Transports fackklubb på bemanningsföretaget Logent i Norrköping har vunnit LO:s pris Årets fackliga hjältedåd 2013. Enligt juryn har de visat resten av fackföreningsrörelsen att det är möjligt att lyckas med det omöjliga.
George Mirel Utapan-Scorseze jobbar som ordningsvakt i Bukarests tunnelbana. Skiftarbetet dygnet om sliter, liksom de ilskna passagerarna. Hans fackliga företrädare beskylls för att vara ”kommunister” när de begär högre lön åt de anställda.
Gheorghe Petrica är kranförare i Constantas hamn. Han tänker rösta vid valet till EU-parlamentet nästa vår. – Självklart. Vi vill alla ha ett bättre liv. Ska vi bli europeiska medborgare är det vår plikt att gå till valurnorna, säger han.
Constantin Turloi arbetar i Rumäniens största hamn, Constanta, vid Svarta havet. När andra klagar över låga löner är han rätt nöjd med sin, cirka 5 500 kronor per månad. Det är bra, med rumänska mått.
Lastbilschauffören Nicolae Diacu kör bara inrikes. Månadslönen ligger kring 4000 kronor, plus lite övertidsersättning. Han spärrar upp ögonen när han får höra vad svenska förare tjänar och undrar: – Finns det något jobb till mig?
FNSP, Federatia Nationals a Sindicatelor Portuare, lyfter fram en positiv händelse efter EU-inträdet. 1997 startade hamnfederationen en skola med utbildning och fortbildning i alla upptänkliga hamnyrken. Både för anställda och arbetslösa.
– Före revolutionen hade folk jobb och pengar, men hyllorna var tomma i affärerna. Nu är butikerna fyllda av varor, men vi har inga pengar att handla för. Anka Ghita och kollegan Victor Manu i det rumänska tunnelbanefacket var fem och sex år när Rumäniens kommunistiska diktator störtades.