
I en dykarklubb är det kanske inte hela världen. Men i fackföreningen, en rörelse som ska värna om miljontals människors löner och arbetsvillkor, är det helt klart ett större bekymmer.
Kan aktiviteter som curling locka fler?
Klockan är prick tio när Gustaf Järsberg öppnar mötet. Vi är elva personer runt bordet. Tre ombudsmän, ett RSO och en reporter som dykt upp oanmäld (jag). Och så en handfull medlemmar, där flera är veteraner som ingår i sektionsstyrelsen.
En av de närvarande är ny, en ung väktare.
En och en halv timme senare är sammanträdet slut och vi står nere på isen, med besynnerliga galoscher dragna över skorna.
Det slår mig att mötet måste ha tagit tid att förbereda. Upplägget kändes väldigt seriöst. En noggrann genomgång av vad både sektionen och avdelningen gjort under 2014 och ska göra under 2015. En rapport om Transports syn på Sverigedemokraterna betades också av. Plus nomineringar, alltså namnförslag till fackliga poster inom avdelningen.
Curlingen är kanske inte så mycket att orda om. Det var mer än en ombudsman ute på hal is denna förmiddag. Själv fuskade jag genom att trä på högfriktionsdojja på båda fötterna. Då kunde man springa obehindrat med sopkvasten.
Hur ser Gustaf Järsberg på sektionsmötet? Är han nöjd med uppslutningen?
– Det var faktiskt två nya medlemmar som hade anmält sig, alltså två personer som inte brukar komma på våra möten. Tyvärr fick de förhinder och lämnade sent återbud.
– Fast en aktivitet som curling är inte bara för att locka folk. Det är också ett sätt att erbjuda något roligt för dem som faktiskt engagerar sig och jobbar fackligt.
När kommer det flest medlemmar på fackliga möten?
– När det finns en brännande fråga på dagordningen. Någonting hett som intresserar en viss yrkesgrupp. När tidningsbuden hade problem med arbetsgivaren här nere kom det massor av folk när vi kallade till möte.
– Fast det är inte så lätt att hitta de här intressant ämnena. Viktiga personval i avdelningen kan också fungera som magnet.
Hur kan man lösa det här med en viktig specifik branschfråga i sektioner som samlar alla Transports yrkesgrupper?
– Ingen hindrar ju att man lägger upp en plan som gör att man betar av yrkena ett efter ett, och fångar upp så många grupper som möjligt under ett år.
– Vi har provat med rena yrkessektioner i avdelningen tidigare. Det fungerade jättebra för exempelvis sopgubbarna. I andra kom bara några få personer. Ett problem är att vi har långa avstånd här nere. Avdelningen täcker ett väldigt stort område.
