”Inte säkert att det blir bättre med månadslön”
Det är inte säkert att fast lön är bästa sättet att minska stressen och förbättra inkomsterna för färdtjänstförarna, anser Bo Lindblom. Han kör rullstolstaxi, skolskjuts och färdtjänst i Stockholm – och grunnar på en annan lönemodell.
Transportarbetaren ringer upp Bo Lindblom dagen efter att trafikpolitikern Anders Ygeman lanserat Socialdemokraternas förslag om att införa kollektivavtal och fasta löner inom alla samhällsbetalda resor.
I dag kör Bo Lindblom och hans kollegor inom taxi- och färdtjänst på procentlöner, som ger mellan 30 och 36 procent på inkört belopp. För honom innebär det att lönen kan växla mellan ungefär 20 000 och 25 000 kronor, månad för månad. De stora svackorna märks under juli, augusti och ”fattigmånaden” januari.
– Procentlön har sina fördelar. Men finns det inga jobb så finns det inga. Det blir hål i kassan, resonerar Bo Lindblom.
Det är alldeles i sin linda, men efter samråd med sin arbetsgivare ska han försöka ta fram ett förslag till en ny modell. En form av schablonsystem för ersättning av samhällsbetalda resor. Schablonen ska utgå från ett slags snitt på resorna.
– Chefen tycker också att det är orättvist med betalning per kilometer, när man inte har möjlighet att påverka sina körningar. Var vi landar och om det är möjligt att genomföra vet jag inte än, men tanken är att ersättningen ska bli mer rättvis.
– Att det inte ska spela så stor roll om du får korta eller långa körningar och att de komplicerade löneuträkningarna ska förenklas och bli effektivare, både för anställda och åkare, förklarar Bo Lindblom.
Något som komplicerar lönesituationen för färdtjänstförare i dag är också de så kallade ”klara-körningarna”, där resenärerna med olika typer av funktionshinder inte har några färdtjänstkort. I sämsta fall kan det uppmuntra underbetalda förare att köra ”kringelikrokar” med resenärer som inte opponerar sig, beskriver Bo Lindblom. Det skulle man kanske också kunna komma åt med ett mer rättvist schablonsystem, hoppas han.
– Innan jag vet mer om det kan jag varken säga bu eller bä till fast lön och månadslön. Men att ha kollektivavtal är ju bra, generellt.
Angående chaufförernas långa arbetsdagar tror Bo Lindblom att det inte är helt lätt att överföra lastbilschaufförernas kör- och vilotider till färdtjänst- och taxiförare. Vad som ska betraktas som arbetstid är lite flytande. Ska den räknas från det man loggar in på morgonen till dess man loggar ut? Ibland är det praktiskt att hinna göra lite ärenden när man vet att man hinner mellan körningarna, funderar han. Att behöva anteckna alla små pauser och raster skulle bli krångligt och ta tid.
– Flytande arbetstider har sin charm, men det ska helst vara självvalt. Taxichaufförer som måste sitta på pass i bilen och vänta på körningar har det värst, det är fruktansvärt! Kör man blandat, både taxi och färdtjänst, är färdtjänstresorna dåliga eftersom de tar mer tid än ”vanliga” körningar, säger Bo Lindblom.
Angående stressen och skolskjuts- och färdtjänstförare som lämnar av skolbarn, funktionshindrade och gamla på fel adresser upplever han det som ett problem vid förändringar, när nya rutter ska införas. Och när beställare, långt bort från chaufförernas verklighet, lägger ut körningar som det inte är praktiskt möjligt att hinna. Då blir både resenärer och chaufförer lidande.
– Som färdtjänstförare slipper du mycket problem som springnotor, hot och överfall. Det hörs mycket klagomål. Men frågar du tror jag inte det är många som skulle vilja byta från samhällsbetalda resor till att bara köra taxi eller blandade resor, säger Bo Lindblom
