En lugnande röst i natten
Stresstålighet, tålamod och lokalkännedom. Och kanske några koppar kaffe. Det är vad som krävs för att klara av jobbet som ensamarbetande taxitelefonist nattetid. I alla fall om man får tro Malin Olsson.
– Sverigetaxi i Sundsvall, Malin!
Längst bort i en korridor, i en kontorslokal i Sundsvall, sitter Malin Olsson med headset på huvudet, händerna på tangentbordet och tre datorskärmar och en stor telefon framför sig.
I resten av lokalen är det tomt och tyst.
Den här torsdagsnatten är det Malin själv som sköter växeln åt alla Sverigetaxis bilar i Sundsvall, Härnösand, Västerås och Enköping.
– Vart vill du åka? Via stora hotellet. I vilket namn ska jag boka? Då kommer det en bil om fem minuter.
Västerås och Enköping har på dagtid en egen växel, men så här på vardagsnätter, när inte lika många ringer, sköts verksamheten från Sundsvall. Inte helt lätt, när man som Malin aldrig har varit på plats i någon av städerna.
– Första gången jag tog ett samtal från Västerås var det en kund som sa ”jag står vid fontänen”. Då fick jag be honom gå till närmaste taxistolpe i stället.
I Sundsvall däremot vet hon var varenda gatstump ligger. Just lokalkännedom är en av de egenskaper som Malin tror är viktiga för att bli en bra taxitelefonist. Utöver det krävs att man har tålamod och är stresstålig.
Tålamodet sätts på prov flera gånger under natten. Många av dem som ringer är gamla. Då kan hon behöva upprepa det hon säger en, två och tre gånger. Samtidigt måste hon alltid hålla en lugn och trevlig ton.
– Om jag har en dålig dag ska det inte gå ut över kunden. Då får man vara sur mellan samtalen i stället.
Stresstålighet är ett absolut måste. Och stressen, tidspressen, är både det sämsta och bästa med jobbet, tycker Malin Olsson. Att känna att hon klarar av att hålla huvudet kallt trots att det blinkar av ingående samtal på flera linjer är en utmaning i sig. Att stressa hela tiden är dock inte bra i längden. Därför trivs Malin bra även med de lugna arbetspassen. Som på vardagsnätter, när hon ensam styr skutan Sverigetaxi Sundsvall.
– Jag tycker att det är lugnt och skönt, jag gör som jag vill, det är bara jag. Tempot är också lugnare. Det passar mig.
Ofta händer knappt något på flera timmar. När sista flyget har landat på Midlanda, nattåget har lämnat stationen och krogarna stängt för kvällen är det få som behöver en taxi innan morgonresenärerna vaknar. Då får man försöka få tiden att gå bäst man kan. Malin kollar mejlen och går igenom att morgondagens ”slingor” för samåkande kunder till tågstationen och flygplatsen ser bra ut. Men sen handlar det om tidsfördriv i väntan på nästa samtal.
– Jag brukar se på tv. Programmet som sammanfattar lokala nyheter från hela Sverige har nästan blivit heligt för mig de här kvällarna.
Helt ensamt är det heller inte.
– Chaufförerna brukar komma in och prata och ta en kaffe.
Samarbetet och umgänget med kollegorna är något som Malin värderar högt.
– Även fast vi telefonister inte har samma chef som chaufförerna är vi kollegor och har en samhörighet.
På skrivbordet ligger snusdosan bredvid burken med energidryck. För lite extra energi krävs det för att hålla sig vaken och alert under småtimmarna. Även kaffeautomaten får göra sitt.
– Det brukar bli fyra koppar per natt, säger Malin.
Att äta på nätterna brukar hon dock försöka undvika. Om det inte är helg.
– Då kan jag unna mig en hamburgare eller så.
Trots att hon bara är 24 år är Malin Olsson inne på sitt nionde år som taxitelefonist. Det var hennes mamma, också hon i branschen, som fixade det första jobbet, parallellt med gymnasiestudierna. Efter det har hon hunnit med en vända till Umeå, men sedan 2012 är hon tillbaka i Sundsvall. Under åren som telefonist har Malin sett hur tekniken har förändrat jobbet i grunden.
– Det har blivit mer lättjobbat. När jag var på Taxi kurir i Umeå för några år sedan jobbade vi med papper och penna och radio.
Nu går mycket av sig självt. De som bokar via webben eller Sverigetaxis app kommer direkt in i systemet och tilldelas en bil automatiskt. När kunder i stället ringer in skriver Malin, samtidigt som hon pratar, in informationen i datorn.
Då och då under natten ringer någon taxichaufför till växeln och frågar om det finns något mer jobb till dem. Men svaret blir oftast nej. Vid sådana tillfällen är Malin glad att hon sitter av de lugna timmarna med fast månadslön och inte, som taxichaufförerna, arbetar på provision.
– Även om jag inte har ett samtal får jag min lön. Det är förstås en oerhörd stress att vara ute flera timmar och inte få en körning.
