”Kollektivavtal – ingen garanti för seriositet”
Svenska kommuner, landsting och myndigheter köpte tjänster och varor för 770 miljarder kronor förra året. Allt ifrån färdtjänst till tvättlappar. Men kontrollen är dålig. – Jag trodde inte det var sant när jag såg alla oseriösa företag, säger Fredrik Tamm, som har granskat offentliga Sveriges leverantörer.
Vilken affärsidé! Så tänkte Fredrik Tamm när han för första gången började studera svenska kommuners inköp. Idén fick han i mitten av 2000-talet, då Sverige fick en ny lagstiftning för offentlig upphandling. Reglerna upplevdes som svåra och kontrollen av de som lade anbud hård. Samtidigt visste Fredrik Tamm att en stor del, 85 procent av det offentliga Sveriges leverantörer, inte alls upphandlades. Där gjordes så kallade direktupphandlingar, något man kan göra av mindre kostsamma varor och tjänster.
– Det slog mig att alla pratar om den hårda granskningen som det innebär att bli upphandlad, en seriositetskontroll, men om det bara gäller 15 procent av leverantörerna, vem granskar resten?
Fredrik Tamm ville ta reda på hur det låg till. Steg ett var att begära ut all information om en kommuns leverantörer. Resultatet förvånade.
– Ett stort antal av företagen hade betalningsanmärkningar, skulder hos Kronofogden eller var i konkurs. För andra företag stämde inte bolagsnamnet med bankgironumret eller organisationsnumret.
Steg två blev att ta reda på vem som var ansvarig.
– Jag frågade upphandlingsavdelningen, vem som var ansvarig för de leverantörer som inte gick genom dem. Då sa de ekonomiavdelningen. Men ekonomiavdelningen sa att alla deras leverantörer var upphandlade.
Det var i detta affärsidén låg. Kontrollen av de leverantörer som inte upphandlats verkade falla mellan stolarna hos kommunerna. Fredrik Tamm tänkte att här kunde han gå in som konsult och hjälpa kommunerna att städa bort oseriösa företag.
– Det var lite som med kejsarens nya kläder, jag hade sett något som många säkert visste om men inte gjorde något åt. Och någonstans så borde ju varenda tjänsteman som är avlönad av svenska folket vara intresserad av att pengarna används på rätt sätt och inte betalas till mindre seriösa företag.
Sedan dess har Fredrik Tamm varit smått besatt av offentliga leverantörers seriositet – eller brist på den samma. Delvis som affärsidé. Men han drivs också av ett engagemang för rätt och fel, ordning och reda.
– Det är någon form av altruistiskt synsätt. Jag går i gång på ineffektivitet. Det här är mitt sätt att bidra till att vi får ett bättre fungerande samhälle. Egentligen lägger jag ingen värdering i om de här företagen är seriösa eller oseriösa, men det blir ineffektivt och skapar orättvisa villkor.
Tyvärr visades sig affärsidén inte vara lika lukrativ som han först trott. Några kommuner köpte hans tjänster, men det blev inte alls den lavin av uppdrag som han först hoppats på.
– En del kommuner är insiktsfulla. Men majoriteten är det inte. Dels tror jag att de tycker att jag drar ner brallorna på dem genom att visa att de inte har kontroll. Dels tror jag att en del inte vill att det här ska komma i dagern. Det kan synliggöra affärer som är gjorda på fel grund, det man skulle kunna klassa som vänskapskorruption.
Fredrik Tamm körde ändå vidare på sin affärsidé genom bolaget Doublecheck.
– Under nästan fem års tid jobbade vi med att sälja den här typen av tjänst till offentlig sektor. Men jag tröttnade. Jag tröttnade på att springa in med huvudet i väggen genom att försöka förklara varför de ska se över sina inköp, varför de inte ska tillåta snedvriden konkurrens genom att acceptera oseriösa leverantörer.
I dag har företaget delvis bytt inriktning. Doublecheck arbetar fortfarande med att ta fram analyser av offentliga verksamheters leverantörer. Medan systerbolaget Doublecheck consulting i stället fungerar som rådgivare åt företag som vill ta sig in som leverantörer till det offentliga.
Numera har Fredrik Tamm och medarbetarna i hans företag djupa kunskaper om vilka som levererar till Sveriges kommuner, landsting och statliga myndigheter. Det gäller allt från städtjänster till skolor, färdtjänst, sopbilar och men också beställning av tvättlappar och häftklamrar. Skumma företag med en oseriös agenda finns i alla sektorer. Men några av de värsta exemplen har Doublecheck hittat i några Transports branscher.
– Jag tror att det här är mest förekommande i branscher där det finns personer som levererar en tjänst. Det exempel vi själva har sett under åren har funnits i till exempel bemanningsbranschen, städbranschen, flyttbranschen och inom taxi.
Samtidigt tror Fredrik Tamm att oseriösa företagare inte nödvändigtvis är kopplade till en viss bransch.
– Det är personrelaterat. Det handlar om personer som identifierar var det finns gråzoner. De som företräder de här företagen har varit verksamma i andra branscher också.
Hur tror du att de ekonomiska oegentligheterna påverkar dem som jobbar i företagen?
– En del kanske inte ens märker av det eftersom det bara är vissa delar av verksamheterna som är utsatta. Medan andra, framförallt kanske om det är arbetskraft som tas från andra länder, är utsatta för förhållanden som inte är i närheten av okej. Men det här illustrerar också hur arbetsmarknaden ser ut. Det finns nog många som inte har något val. De är tvungna att jobba i den här typen av bolag. Och då håller man tyst.
Varför ser det då ut så här? Hur kommer det sig att så många oseriösa företag letar sig in som leverantörer till kommuner, landsting och statliga myndigheter? Fredrik Tamm tror att svaret ligger i skillnaden mellan det offentliga och det privata.
– Jag tror att det är en organisationskulturell fråga. Man är fast i en kostnadsstyrd organisation som endast har en budget som styrmedel. Om man i stället hade ett intäktsstyrt arbetssätt, att om organisationen nånstans sparar en krona så kan man investera den i verksamheten, skulle det nog bli skillnad. Då ifrågasätter man sina köp och sina kostnader för att skapa en högre kvalitet. Det synsättet finns hos väldigt få i det offentliga.
Fredrik Tamm tycker att offentliga verksamheter måste börja se inköp som en strategiskt viktig funktion. Men han tror också att det krävs en attitydförändring.
– Det måste finnas intresse till självrannsakan. Och det är ett jätteprojekt.
Transport och andra fackförbund arbetar ju också med att lyfta fram seriösa företag och motarbeta oseriösa. Ett initiativ som Transportarbetaren har skrivit om är projektet Vita jobb, som ska garantera att fler seriösa företag vinner upphandlingar i Stockholm och Malmö. Fredrik Tamm välkomnar projektet, men varnar för att lita blint på kollektivavtal som garant för seriositet.
– Det som är skrämmande är att flera av de bolag vi har identifierat som oseriösa också går ut stenhårt med att de har kollektivavtal, vilket gör att den allmänna bilden är att de är seriösa. Min uppfattning är att det är väldigt få fackförbund som faktiskt följer upp de företag som man tecknat kollektivavtal med och ser om de fortsätter vara seriösa.
Vad tror du skulle hända om det städades upp ordentligt bland leverantörerna till offentlig sektor?
– Den första dagen skulle det nog bli massarbetslöshet. I ett längre perspektiv tror jag att den här typen av oseriositet eller brottslighet skulle flytta på sig. Kanske till andra länder. Jag tror att det skulle få väldigt stor effekt. Att fler som jobbar inom ramen för den offentliga sektorn skulle få schysta villkor.
