Han vill avväpna språkpoliserna
Språk. Tänker du en gång till innan du skriver för att slippa påhopp från språkpoliser? Eller är du en av dem som rättar andra när de skriver isär i stället för ihop? Språk engagerar. Men egentligen finns det inget rätt eller fel, enligt språkvetaren Mikael Parkvall.
– Typ nej. Det beror ju på vad man menar med rätt och fel. Det finns ju grejer som ingen modersmålstalare av svenska skulle säga. Ingen skulle säga kaffet är kaffekoppen i, säger han och pekar på sin kaffekopp med hårdrocksbandet Kiss logotyp. Och då skulle man väl kunna säga att det är fel. I vår bransch är det enda som är fel det som faktiskt ingen säger.
Mikael Parkvall är lingvist. Det betyder att han studerar språk ur olika aspekter. Egentligen är hans forskningsfält kreolspråk, men det han gjort sig känd för är populärvetenskapliga böcker om språk och snärtigt avväpnande av språkpoliser, eller språkfascister, som han säger.
För det finns många som tycker att de vet vad som är rätt och fel i svenska språket. De som anmärker när någon annan säger han i stället för honom, vart i stället för var eller uttalar egentligen med k. Men egentligen, menar vetenskapsmannen Parkvall, så handlar det bara om tyckande och smak.
Språket utvecklas nämligen hela tiden. Och det som är språk, det är det som folk använder sig av. Gör de flesta ingen skillnad på var och vart när de talar, då är det kanske ingen idé att framhärda i att det finns en skillnad.
Ett av språkpolisernas vanligaste hatobjekt är särskrivningar av ord som borde skrivas ihop. Det finns till och med en sajt för det på Facebook, med över 150 000 gillare. Argumentet är ofta att det leder till missförstånd. Men Mikael Parkvall tvivlar på hur många som egentligen missförstår.
– Det finns ju några standardexempel. ”Tänk om vi skulle särskriva brun hårig sjuk sköterska. Eller vår kassa personal.” (I stället för brunhårig sjuksköterska och vår kassapersonal). Men redan där borde det ringa varningsklockor, för det är alltid samma exempel som dyker upp. Antalet gånger som de har observerats i verkligheten är egentligen extremt få. Och hur stor är egentligen risken för missförstånd? Den finns i stort sett inte.
Ofta försvarar sig språkpoliserna med att det var bättre förr och att ungdomar av i dag varken kan tala eller skriva rent. Men vad är förr egentligen? När var språket bättre?
– De tror att språket var statiskt och perfekt till en viss tid och sen har spårat ur efter det. Men det som de förespråkar är språket som råkade gälla när de växte upp. I själva verket förändras språket precis hela tiden. Men det finns ju ingen språkpolis som säger att vi borde återvända till hur vi talade år 1472.
Mikael Parkvall säger att han gillar att vara besserwisser. Men bakom hans engagemang i frågan om bra och dåligt språk finns också en politisk aspekt.
– Om vi språkpolisar för mycket och lägger för stor vikt vid de frågorna utestänger vi en stor del av befolkningen, som skulle kunna ha intressanta saker att säga. Man kanske kan tänka sig att samhället blir bättre om vi lyssnar mer på vad folk säger än hur de säger det.
