Nattens hjältar för kurrande magar
I januari 1997 besökte Transportarbetaren Söderköping, och ortens två nattöppna bensinstationer, Shell och Statoil. Men Statoil har sedan länge lämnat över natten till sin konkurrent och stänger nu vid tolvslaget. Av nyfikenhet gör Transportarbetaren på nytt ett nedslag i staden, för att se hur det ser ut 2013.
Året är bara några dagar gammalt när Transportarbetaren återbesöker Söderköping och de två bensinstationerna. De är placerade på varsin sida av staden, längs livspulsådern E22.
Sedan länge finns även en OKQ8-mack att konkurrera med. Den stänger dock tidigt i sammanhanget, klockan tio varje kväll.
Klockan är omkring åtta på kvällen och inne i butiken trängs godishyllor och livsmedel med doften av butiksbakat bröd och grillkorv.
Bakom kassan står Britt-Marie Tinglöf i svarta arbetskläder, inklusive hatt med stationens två loggor, Shell och 7-Eleven. Hon har kvällspasset, fram till 22, och är på väg att göra ren kaffemaskinen medan det är lugnt i butiken.
Britt-Marie trivs med jobbet, men är glad att få gå hem om någon timme.
– Jag provade att jobba natt i Norrköping, men det fungerade inte alls för mig. Jag mådde dåligt av det, säger hon.
Trots de dubbla märkena på mössan är det självklart för Britt-Marie att hon arbetar på Shell. Det är ändå så alla tänker på butiken och på macken.
Det var flera år sedan som 7-Eleven blev en del av företaget, i samband med att finska St1 köpte upp Shell.
– Den största skillnaden är att vi har 7-Elevens mat. Förut hade vi bara korv och kalla mackor. När det här kom undrade vi hur vi skulle hinna med allt nytt, men sedan gör man det bara, säger hon.
Förutom att hjälpa kunderna har Britt-Marie en lista med saker som ska göras under kvällen. Det handlar till exempel om att kolla temperaturen på korvtillbehören, fylla på varor, göra rent lattemaskinen och städa toaletterna.
Med jämna mellanrum dyker det upp kunder i butiken. Förutom att betala för bensin köper de chips, mjölk, snus och cigaretter. Och spolarvätska.
En stammis får cigarettpaketen framplockade redan innan hon har hunnit fram till kassan.
– Det är så bra personal här. Så himla trevlig, säger kvinnan medan hon betalar.
Trots att klockan inte är så mycket ännu påpekar hon att hon uppskattar att det finns en nattöppen butik i stan.
Kalle Kennås och Samuel Hartman, som kommer in för att handla, håller med. Just den här kvällen är de båda lediga men Kalle jobbar som timmerbilsförare och har full koll på de nattöppna stationerna i trakten.
– Jag stannar antingen för nikotin, eller om jag glömt matsäck. Något för att hålla mig vaken. Söderköping är ofta lagom att ta paus i.
För tillfället finns det gott om folk i butiken. Vid ett av borden nära utgången står två tonårskillar och pratar. Det händer att de träffas och hänger på stationen ibland.
Men om drygt en timme måste de lämna butiken. När Britt-Marie går hem och hennes dotter, Rebecca Lundin, tar över för nattpasset, kommer dörrarna att låsas. Under natten är det köp via nattlucka som gäller på Shell.
Strax innan skiftbytet säger jag god natt till Britt-Marie Tinglöf och åker de knappa två kilometrarna till konkurrenten, Statoil.
När klockan utanför biblioteket visar 22.00 ligger temperaturen på 0 grader. Det är bara några få som är ute och halkar med nödiga hundar. Men på ortens stora genomfart förekommer ändå viss trafik. Både personbilar och en och annan lastbil.
Inne på Statoil spelas rockmusik på behaglig butiksvolym. Det är varmt och ljust och för tillfället inga kunder där inne.
Ameli Hallin håller som bäst på att storrengöra mjukglassmaskinen, en lång procedur som görs med jämna mellanrum. Ameli har jobbat på stationen i cirka fem år men aldrig natt. Det var ändrat redan innan hon kom dit, och kunderna verkar nöjda som det är.
Särskilt vintertid brukar det vara väldigt lugnt på kvällarna.
– På morgonen är det de som pendlar som köper frukost på väg till jobbet. På kvällarna är det lugnare, men en del långtradare brukar stanna på Hemköps parkering mittemot och ta sin 45-minutersvila, och så kommer de hit och handlar, säger hon.
Skillnad är det på sommaren när Ölandstrafiken är i full gång. Ameli berättar att det då ofta är kö genom hela staden på dagarna.
– När bron öppnas blir det helt stopp i trafiken. Folk brukar komma in här och fråga om det är så varje år. Och ja, så är det, säger hon och ler.
Att Söderköping är en sommarstad, med kanalen, glassrestaurangen och närheten till skärgården, är ingen hemlighet.
Många beskriver skillnaden mot vintern som natt och dag.
Trots att Ameli jobbar ensam hela kvällen känner hon sig aldrig rädd.
– Det har hänt en gång att jag ringt efter väktarna. Då var det flera kunder i butiken och en av dem var jobbig. Inte mot mig, men mot de andra kunderna. Jag märkte att de blev besvärade. Väktarna var här på bara några minuter.
Till skillnad från hos Shell/7-Eleven är det på Statoil möjligt att komma in i butiken hela kvällen. Men det finns en lucka, som personalen kan använda om det skulle behövas. Dessutom är dörrarna utrustade med lås som regleras av den som jobbar.
Någon som uppträder hotfullt eller döljer sitt ansikte på stationsplan kan nekas att droppa in. Just den här kvällen är det lugnt. Några kunder kommer in då och då, men det är långt ifrån stressigt.
Ameli passar på att städa och förbereda lite inför stängningen. Strax efter elva torkas korvgrillen av och fyra stackars kvarblivna korvar hamnar i soporna.
– Det gäller att hålla koll på klockan och anpassa så att det finns mat tillgänglig, men inte blir för mycket kvar. Man lär sig, säger hon.
När klockan börjar närma sig midnatt går Ameli ut och låser och stänger biltvätten. Det sista hon gör inne i butiken är sedan att diska, torka och slänga. Slutligen släcker hon lamporna och låser dörrarna.
Vi säger hej då och när Ameli tar sin bil hemåt åker jag vidare för ett nytt besök på Shell. Rebecca Lundin ser mig genom fönstret och kommer för att öppna dörrarna. Under hela natten är det beställningar genom den halvmeterstora glasluckan i väggen som gäller, och det är Rebeccas eget val.
– Det har aldrig varit något hot riktat mot mig men det har varit bråk, både inne i butiken och utanför.
Fast det finns för- och nackdelar med allt. Rebecca är den enda i nattpersonalen som låser dörrarna och bara använder luckan, något hon ofta får påpekanden om.
– Vissa kunder kan inte förstå varför jag har stängt när de andra har öppet. Men efter ett tag slutar man bry sig, säger hon.
Hon menar att luckan ändå gör skillnad. Framför allt får det henne att känna sig tryggare.
– Om någon skulle vilja råna mig och har planerat det så gör de ju det ändå, oavsett om jag har lucka eller inte. Men jag tror att spontanrånen kan undvikas, säger hon.
Successivt under kvällen gör Rebecca sådant som står på listan: Torkar rent, fyller på ketchup och senap, tar fram bröd som ska jäsa och gräddas. Plockar. Fixar.
Framåt klockan ett får hon besök. Det är den ronderande väktaren Peter Anderstedt som kommer förbi, liksom han eller någon av kollegorna gör varje natt.Ibland säger han bara hej genom luckan. Ibland kommer han in en stund i butiken, som den här natten. Han håller koll så att allt är lugnt.
Mellan varven dyker det upp kunder i luckan. De beställer french hot dogs, dricka och snus. Ingen protesterar eller verkar tycka det är konstigt att de inte får komma in.
Klockan tickar vidare och kvällen har sedan länge övergått i natt när jag, klockan 02.25, lämnar Rebecca och den låsta butiken.
Medan jag får ratta i väg mot en skön säng jobbar Rebecca ytterligare några timmar innan avlösningen kommer och hon får gå hem.
Hon tänkte städa av golven i butiken innan morgontrafiken kommer i gång. Men innan jag hunnit lämna parkeringen har ett gäng ungdomar gått fram till luckan för att köpa korv samtidigt som ett tidningsbud öppnar bildörren.
Helt lugnt är det alltså inte.
Även en onsdagsnatt tidigt i januari finns det kunder till en nattöppen station, i Söderköping.
