Ny situation för Greklands chaufförer

Från Piraues hamn, den största i hela Grekland, går båt- och vägtransporter både till den grekiska övärlden och till andra länder. Sedan krisen slog till har transportuppdragen minskat drastiskt, både i storlek och antal. Men längs kajkanterna står ändå mängder av lastbilar parkerade i väntan på den färja de ska med.

Med sina solblekta markiser i orange ligger en ensam servering i den bortre delen av hamnen, precis vid parkeringen intill till Gate 2.

Inne i den varma, matosande kantinen serverar ägaren vitt vin i vita plastmuggar till sina gäster, en samling stammisar i form av grekiska lastbilsförare. Trots att det bjuds på alkol är det ingen fara på taket. Herrarna som dricker vinet har kört till Piraeus från olika platser i landet och många har lång väntetid innan en färja ska ta dem och lasten vidare ut till någon av öarna.

– Här finns världens godaste souvlaki! upplyser en av männen.

Det handlar om perfekt grillade fläskspett, tillagade direkt på den metallklädda grillen inne i restaurangen. De serveras precis som de är, på papperstallrik, och bäst smakar de tydligen med citrondressing.

Lastbilschaufförerna runt bordet har kanske inte hela världen att jämföra med. Men med, i vissas fall, över 30 års lastbilskörande genom flera europeiska länder, är det rimligt att tro att de vet vad de pratar om.

Med kroppsspråk, papper och penna och nästan obefintlig engelska berättar de om hur deras liv har förändrats sedan krisen slog till.

– Lönerna har sänkts, för de flesta från 1 500 euro i månaden till ca 800, men det kan skifta. Vissa tjänade omkring 1 000 förut och omkring 600 nu. Det beror på hur länge man har kört, berättar Ioannis Koyloydes.

Han har jobbat som lastbilschaufför i 33 år och bor på ön Lesbos, i närheten av det turkiska fastlandet.

Ioannis berättar stolt att han kör som egenföretagare och äger sammanlagt tre lastbilar. Hans bilpark består av en MAN 18-480, en DAF CF 430 och en Volvo F12 400.

Enligt branschorganisationen OFAE, Hellenic federation of road transporters – en grekisk motsvarighet till Sveriges Åkeriföretag – äger och kör en majoritet av de grekiska förarna sin egen bil.

– Det innebär att vi har få stora företag, och det är ett unikt karaktärsdrag med det grekiska transportsystemet. Men trojkan tog inte med det i sina beräkningar när de införde sitt nya system, säger Apostolos Kenanidis, ordförande för OFAE, på sitt kontor inne i de mer centrala delarna av Aten.

En liberalisering av transportbranschen var ett av åtstramningskraven från den så kallade trojkan, bestående av EU-kommissionen, IMF och ECB. Genom att sänka kostnaderna för en yrkeslicens skulle marknaden för vägtransporter öppnas för internationell konkurrens. Redan när förslaget kom, 2010, väckte det starka reaktioner bland de grekiska förarna och i juli 2010 strejkade 33 000 chaufförer i sex dagar för att påverka regeringen.

Och Apostolos Kenanidis menar att det har försatt åkarna i en utsatt situation. De kan inte konkurrera med stora internationella företag, och har inte heller resurser att investera för att bli konkurrenskraftiga.

Han påpekar att EU:s lagar finns för att hjälpa transportbranschen, men att lagarna inte stöttar de grekiska smååkarna, eftersom företagskulturen är så annorlunda i Grekland.

– Trojkan förväntade sig ett mirakulöst resultat när de införde de nya reglerna, men den grekiska transportkulturen kan inte förändras över en natt, säger han.

Kenanidis räknar upp flera punkter som han ser som fördelar med att förarna kör som egenföretagare. Han lyfter till exempel fram att det blir färre mellanhänder när chauffören har direktkontakt med kunden, och att lasten fraktas med större säkerhet eftersom föraren själv är ansvarig för den. Dessutom menar han att leveranstiden blir kortare eftersom chauffören är motiverad att ta fler uppdrag, att bilen hålls efter bättre, och förtroendet för den enskilda föraren blir stort.

EU:s krav på strikta kör- och vilotider ser Kenanidis som ett problem.

– Varför ska inte jag få bestämma över min egen tid och kunna använda min bil som jag vill, undrar han.

Men ser du inget säkerhetsproblem för chaufförerna i det här? Att de skulle känna sig pressade att köra mer än de orkar?

– Nej, som egen företagare har jag ett eget ansvar och om en person kan arbeta mer än åtta timmar, med pauser, borde han ha rätt att få göra det, säger han.

Apostolos Kenanidis tycker också att de nya reglerna har fört med sig en orättvis konkurrenssituation. Det har blivit vanligare att företag och förare från andra länder kör olagligt i Grekland.

Han berättar om hur bilar från grannlandet Turkiet ofta har med sig oskattat bränsle i en extratank för att slippa tanka dyrt längs vägen.

Dessutom menar Kenanidis att förare från länder som Albanien och Moldavien ofta kör med olagliga handlingar och att gränskontrollerna därför behöver bli bättre.

Tillbaka runt bordet på serveringen i hamnen bekräftas OFAE:s uppgifter om att uppdragen har minskat, och att konkurrensen om de jobb som finns har hårdnat. Bland de församlade är det dock ingen som har några förhoppningar om att någon annan ska ordna upp deras situation. Ingen av dem är till exempel med i facket.

Kostas Ioanov menar att det beror på att de fackliga företrädarna, liksom politikerna, ”bara pratar”. Han har svårt att se att det ska bli några faktiska positiva resultat av det.

Förtroendet för både politiker och fack är sedan länge borta. Och det är även tron på framtiden.

– Här är det bara mörkt. Framtiden är svart, säger Kostas.

Han tror att det kommer att ta lång tid, kanske upp till tio år, innan det har vänt och börjar bli bättre igen.

– Hela transportbranschen i Grekland är kaputt. Och politikerna är inte bättre, det är bara maffia och korruption rakt igenom.

– Det är slut för hela Europa. Merkel och Sarkozy styr och i slutändan hamnar alla pengar i Israel, säger en cynisk och bitter Kostas Ianov.

Trots att han har lång erfarenhet och många år i yrket, har livet nu blivit en jakt på jobb.

Samtalet för med sig en tryckt stämning och flera av de andra chaufförerna nickar tyst. Men alla är inte lika uppgivna. Lesbos-föraren Ioannis Koyloydes säger:

– Jag är säker på att det kommer att vända till något bättre, jag vet bara inte riktigt hur.

OFAE:s ordförande, Apostolos Kenanidis, har däremot sin bild klar över vad som skulle behöva hända för att förändra situationen.

– Alla skulder måste frysas och förare behöver få mer tid på sig att bilda företag för att marknaden ska börja fungera igen. Om det inte händer något snart kommer vi att ha en för gammal fordonsflotta och då blir det omöjligt att komma ikapp, säger han.