Fastfrusna matrester gissel för sopgubbar

Påsar som fryser fast i kärlen är ett arbetsmiljöproblem för den som ska tömma. De hjälpmedel som finns funkar inte särskilt bra. Sopgubbarna Jason Gay och Daniel Larsson hanterar problemet på olika sätt.

Så fort temperaturen kryper under noll fastnar de bruna papperspåsarna för matavfall i kärlen. Vätskan rinner genom botten och så fryser allt ihop.

– Kärlen är smala, säger Jason Gay som är sopgubbe i Uppsala. Ska man göra allt för att tömma måste man nästan krypa in. Jag som är kort måste trycka ner hela huvudet i tunnan och trycka upp axlarna mot öronen. Det är säkert en rolig bild, men det sliter.

På sopbilen finns en bom man kan använda för att dunka till kärlen med och på så vis slå loss så mycket som möjligt av innehållet. Men den måste användas med försiktighet, säger Jason Gay.

– När det är fruset blir kärlen sköra och spricker lätt – och då får man åka och byta dem i stället. I början när jag var ny försökte jag bryta loss soporna, men nu när jag har jobbat ett par år slår jag kärlet mot bommen. Det som lossnar det lossnar.

Det gäller att vara noga med återrapporteringen av tömningar som strular till kommunen, säger han. Är de ordentligt införda i systemet är det inte mycket att göra åt saken. Kunden får helt enkelt vänta på nästa tömning. Finns det ingen rapport, ja då är det bara att åka tillbaks och göra ett nytt försök om någon klagar.

Men återrapporteringen är en så krånglig och tidskrävande procedur att många sopgubbar struntar i den och i stället försöker rycka loss soporna på plats, säger Jason Gay.

– Förr rapporterade vi bara med en ikon där det stod ”fastfruset” och så var det klart. Är det fruset så är det fruset, det finns inte så mycket att ifrågasätta där. Nu måste vi beskriva problemet ingående och ha med ett tangentbord som vi inte riktigt vet vart vi ska göra av. Jag har mitt bakom passagerarsätet.

Sopgubbens arbetsmiljö skulle bli bättre om rapporteringen av tömningar som inte fungerat förenklades, anser Jason Gay. Han efterlyser också bättre information från kommunen till hushållen.

– De behöver veta att problemet finns och att de får ha överseende med det, säger han. Vi gör vårt bästa för att tömma, men ibland förstår inte folk och tycker man är grinig.

Praktiska tips, som att lägga tidningar i botten på sin soptunna eller strössla med smältsalt, vore också på sin plats, tycker han.

En sådan där tunna med liten avsats för soppåsarna, skulle det underlätta?

– Den där avsatsen en del har försökt med fungerar inte. Den gör delvis att det blir tomt i botten men uppåt blir det tungt och tunnan välter lätt. Dessutom fryser påsarna fast ändå.

Daniel Larsson, sopgubbe i Karlskoga, håller med. Kärlen med hylla är värdelösa.

– Det fryser fast lika illa, säger han. Det var väl någon som hade otur när den tänkte när den uppfann.

Sopbilens bom är inte heller någon höjdare, säger Daniel Larsson.

– Den hjälper inte när det sitter fast ordentligt. Dessutom låter den mycket. Vi tömmer 350 bruna kärl på en dag så det blir ju en del.

Något inrapporteringssystem som fungerar finns inte heller, säger han. Ett dåligt tömt kärl slutar alltid med att kundtjänst skickar tillbaks sopgubbarna för ett nytt försök, även om det rapporterats in. Då är det bättre att lösa det på plats, säger Daniel Larsson som har sitt eget knep för att få loss påsarna.

– Jag lyfter kärlet och slår det i marken några gånger. Eller så rycker jag loss påsarna för hand. Det går förvånansvärt bra. Men en äldre kollega till mig har klagat på ont i armarna och axlarna.

Vad ser du för lösning på problemet?

– Biologiskt nedbrytbara plastpåsar. De läcker inte.