Thomas Ohlsson och Mikael Fivelsdal från Transportklubben.

Stuveriarbetare. Flexibiliteten är hamnens styrka. Och det gäller även arbetet – ena veckan kranförare, nästa ombord på fartyg för att lossa. Eller kanske köra containertruck. En omväxling som gör att många väljer att stanna, och inte sällan har yrket gått i arv i generationer.

– Det är lite som det är tänkt att fungera, säger Mikael Fivelsdal om förhållandena på arbetsplatsen.

Han har arbetat i Uddevalla hamn sedan 2007 och är i dag huvudskyddsombud.

– Oense blir vi ja, men det blir sällan konflikter. Det är en väldigt social arbetsplats och högt i tak.

Transportklubbens ordförande Thomas Ohlsson håller med. Är något på väg att gå helt fel går det att ”gå upp till Uffe”, vd:n Ulf Stenberg med rum på övervåningen i hamnbolagets blå byggnad. Uppstår problem är det raka rör som gäller och uppslutningen är bra kollegialt, enligt transportarna. På högsta chefens pluskonto står dessutom att han är tillgänglig och svarar i telefon, även om han exempelvis är ledig och ute och rensar makrill.

Men allt kan väl inte vara så konfliktfritt, särskilt inte under ett år när kollektivavtalet ska omförhandlas?

Nja, visserligen innebär avtalets tariffsystem att det inte tillkommer något lönepåslag från en lokal pott. Men Uddevalla hamn verkar faktiskt vara en i grunden bra arbetsplats. Och det framkommer utan stora överord från något håll.

Ett tag var Transportklubben nedlagd och det var problem att rekrytera folk till det fackliga arbetet.

– Sedan började medlemmar undra, va? Finns det ingen klubb? Så det blev en nystart för några år sedan. Och det är viktigt att ha en klubb, alla hamnar är så pass olika och mycket bygger på lokala avtal och förhållanden, säger Thomas Ohlsson.

Tidigare enbart muntliga överenskommelser har nu dokumenterats skriftligt. Det gäller sådant som arbetstider och kompledighet. I det centrala hamn- och stuveriavtalet är till exempel ordinarie arbetstid 07–16.30, med en timmes lunch. I Uddevalla är arbetsdagen slut klockan fyra, och lunchen är en halvtimme. Det gör att lunchmatsalen, i bottenvåningen på hamnterminalens byggnad, fyller en viktig funktion. Denna dag går det att välja mellan gulaschsoppa och stekt strömming med potatismos.

Ute på det stora terminalområdet är det full fart.

– Det är ett farligt jobb, men det sker väldigt få olyckor. Peppar, peppar. Säkerhetsmedvetenheten är hög, säger Mikael Fivelsdal.

Ett fartyg med spannmål är på väg in, ett annat går ut med bogserhjälp. Det tar tre, fyra timmar ut till öppet hav. I området ryms också tio kilometer järnvägsspår. Varje år fraktas stora mängder timmer till och från kajerna. Längs andra kajer ligger flera jättefärjor i väntan på att trafiken ska få komma i gång igen, efter stoppet covidpandemin orsakat.

Men för tillfället ”håller hela hamnområdet på att svämma över av vindkraftverk” enligt dem Transportarbetaren träffar. Flera olika aktörer är på plats för att styra upp vidare transport av kraftverkens olika delar. En del ska gå i natt med specialbyggda trailers.

Uddevalla hamn börjar bli känt för hanteringen, nyligen hörde man av sig från hamnen i Piteå med frågor.

– De senaste veckorna har det varit mycket jobb, säger Thomas Ohlsson, som tidigare på dagen kört kran.

– Om jag bara gjorde det skulle det nog bli osocialt, men arbetet är omväxlande.

Vyn från arbetsplatsen, över fjorden med Uddevallabron i fonden, är slående. Fast just inte något de hela tiden tänker på då de ser den dagligen. Liksom bron, som synts på oräkneliga bilder i sociala medier.

Thomas Ohlsson är ”en av få utbildade hamnarbetare”. Han har gått Transportfackens yrkes- och arbetsmiljönämnds (Tyas) utbildning under två terminer i Norrköping. Praktiken gjorde han i hemmahamnen i Uddevalla. Hit kom Thomas första gången direkt efter gymnasiet 1993 och efter några år borta, som lastbilschaufför, återvände han och blev liksom Mikael Fivelsdal fast anställd 2007.

– Jag kommer nog att vara kvar här tills jag dör, haha. Jag trivs med flexibiliteten, säger ”Micke”, som är tredje generationens hamnarbetare och har även träffat sin fru på arbetsplatsen.

Liksom Thomas välkomnar han att det under åren kommit allt fler kvinnor i deras arbetslag. ”Det blir bättre om det är blandat” tycker de.

Uddevalla hamn har drabbats jämförelsevis lindrigt av coronapandemin. Till skillnad från flera andra hamnar har man inte varit tvungen att korttidspermittera de anställda.

– Det fanns i plan men vi kunde konstatera att vi hade så mycket i pipeline att det aldrig blev nödvändigt. Och efter sommaren har det varit en markant ökning av godsströmmen igen, säger vd Ulf Stenberg.

Han tycker att det är roligt att vindkraftverken tillkommit som gods. Uddevalla hamnterminal försöker också medvetet att styra över gods mot sjötrafik, på inre vattenvägar – både Vänertrafik och inomskärs.

– Vi försöker fokusera på flexibilitet, vara som en supermarket. Vi ligger 70 kilometer norr om Nordens största containerhamn och kan inte konkurrera när det gäller bilar, containrar och trailer. Men vi kan göra allt det Göteborg inte gör, säger Ulf Stenberg.

Det innebär allt från hantering av tomburkar till transporter av virke från stora delar av Mellansverige, liksom spannmål från Västgötaslätten. Uddevalla hamn erbjuder också underhålls- och städarbete.

Målet är en trygg hamn. För bolaget, för kunderna och för de anställda. Framöver innebär det att hamnbolaget inom några år överger en del av den inre hamnen och att godshanteringen där flyttar.

– Det ger staden möjlighet att ta mark, som skett i flera andra hamnstäder, säger Ulf Stenberg.

Att arbeta hemifrån heltid under pandemin har inte varit aktuellt för honom. Han tycker att jobbet, som fyller en samhällsviktig funktion, kräver att han är på plats. För Micke och Thomas är det självklart.

– Transporter måste funka, hamnar och flyg vara öppna. Annars blir det kaos, säger Thomas Ohlsson.

Han har varit med om att stoppa ett fartyg som det varit oklarheter kring. Ofta handlar sådant om ekonomi, och om vart godset ska ta vägen. Då gäller det att hitta den ansvarige, förklarar hamnens vd. Ett annat exempel rör en båt som saknade så kallad blue ticket, certifikatet från Internationella Transportfederationen (ITF) som visar att besättningen har avtalsenliga löner. ITF:s inspektör kom då till hamnen och utförde en kontroll.

– Det händer att det dyker upp båtar oanmälda, men de får snällt vänta, säger Ulf Stenberg.

Enligt lag ska anmälan göras senast 24 timmar innan ankomst.

På en särskild anslagstavla sitter sifferkoder som visar vad de anställa ska jobba med under sitt pass. Även om den ordinarie arbetstiden alltid är vardagar 7–16 så fordrar till exempel tankbåtar en annan uppställning, som planeras i förväg. Förutom ordinarie personalstyrka finns extrapersonal, ”blixten”.

Ute på terminalområdet talar Thomas Ohlsson och Mikael Fivelsdal om yrkesstolthet och stuveriarbetarnas roll inom Transportarbetareförbundet. Från utomstående möter de ibland en syn som har rätt lite med den höggradigt automatiserade verkligheten att göra. Av föreställningen om slitna sjåare i ständig blåst och iskyla à la amerikanska filmen Storstadshamn från 1950-talet. En del verkar i dag inte ens känna till deras yrke.

– Vi finns, och vi är stolta.